Anders G Johansson

Personrösterna i Skövde färdigräknade

Då är också personrösterna i Skövde färdigräknade. För Moderaternas del innebär inte denna räkning någon förändring av kommunfullmäktigegruppens sammansättning utifrån valsedelns ordning. Det är en bekräftelse av att vårt lag både fungerar och uppskattas av Skövdes M-väljare.

Även om det inte har någon praktisk betydelse är jag lite stolt över att ha fått kryss i tillräcklig grad för att kunna titulera mig personvald i ännu en period. Till de 536 Skövdebor som med ett kryss markerat sitt förtroende för min person säger jag varmt tack! Dessa kryss motsvarar 5,97 % av partiets röster och spärren för att bli personvald ligger på 5 %.

Tre andra reflektioner kring personrösterna:
1. Katarina Jonsson har samlat de flesta av M-väljarnas kryss. Det är naturligt, rättvist och förväntat. Katarina är en utomordentlig och uppskattad politisk ledare för kommunen, för Alliansen och för Moderaterna. Det är en styrka för oss alla att ha en ledare som står trygg och stark, är väl eteblerad och komplett oifrågsatt. Det medför att vi kan bedriva de politiska arbetet i kommunen med både tempo och stadga.

2. John Khalaf är den tredje mest kryssade moderaten i Skövde. I de tre Rydsdistrikten är han till och med den mest kryssade. Det är en imponerande prestation! John är en mycket engagerad och kapabel person som har gjort och gör en mycket värdefull insats för att vinna förtroende för Moderaterna i allmänhet och i synnerhet i dessa tre valdistrikt.

3. Anna Ljungberg gör sitt första val och går i mål som den fjärde mest kryssade moderaten. Anna är en uppskattad person med många försänkningar i lokalsamhället. Hon har i valrörelsen genomgått ett riktigt elddop och har fått utstå återkommande och tuffa angrepp på insändarsidorna. Hon har ridit ut stormen på bästa sätt. Det har uppskattats av väljarna som har belönat henne med sit förtroende.

Individuella prestationer till trots är det ju det samlade lagspelet som avgör om det blir fram- eller motgång. Jag menar att Moderaterna i Skövde har gjort ett mycket bra val. Vi har inte tappat, trots att partiets rikstrend har varit vikande och Skövde traditionellt brukar följa det nationella valresultatet. Den lokala valrörelsen i Skövde har denna gång också varit osedvanligt hård och stundom rentav skruvad.

Vi har stått pall för motståndarens tvivelaktiga påståenden om vår politik. Vi har lyckats bevisa att byggnationen av en liftanordning på Billingen inte äventyrar välfärden i Skövde. Vi har stått pall för diverse tarvliga personangrepp riktade mot våra företrädare. Vi har ridit ut en långvarig insändarkanonad med Moderaterna som ensam måltavla i lokaltidningens spalter.

Resultatet är givetvis en lättnad och en glädje. Vi är tacksamma över att många invånare har visat tilltro till våra idéer och ambitioner för Skövde. Vi är ödmjukt stolta över att väljarna har visat förtroende för vår förmåga att styra vår kommun.

LÄNK:

Personröster i kommunvalet i Skövde 2018 – Valmyndigheten

Tack för visat förtroende

Då är till sist riksdagsvalets personröster räknade. Det står nu även formellt oantastligt klart att jag inte heller efter detta mitt andra försök har lyckats att bli vald till ledamot av Sveriges riksdag.

Jag vill framföra mitt varmaste tack för det förtroende som 1298 skaraborgare har visat mig genom att sätta sitt kryss vid mitt namn på valsedeln. Det motsvarar 3,99 % av partiets personröster i valkretsen. Varje kryss gör mig oerhört stolt och tacksam! Jämfört med valet 2014, då Moderaterna ju vann fler röster, har jag ökat antalet personkryss med 200. Det är väldigt många riksdagsledamöter som i nästa vecka sätter sig tillrätta i bänkarna med ett avsevärt lägre personligt förtroende än det som har visats mig. Tack!    

