Anders G Johansson

Tankar efter terrorn

I morse vaknade jag upp till den sorgliga och otäcka nyheten om terrorangreppet mot konsertbesökare i Manchester i Storbritannien. Jag förstår att artisten Ariana Grande främst lockar unga flickor. Den vettvilling, som av allt att döma har detonerat en laddning i publikhavet, har riktat sin ondska mot oskyldiga människor med sina liv framför sig. Det är barnkroppar som slitits isär,  lemlästats och trampats sönder i arenan Manchester. Det gör attentatet alldeles särskilt vidrigt. Jag känner djup sorg och innerlig medkänsla med de arma föräldrar som igår kväll förlorade sina älskade barn. Smärtan måste vara enorm. Det finns inget starkare, djupare och mer innerligt än en förälders kärlek till sina barn.

På radion sa en terrorexpert att det var väntat att det skulle ske ett terrorangrepp i Storbritannien. Hotbilden har varit förhöjd en längre tid. Lika väntat är det att någon sjuk, livsföraktande terrororganisation snart tar på sig illdådet. Förhoppningsvis kan gärningsmannen identifieras och eventuella medhjälpare jagas, gripas och lagföras. Det är sannolikt en uppgift som inte bara kommer att engagera den brittiska polisen, utan myndigheter även i andra europeiska länder. Terrorismen är global och har förgreningar i hela Europa. Inte minst i Sverige och Göteborg, som har stått för en omfattande export av så kallade radikaliserade extremister till de orättfärdiga striderna i Levanten.  Det som hände i Manchester igår kan hända här idag. Eller någon annanstans i vår närhet i morgon. Det hänger samman.

Nu kommer vi återigen att uppmanas behålla lugnet och fortsätta liva livet som vanligt, men ”ha en viss vaksamhet”. Det är så klart klokt. Det måste vi göra. Något annat vore förfärligt och trist. Men jag kan medge att jag själv börjar reflektera kring riskerna för att hamna i sammanhang som kan utgöra måltavla för en livsföraktande galning. Senast i helgen, när jag sprang det folkstinna Göteborgsvarvet, tänkte jag tanken.

Jag tror att mer måste till. Jag tror att Europa och Sverige måste satsa större resurser för att upprätthålla trygghet och säkerhet. I en orolig tid är det angeläget för människor att känna att myndigheterna har koll. Det behövs för tilliten och tryggheten i vårt samhälle. Att vi alla vet att staten har minst ett öga på buset och en stark, resolut arm att ingripa med om det behövs. Tuffa tider, tydliga hot och återkommande angrepp kommer kräva att säkerhet och skydd mot inre och yttre hot och fiender prioriteras högre. I Sverige är såväl den polisiära som militära förmågan enligt min mening otillräcklig. De senaste tidens händelser, såväl inrikes som utrikes, har lett till en yrvaken, begynnande insikt om att dessa funktioner måste rustas upp och förstärkas. Men det måste ske med en mycket större medvetenhet och beslutsamhet än idag.

LÄNKAR:

Explosion på arena i Manchester – DN 23 maj 2017

Åttonde varvet

Igår lördag sprang jag det drygt 21 km långa Göteborgsvarvet. För mig var det åttonde gången och jag landade in på 02:02:29. Lite förargligt att inte komma under de två timmarna, vilket jag länge hade förhoppning om att göra. Men de sista kilometrarna var benen slut. Det fanns ingen energi kvar för att öka tempot och knappt ens att hålla i det jag trots allt hade. Det är plågsamt att känna hur krafterna är slut och musklerna värker. Samtidigt är det en häftig känsla att tvinga sig att övervinna sin trötthet och pressa sig vidare mot målet.

Häftigt är också formatet på denna löpartävling som numera räknar hissnande 60 000 anmälda. Det är alltså en folkmassa större än invånarantalet i Skövde kommun som pressar sig över Hisingen och genom centrala Göteborg under några timmars tid. Det är mäktigt, men det får också mindre önskvärda effekter. Det är inte helt enkelt att med spårvagnar och bussar slussa denna enorma mängd människor till och framförallt från Slottsskogen. Det blir trängsel och lång väntan. Lite nostalgiskt tänker jag på 90-talet, när jag sprang mina första varv. Då lastade vi en buss med glada löpare från Linköpings garnison och styrde mot Göteborg. Bussen parkerade vi behändigt på en av grusplanerna intill starten. Numera måste medhavda fordon parkeras nere i Valhalla-området, läste jag.