Det är Sten Bergheden och Cecilia Widegren som återigen besätter Moderaternas båda stolar på Skaraborgsbänken i riksdagen. Detta för fjärde respektive femte gången i ordningen. Jag önskar dem båda lycka till med sina viktiga och fina uppdrag och jag uppmanar dem att ha öra för medlemmar och väljare här i Skaraborg.

Sten Bergheden har av väljarna utsetts till Moderaternas nummer 1 i valkretsen. Sten ökar, jämfört med 2014, med 556 kryss och vinner 7,96 % av personrösterna. Det tycker jag är mycket välförtjänt. Cecilia Widegren, som tidigare har prenumererat toppositionen, har sedan förra valet förlorat 1348 personröster och får numera spela andrafiolen.  

Själv får jag under ytterligare fyra år titulera mig förste riksdagsersättare. Det kommer sannolikt vara till intet förpliktigande. Enda möjligheten till förändring skulle vara att någon av de båda ordinarie ledamöterna skulle få uppdrag i något departement i händelse av regeringsbildning. Jag bedömer dock att oddsen för detta är höga.

När jag i november 2017 av Skaraborgsmoderaternas nomineringsstämma fick förtroendet att stå på riksdagsvalsedelns andraplats var jag hoppfull, stolt och tacksam. Den lokala partiorganisationen röstade för förnyelse. Jag såg fram mot att få förvalta detta förtroende på bästa sätt i riksdagen.

Men väljarna ville annorlunda och det är ju de som bestämmer. Möjligen uppfattade de inte i tillräcklig grad ens vem jag är och vad jag står för. Jag har under de gångna fyra åren saknat politisk plattform och min personvalskampanj var tämligen måttlig. Det är svårt att bli vald när man inte redan är vald. Som kandidat åtnjuter man relevans endast under ett fåtal månader eller veckor inför valet. Den redan valde gör det under en mandatperiod (eller flera).

Som s k toppkandidat har jag sett det som min angenäma plikt att vara ett draglok i partiets kampanj i Skaraborg. Detta har varit min prioritering och i denna kampanj har jag investerat min tid i form av semesterledighet från jobbet. Belöningen har varit intressanta och utmanande samtal med människor och roliga möten med partivänner i huvuddelen av Skaraborgs kommuner.

De allra flesta toppkandidaterna i Skaraborg har gjort det samma. Vi har haft kontakt och dialog sinsemellan under valrörelsen. Vi har sett till att samordna oss för att stödja de olika lokala aktiviteterna med hjälp av ett skönt gäng entusiastiska muf:are som har varit anställda över valet. Jag uppskattar den goda stämningen oss emellan. De allra flesta av oss satte laget före jaget och på så vis lyckades vi försvara valkretsens mandat såväl i riksdagen som i regionen.

För min personliga del är utgången av valet en mycket stor besvikelse. Det tänker jag inte hymla om.  Jag har under många år jobbat hårt och mycket för att få chansen att ta mig in i parlamentet och för att äntligen skarpt få arbeta med de frågor som jag verkligen brinner för och vill påverka. Jag misslyckades. Samtidigt är jag realistisk och inser att jag på intet vis är oumbärlig. Riksdagen är sannolikt viktigare för mig än vad jag skulle vara för riksdagen. Jag har nu gjort två ärliga försök att ta mig in i parlamentet. Jag har svårt att se att jag skulle göra ett tredje, men det vore naturligtvis dumt att redan nu utesluta det.

Mitt eget misslyckande vägs dessbättre upp av min kärlek Ann-Sofies framgång. Hon är nu riksdagsledamot för Västra Götalands läns norra valkrets och jag kan – varken subjektivt eller objektivt – tänka mig en person som är bättre lämpad för denna ansvarsfulla uppgift.

Jag vill avslutningsvis rikta ett varmt tack och en hjärtlig kram till var och en som har visat mig sitt stöd, som på olika vis har hjälpt mig i min kampanj, som har givit mig sitt kryss och inte minst har hört av sig med uppryckande tillrop efter att det visade sig ha gått åt skogen. Tack alla 1298 och några till.

LÄNK:

Valmyndigheten – personröster i Västra Götalands läns östra valkrets 2018

Tack för visat förtroende

Då är till sist riksdagsvalets personröster räknade. Det står nu även formellt oantastligt klart att jag inte heller efter detta mitt andra försök har lyckats att bli vald till ledamot av Sveriges riksdag.

Jag vill framföra mitt varmaste tack för det förtroende som 1298 skaraborgare har visat mig genom att sätta sitt kryss vid mitt namn på valsedeln. Det motsvarar 3,99 % av partiets personröster i valkretsen. Varje kryss gör mig oerhört stolt och tacksam! Jämfört med valet 2014, då Moderaterna ju vann fler röster, har jag ökat antalet personkryss med 200. Det är väldigt många riksdagsledamöter som i nästa vecka sätter sig tillrätta i bänkarna med ett avsevärt lägre personligt förtroende än det som har visats mig. Tack!    

Det är Sten Bergheden och Cecilia Widegren som återigen besätter Moderaternas båda stolar på Skaraborgsbänken i riksdagen. Detta för fjärde respektive femte gången i ordningen. Jag önskar dem båda lycka till med sina viktiga och fina uppdrag och jag uppmanar dem att ha öra för medlemmar och väljare här i Skaraborg.

Sten Bergheden har av väljarna utsetts till Moderaternas nummer 1 i valkretsen. Sten ökar, jämfört med 2014, med 556 kryss och vinner 7,96 % av personrösterna. Det tycker jag är mycket välförtjänt. Cecilia Widegren, som tidigare har prenumererat toppositionen, har sedan förra valet förlorat 1348 personröster och får numera spela andrafiolen.  

Själv får jag under ytterligare fyra år titulera mig förste riksdagsersättare. Det kommer sannolikt vara till intet förpliktigande. Enda möjligheten till förändring skulle vara att någon av de båda ordinarie ledamöterna skulle få uppdrag i något departement i händelse av regeringsbildning. Jag bedömer dock att oddsen för detta är höga.

När jag i november 2017 av Skaraborgsmoderaternas nomineringsstämma fick förtroendet att stå på riksdagsvalsedelns andraplats var jag hoppfull, stolt och tacksam. Den lokala partiorganisationen röstade för förnyelse. Jag såg fram mot att få förvalta detta förtroende på bästa sätt i riksdagen.

Men väljarna ville annorlunda och det är ju de som bestämmer. Möjligen uppfattade de inte i tillräcklig grad ens vem jag är och vad jag står för. Jag har under de gångna fyra åren saknat politisk plattform och min personvalskampanj var tämligen måttlig. Det är svårt att bli vald när man inte redan är vald. Som kandidat åtnjuter man relevans endast under ett fåtal månader eller veckor inför valet. Den redan valde gör det under en mandatperiod (eller flera).

Som s k toppkandidat har jag sett det som min angenäma plikt att vara ett draglok i partiets kampanj i Skaraborg. Detta har varit min prioritering och i denna kampanj har jag investerat min tid i form av semesterledighet från jobbet. Belöningen har varit intressanta och utmanande samtal med människor och roliga möten med partivänner i huvuddelen av Skaraborgs kommuner.

De allra flesta toppkandidaterna i Skaraborg har gjort det samma. Vi har haft kontakt och dialog sinsemellan under valrörelsen. Vi har sett till att samordna oss för att stödja de olika lokala aktiviteterna med hjälp av ett skönt gäng entusiastiska muf:are som har varit anställda över valet. Jag uppskattar den goda stämningen oss emellan. De allra flesta av oss satte laget före jaget och på så vis lyckades vi försvara valkretsens mandat såväl i riksdagen som i regionen.

För min personliga del är utgången av valet en mycket stor besvikelse. Det tänker jag inte hymla om.  Jag har under många år jobbat hårt och mycket för att få chansen att ta mig in i parlamentet och för att äntligen skarpt få arbeta med de frågor som jag verkligen brinner för och vill påverka. Jag misslyckades. Samtidigt är jag realistisk och inser att jag på intet vis är oumbärlig. Riksdagen är sannolikt viktigare för mig än vad jag skulle vara för riksdagen. Jag har nu gjort två ärliga försök att ta mig in i parlamentet. Jag har svårt att se att jag skulle göra ett tredje, men det vore naturligtvis dumt att redan nu utesluta det.