Men en kul och sporrande löparfest är det likväl! Det är en njutning att springa fram bland alla hejande människor och att låta sig lyftas av alla uppryckande orkestrar och musikinslag. Jag gillar Göteborgsvarvet och ger mig en ny chans att lyckas smita under de två timmarna nästa år. Jag har redan anmält mig för mitt nionde varv. Och däremellan har ska jag till hösten springa Stockholms halvmaraton, som blir en ny upplevelse för mig.

 

 

 

 

Ynkligt!

Idag meddelade Sverigedemokraterna med buller och bång att de rekryterat en sittande M-riksdagsledamot till sina led. Ledamoten heter Patrick Reslow och är från Malmö. Jag har aldrig hört talas om honom förut. Han kan knappast kan ha gjort något större politiskt avtryck som riksdagsledamot. I alla fall inte utanför den egna valkretsen. Men även en lättviktare får några minuters tid på den nationella mediascenen när rollen som svekfull partibytare ska spelas.

Jag blir arg och upprörd  när moderater, oavsett om det är i kommuner eller i riksdagen, lämnar partiet eller byter till ett annat, men ändå behåller sina politiska uppdrag. Nyligen var det ett knippe moderater som gjorde en motsvarande manöver i kommunpolitiken i Stenungsund. Det är ytterst få politiska vildar som är personvalda och därmed kan hävda att deras mandat är deras personliga och inte partiets (även om inte heller ett sådant resonemang är vattentätt hederligt). Reslow är inget undantag. Han samlade endast 1,7 % av personkryssen i det senaste riksdagsvalet. Avhopparna i Stenungsund hade en ännu lägre kryssandel.

Det är givetvis fritt fram att lämna ett parti. Men då ska man också avträda de uppdrag man fått genom väljarnas partiröster. Allt annat är att visa förakt mot både väljare och valsystem. Det är ynkligt. Om Reslow har någon skam i kroppen ska han lämna riksdagen.

Om stämmobesluten i bladet

SLA har en kort artikel med sammanfattning av de beslut som förbundsstämman för Moderaterna i Västra Götalands län utifrån de motioner som vi i Skövde tagit initiativ till.

Rubriken på artikeln i webbversionen är dessvärre något svårbegriplig. Den anknyter till Donald Trump, vilket är långsökt. Möjligen tänkt att den kontroversielle presidentens namn är tänkt att generera klick till den lokala avisens webbplats. I pappersversionen är rubriken istället mer ”Ja till högre försvarsanslag”. Mer korrekt och rimligt.

LÄNK:

Skövdeförslaget som Trump skulle gilla – SLA 08 maj 2017

Högre försvarsambitioner beslutade

I lördags hölls Moderaternas i Västra Götaland förbundsstämma i ett mycket soligt Borås. Drygt 200 ombud från länets olika partiföreningar var på plats. Jag var, som företrädare för Moderaterna i Skövde, en av dessa. Jag såg det som min främsta uppgift att bland de 47 inkomna motionerna argumentera för de tre förslag som kom från oss i Skövde.

Det blev två segrar och ett bakslag. Stämman tyckte inte att det var en god idé att öppna för kommunal ordningspolis. Den motionen avslogs tyvärr efter votering med de relativt jämna röstsiffrorna 98-84.

Men stämman tyckte att förslaget om en reformering av Kameraövervakningslagen var ett bra förslag och beslutade att sända det vidare till partiets nationella reformarbetsgrupp för trygghetsfrågor. Förhoppningsvis leder det till att partiet kommer att arbeta för att förändra en lag, som i nuläget gör det mer eller mindre omöjligt att få upp en övervakningskamera på allmän plats.

Sist, men definitivt inte minst, vann vi och Göteborgsmoderaterna tillsammans en stor och viktig framgång med vårt gemensamma krav om att Moderaterna ska verka för att svenska försvarsutgifter ska uppnå 2 procent av BNP. Det är den nivå som Nato har som rekommendation för sina medlemsstater. Eftersom vi moderater tycker att Sverige ska vara medlem i detta för vår trygghet och säkerhet så väsentliga samarbete är det en fullt rimlig ambition. Men också för att svenskt försvar nu måste inleda återtagande och upprustning från en otillräcklig och låg nivå.