Mitt eget misslyckande vägs dessbättre upp av min kärlek Ann-Sofies framgång. Hon är nu riksdagsledamot för Västra Götalands läns norra valkrets och jag kan – varken subjektivt eller objektivt – tänka mig en person som är bättre lämpad för denna ansvarsfulla uppgift.

Jag vill avslutningsvis rikta ett varmt tack och en hjärtlig kram till var och en som har visat mig sitt stöd, som på olika vis har hjälpt mig i min kampanj, som har givit mig sitt kryss och inte minst har hört av sig med uppryckande tillrop efter att det visade sig ha gått åt skogen. Tack alla 1298 och några till.

LÄNK:

Valmyndigheten – personröster i Västra Götalands läns östra valkrets 2018

Lämnar gruppledarskapet

I kväll har Moderaternas nyvalda fullmäktigegrupp hållit sitt första möte. Eller snarare den preliminära gruppen. Rent teoretiskt kan ju personvalen medföra förändringar i sammansättningen. Det första mötet kallas för ”förberedande gruppmöte” och har ett innehåll och en omfattning som styrs av partiets stadgar. Det är gruppledaren i den avgående gruppen, det vill säga jag, som har ansvaret för att sammankalla detta.

Jag är väldigt glad för att den pågående gruppen räknar lika många ledamöter som den avgående. Trots att Moderaterna nationellt backar, trots att den lokala valrörelsen har varit osedvanligt hård och trots att Moderaterna i Skövde under veckor har legat under beskjutning på SLA:s insändarsida har vi stått pall. Moderaterna i Skövde har hållit ställningarna utan att ta några förluster.

Jag är stolt över den valrörelse som vi Skövdemoderater har utfört tillsammans. Jag är tacksam för det arbete som många partivänner på olika vis har utfört. Särskilt vill jag berömma vår valledare Bernt Mårtensson som har ägnat månader av ideellt arbete mer eller mindre på heltid för att planera och leda genomförandet av vår valkampanj.

I afton har jag meddelat fullmäktigegruppen att jag inte kandiderar för ytterligare en period som gruppledare. Jag har fått förtroendet att verka som sådan i åtta år och det tycker jag räcker. Jag känner att jag har gjort vad jag har kunnat och givit det jag kan ge i den befattningen. Det är en roll som huvudsakligen spelas i skymundan. Som gruppledare för det största styrande partiet är man rådgivare till kommunalrådet, ordningsman i M-gruppen och administratör åt Alliansen. Man verkar mest i kulissen och bakom scenen. Men även detta är arbetsamt och tidskrävande.

I somras bestämde jag mig för att kliva åt sidan och ge plats för en ny gruppledare efter valet. Jag vill ge utrymme för förnyelse och nytänkande. Jag vill att andra ska få möjligheten att utvecklas och ta ansvar samt att vitalisera och utveckla Moderaterna i Skövde. Omsättning och rotation är en nödvändighet för ett politiskt parti. 

Då, i somras, hoppades jag kunna få fortsätta mitt politiska engagemang som riksdagsledamot för Moderaterna. Räkningen av personröster indikerar emellertid att så ej kommer att bli fallet. Därmed kommer jag under de fyra kommande åren att vara ledamot av Kommunfullmäktige i Skövde. No more, no less. Jag hoppas att kunna göra nytta som sådan.

Jag ber om ditt förtroende

Jag avslutade lördagens kampanjarbete med att lappa brevlådor i min barndoms kvarter i Skultorp. Det blev den sista riktiga ansträngningen i den här valrörelsen. Det har varit roliga men arbetsamma veckor med besök i Skaraborgs många kommuner. Jag har knackat dörr, jag har stått i valstuga, träffat väljare på torgen, lappat lådor, skrivit artiklar och blogginlägg samt svarat på ett otal frågor, synpunkter och ifrågasättanden i sociala medier. Jag har gjort vad jag har kunnat för att Sverige ska få Ulf Kristersson som statsminister.

I morgon är det valsöndag. Då kommer jag ägna dagen åt att dela ut valsedlar utanför vallokalen i Skövde stadshus. På kvällen, ca kl 20.00, deltar jag i Skövde Nyheters valvaka för att kommentera den tidiga vallokalsundersökningen.

I morgon ska jag också själv lägga min röst för en ny moderatledd regering. Jag är uppriktigt glad för att fyra år av hårdför socialistisk politik förhoppningsvis nu är till ända. Likaså att fyra förlorade år för svensk borgerlighet nu är slut. Ulf Kristersson har rätt när han säger att vi aldrig mer får ha en sådan mandatperiod som den som vi snart avslutar. Moderaterna ska i varje ögonblick göra det yttersta för att få genomslag för sin politik. Det är det som jag ser som den självklara uppgiften som riksdagsledamot, om jag får det förtroendet.

Jag har fullt förtroende för Ulf Kristersson som ledare för Moderaterna och jag har stora förhoppningar om vad han kan åstadkomma som statsminister. Jag är övertygad om att Moderaterna har en politik som behövs för att möta och vända landets problem. Jag hävdar att en röst på Moderaterna är den främsta garanten för ett maktskifte och en bättre politik för Sverige.

Jag är trött på politisk triangulering och taktisering. Jag är ivrig att utifrån trygga liberalkonservativa värderingar och välgrundad politik ta mig an Sveriges problem. Att bli vald när man inte redan är vald är inte lätt. Därför ber jag om ditt förtroende, din röst och ditt kryss för att få företräda dig och Skaraborg i Sveriges riksdag.

Valspurt i Skövde

Nu pågår valspurt överallt i landet. Timmarna tills dess att vallokalerna stänger blir färre och det blir allt mer bråttom att övertyga de väljare som ännu är osäkra.

Mitt i allt detta tog sig valspurten en mer fysisk form när det tionde genomförandet av det fem kilometer långa SLA-loppet gick av stapeln i Skövde. I detta brukar Moderaterna delta med ett lag och jag brukar hänga på. Årets lopp blev mitt sjätte.

I år mönstrade det blå laget sju glada löpare på startlinjen. Vi hade glädjen att löpa i behagligt väder och jag gick i mål på 26:39. Det känns helt okej givet de knappa träningsförberedelserna. Snabbaste moderat var även i år Jopseph Tamasang.

LÄNK:

Resultatlista SLA-loppet 2018

En dag för försvaret

Min torsdag var en dag för försvaret. På morgonen skyltaktivitet med utdelning av 200 frukostpåsar utanför infarten till Skövde garnison. Sedan genomförande av Skövdemoderaternas traditionsenliga servering av ärtor med (val)fläsk. Därefter ett mycket givande besök på Skaraborgs regemente där delar av regementsstaben gav en aktuell orientering om läget på förbandet. Besöket på P 4 blev veckans sista. I måndags besökte jag Livregementets husarer i Karlsborg och på tisdagen Militärregion Väst.

Min bild av de tre förbandsbesöken är att det är nödvändigt att förstärka försvarsanslaget på såväl kort som lång sikt. Mest angeläget och brådskande är det att ta tag i personalfrågan. Det råder brist på samtliga personalkategorier i försvaret och mest skriande är bristen på officerare. Bristen på sådana är redan besvärande och kommer att utgöra en begränsning för Försvarsmakten att utbilda fler rekryter och bemanna ytterligare förband. Det behöver göras mer för att rekrytera fler kadetter till officersutbildningarna, men framförallt behövs det bättre verktyg för att förmå de befintliga officerarna att inte lämna yrket.

Med detta sagt är det också väsentligt att regeringen ger en tydligare anvisning om prioritering för Försvarsmakten. Återuppbyggnaden av det nationella försvaret måste tydligare sättas i främsta rummet. Det innebär att andra åtaganden behöver strykas. Insatsen i Mali är en uppgift som kräver främst mannatimmar och som inte är uppenbart meningsfull ur ett nationellt försvarsperspektiv.