I mitt anförande, som kan ses på Youtube, sa jag så här:

”Med dessa motioner om krav på ett tvåprocentsmål och med förbundsstyrelsens välvilliga inställning till dem, anar jag början på slutet på den sorgliga ökenvandring som varit svensk försvarspolitik. Det är inte många år sedan som politiker från detta parti och andra partier var fullkomligt övertygade om att eviga freden var vunnen i Europa och glatt förmedlade att Europa är tryggare än någonsin. De hade fel! Det borde ha inletts ett återtagande 2008, när ryska stridsvagnar rullade in i Georgien. Det borde ha tänkts till när Ukraina ockuperades av ryska förband 2014.

Nu när Europeiska Unionen börjar darra i sina strukturer. Nu när ryska förband förstärks i Europas närhet och när ryska staten satsar stora pengar på att bygga upp sin försvarsmakt. Och nu när en amerikansk president tydligt meddelar att det amerikanska folket ej längre är intresserat av att bära europeiska säkerhetskostnader. Nu är klockan fem i tolv. Nu är det bråttom! Därför är det angeläget att komma till skott med en medveten uppräkning av försvarsanslagen.”

Att det finns ett uppenbart och akut behov av höjda försvarsanslag är tydligt när ÖB begär ytterligare 9 miljarder kronor, vilket Dagens Nyheter skriver om idag. Försvarsbeslutet från 2015 var i grunden underfinansierat. Försvarsbeslutet tog inte heller sikte på en ambition som kan anses vara rimlig för att möta det allt snabbare försämrade säkerhetsläget.

Nu duger det inte med extra miljoner i kompletteringsbudgetar. Nu måste det trampas fram miljarder för att först och främst anskaffa väsentlig materiel till förbanden. Riksdagen måste snabbt kompensera för decennier av försumlig försvarspolitik. Det var det som Moderaterna i Västra Götaland tydligt signalerade med sitt ställningstagande i lördags.

LÄNKAR:

Motion: En ansvarsfull försvarspolitik (Moderaterna i Skövde) – 2017
Försvarets hemliga förslag: Behöver nio miljarder kronor till – Dagens Nyheter 07 maj 2017

 

ANFÖRANDE:

Viktigt steg mot veteranmonument

Allt talar för att det nu blir en slags minnesplats för veteraner i Skövde. Igår (19 april 2017) beslutade en enig Kultur- och fritidsnämnd att ställa sig bakom förslaget. Det gläder mig! Det är resultatet av ett tålmodigt och skickligt utfört politiskt arbete av Alliansen i nämnden. Genom att bredda förslaget till att bli en mer allmän minnesplats med tillhörande veteranmonument, fick de till sist Socialdemokraterna att ge upp sitt långvariga motstånd.

Detta långvariga motstånd inleddes den 01 september 2015. Då röstade S och SD mot Claës Beckmans (M) utmärkta förslag om att utreda ett veteranmonument i Skövde. Det gjorde S tillsammans med MP också den 10 november samma år, när Claës lade ett nytt och reviderat förslag i nämnden. De valde till och med att reservera sig mot beslutet. Den 08 juni 2016 försökte de ånyo avbryta processen. Då beslutade nämnden att återremittera förslaget för att utveckla det ytterligare. Men S och MP röstade istället för att avbryta processen och för att avslå förslaget.

Men dessbättre har alltså sossarna till sist gett upp sin märkliga och föga smickrande kamp mot ett veteranmonument. Det är utmärkt och det var på tiden. För visst finns det all anledning att minnas och hedra de många från vår stad, som på olika sätt har tjänat freden och vårt lands säkerhet. Vi ska självfallet minnas och hedra dem som lämnade hem och härd i trygga Sverige för att i nationens tjänst möta risker och uthärda umbäranden i främmande land. Några av dessa har fått plikta med livet. Andra har åsamkats skador för livet, synliga på kroppen eller osynliga i själen. Ett veteranmonument är ett sätt att visa respekt och erkänsla för de militärer, poliser, räddningsarbetare, sjukvårdspersonal, kriminalvårdare o.s.v som givit sig av och som ger sig av för att tjäna Sverige. För att bidra till stabilitet och säkerhet i världen och därmed i förlängningen till tryggheten för oss här hemma.