Vidare är materielläget bristfälligt. Arméns stridsvagnar och pansarskyttefordon är i behov av renovering för att kunna mäta sig med en motståndarens motsvarigheter och andra vapensystem. Med en sådan uppgradering kan de vara relevanta in på 2030-talet enligt en utredning av Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Men det behövs också mer av persedlar för soldaternas personlig utrustning. Idag råder det brist på basala ting som kängor och uniformer och sådana brister tar lång tid att åtgärda. Det beror till viss del att Sverige av outgrundlig anledning inte, som andra nationer, väljer att klassa dessa persedlar som krigsmateriel. Med en sådan klassificering skulle Lagen om offentlig upphandling kunna kringgås och ledtiderna förkortas avsevärt.

Jag uppfattar att Moderaterna i allt väsentligt ligger rätt med den nya försvarspolitiken. Vi menar att försvarsanslagen under de kommande tre åren minst ska förstärkas med de 18 miljarder kr som ÖB har begärt. Inom en tioårsperiod ska de fördubblas jämfört med dagens nivå. Den ökade ramen ska bland annat användas för att förstärka Försvarsmaktens attraktivitet som arbetsgivare samt för att uppgradera samtliga befintliga stridsfordon och -vagnar. Personligen är jag av uppfatting att en ny, moderatledd regering tidigt måste inleda nyanskaffning av fordon som kan ersätta dem som nu börjar att få några år på nacken. Moderaterna är slutligen tydliga med att internationella insater framledes ska kraftsamlas till närområdet.

Det finns mer att tycka, tänka och skriva om vad som behöver göras för att stärka försvaret. Dessvärre har frågan hamnat i skymundan i den nationella valdebatten. Det är emellertid en fråga som jag brinner starkt för och som jag hoppas att få ägna mig åt om jag skulle bli vald till Sveriges riksdag.

LÄNK:

Blogg: Tidigare inlägg om försvaret.

Stå upp för försvaret

I morse mötte jag och M-vänner anställda vid Skövdegarnison med frukostpåsar och budskap om Moderaternas politik för Sveriges säkerhet och ett starkare försvar. Det gjorde vi även 2014 och därmed har vi nu etablerat en tradition.

I år är det jag inte bara jag, utan hela Moderaterna som står upp för försvaret. Försvarspolitiken har utvecklats och åter fått en mer central betydelse i prioriteringarna. Nu söker vi förtroende för att inom en tioårsperiod ha uppnått en fördubbling av anslagen samt att föra Sverige till medlemskap i Nato. Det är nödvändiga åtgärder i en osäker tid. Det hastar på att genomföra dem efter att försvaret i decennier tillåtits att urholkas och försvagas.

Annat var det i valrörelsen 2014. Då var det motigt att stå upp för försvaret. Då tvangs försvaret att spela rollen som strykpojke och budgetregulator. Statsminister Reinfeldt hade fällt det onödiga yttrandet om “särintresse” och andra politiker hade provocerande marknadsfört reduktioner som “satsningar”. Att Socialdemokraterna ville satsa ännu mindre resurser på försvaret var ingen tröst för oss som hävdade försvarets betydelse.

Jag och Skövdemoderaterna är nöjda och stolta med den utveckling som Moderaterna har genomgått och särskilt när det gäller försvarspolitiken. De förslag som jag författade för flera år sedan är nu i mångt och mycket partiets officiella politik.

Stå upp för försvaret! Rösta på ett försvarsvänligt parti och kryssa en försvarsvänlig kandidat. Moderaterna är ånyo partiet för ett starkare försvar. Och jag kommer alltid att stå upp för försvaret.

S-nej till kameror igen

Idag beslutade Kommunstyrelsens arbetsutskott i Skövde att förnya ansökan om kamerabevakning av de fyra platser som kommunfullmäktige beslutat om; Hertig Johans torg, Långgatan vid Mc Donald’s, S.t Sigfridsgatan och Södra Ryds centrum. Men Socialdemokraterna röstade nej igen.

När Kommunfullmäktige i september 2017 beslutade om kamerabevakning var det endast Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som var emot förslaget. Det var dessvärre också Länsstyrelsen som i december samma år avslog kommunens ansökan. Skälet för detta var den dåvarande Kameraövervakningslagen som gjorde det mer eller mindre omöjligt att montera kameror på allmän plats. Den personliga integriteten värderades högre än den tryggheten.

Men denna lag ändrades till att bli den nya Kamerabevakningslagen från och med den 1 augusti detta år. Denna lag är långt ifrån fullkomlig, men den ger kommuner förbättrade möjligheter att använda bevakningskameror i det brotsförebyggande arbetet. Det är den sittande S-MP-regeringen som lade propositionen om lagförändringen. I veckan stod dessutom statsminister Stefan Löfvén i TV 4:s Utfrågningen och lovprisade bevakningsameror. 

Men det lokala sosseriet spjärnar emot. Deras nydefinierade oppositionsroll tycks bygga på att de förkastar alla förslag som kommer från Alliansen. Något motförslag om hur de vill öka tryggheten i Skövde har de inte redovisat. Det politiska alternativet utgörs därmed av ett enstavigt nej.

Den som värdesätter tryggheten och vill ha operatörsövervakade bevakningskameror på otrygga och brottsutsatta platser i Skövde ska rösta på Moderaterna den 9 september.

Nu tar vi tag i bostadsinbrotten

På måndagen publicerade Skövde Nyheter min debattartikel om bostadsinbrotten och Moderaternas förslag till åtgärder mot dem.

Sommaren är inbrottens högsäsong. Antalet anmälda bostadsinbrott i Sverige har ökat under de senare åren och vi har sett samma tråkiga trend här i Skövde. Utländska stöldligor uppskattas stå för hälften av inbrotten i landet. Löpande förs stöldgods ut ur Sverige och detta sker mer eller mindre riskfritt eftersom Tullverket saknar befogenhet att stoppa det. Risken för att åka fast och dömas för inbrott är också oacceptabelt liten när vardagsbrotten trängs undan och prioriteras ned till förmån för de grövre. Personuppklaringsprocenten ligger därför på blygsamma 4 %.

Den svenska rättsstaten sviktar och sviker. Allt fler människor tvingas uppleva hur myndigheterna inte förmår att utreda och än mindre lagföra gärningsmän för de vardagliga brott som blir allt vanligare. Tilltron till rättsväsendet törnas och samhällskontraktet riskerar att erodera. Det är mycket allvarligt.

Rättsväsendet måste renoveras och rustas upp. Det kräver målmedvetenhet och resoluta åtgärder. Moderaterna föreslår därför omfattande satsningar på Polisen och de övriga rättsvårdande myndigheterna. Först och främst måste antalet poliser öka. Polistätheten är nu den lägsta på tio år och den fortsätter att minska. Med bland annat en lönesatsning ska fler poliser motiveras att stanna kvar i yrket. Genom att återinföra en kostnadsfri polisutbildning och göra den tillgänglig på flera platser än idag ska fler uppmuntras att söka sig till yrket. Målet är att antalet polisanställda till 2024 ska öka med 10 000. Minst hälften ska vara poliser.

Vi vill även förstärka den svenska Tullen. Det är ohållbart att denna ska tvingas välja bland gränsövergångar att övervaka, samtidigt som narkotika och vapen flödar in i landet och stulen egendom ut ur det. Att ge Tullverket rätt att stoppa och undersöka fordon med misstänkt stöldgods är en både effektiv och enkel åtgärd som kan beslutas skyndsamt utan att föregås av tidsödande utredningar.

Moderaterna vill skärpa straffen också för bostadsinbrott. Vi föreslår att minimistraffet för detta mycket integritetskränkande brott ska höjas till fängelse i ett år. Tillsammans med slopade straffrabatter, vilket vi också föreslår, blir straffen kännbara. Med detta får brottsoffren den upprättelse de förtjänar och yrkeskriminella förbrytare förhindras under tiden de är frihetsberövade att begå nya brott. Utländska medborgare ska, inte minst för att avlasta Kriminalvården, i högre grad avtjäna straffen i sina hemländer. De ska efter avtjänat straff också utvisas ur Sverige.

Nu tar vi tag i brottsligheten. Vi gör det med lagskärpningar och den sammantaget största satsningen på rättsväsendet på 20 år. Allt fullt ut finansierat. Krona för krona.

Anders G Johansson (M),
riksdagskandidat, Skövde

LÄNK:

Nu tar vi tag i bostadsinbrotten – Skövde Nyheter 03 september 2018


Bloggat på sla.se.
Desktop