Kommunen har gjort ett fint arbete med att utreda placering och förutsättningar för minnesplatsen. Dialog har förts med både Försvarsmakten och med veteranorganisationen Fredsbaskrarna. Genom att förlägga minnesplatsen till parken intill Eric Uggla, kan kommunen dessutom passa på att bygga underjordiska fördröjningsmagasin för dagvatten, vilket minskar översvämningsrisken för Pentaporten. Briljant!

Processen inleddes vingligt och i politisk oenighet. Men nu är kursen spikrak och enigheten förefaller vara monumental. Skövde kommer, om inget mycket märkligt inträffar, att få ett veteranmonument. Hatten av för Claës Beckman och Alliansen i Kultur- och fritidsnämnden!

LÄNKAR:

Skövdeborna får en plats att sörja vid – SLA 20 april 2017
Tidigare blogginlägg om veteraner.

Modernisera kameraövervakningslagen

I dagens SLA skriver jag och Jonas Ransgård (M), oppositionsråd i Göteborg, om behovet att modernisera kameraövervakningslagen, så att det blir möjligt för kommunerna att bidra till tryggare miljöer för medborgarna. Artikeln följer nedan:

Otryggheten i Sverige växer. Av Brottsförebyggande rådets (BRÅ) nationella trygghetsmätning framgår att otryggheten bland kvinnor aldrig tidigare ökat så mycket. 31 procent uppgav att de känner sig ganska eller mycket otrygga när de går ut i sitt bostadsområde på kvällarna. Sverige ska vara ett land där tryggheten omfamnar alla, oavsett var de bor. Det är fråga om ordning och reda, men än mer om anständighet och rättvisa. Det kräver flera åtgärder.

En trygghetsfrämjande åtgärd som kommunerna i högre grad skulle kunna bidra med är montering av övervakningskameror på platser som är eller upplevs vara otrygga. Kamerorna ökar människors upplevda trygghet. I och med att de bidrar till en ökad risk för en gärningsman att upptäckas har de också en brottsavhållande effekt. Till sist kan material från kameror användas som bevis i domstol, så att gärningsmän kan lagföras för de brott som trots allt begås.

Kameraövervakning av allmänna platser kräver dock Länsstyrelsens tillstånd. Utifrån den nuvarande Kameraövervakningslagen är myndigheten mycket restriktiv i tillståndsgivningen. Den så kallade överviktsprincipen innebär att den enskildes intresse av att inte bli övervakad väger mycket tungt. För att få tillstånd måste man först kunna påvisa att platsen verkligen är brottsutsatt. Därefter måste man vidta ofta mycket dyra åtgärder för att fysiskt omgestalta platsen, eller avdela personella resurser för övervakning och tillsyn av den. Först om dessa visar sig verkningslösa kan montering av kameror komma ifråga. Det är en både kostsam och tidsödande process.

Som ett både tydligt och nedslående exempel kan nämnas att ett kommunalt bolag 2011 ansökte om kameraövervakning på Vårväderstorget i Göteborg. Länsstyrelsen avslog ansökan. Torget kom senare att bli scenen för en av de värsta brottsliga handlingar som någonsin skakat staden. Men även efter dådet har en förnyad ansökan avslagits av Länsstyrelsen och Förvaltningsdomstolen.

Sverige har av tradition starkt värnat den personliga integriteten. Det är bra och viktigt. Avvägningar av olika intressen måste dock löpande göras utifrån hur verkligheten ter sig och samhället utvecklas. Dagens lagstiftning har inte åldrats väl. Idag är mobiltelefoner med möjlighet att filma vanligt förekommande. Det intrång i den personliga integriteten, som det innebär att bli avbildad av en lagreglerad och myndighetskontrollerad kamera då man uppehåller sig på allmän plats, måste därmed betraktas som litet. Lagkraven på hur bildmaterialet ska förvaras och hur obehöriga ska förvägras tillgång till det är rigoröst och så ska det förbli.

Det är dags att omdefiniera överviktsprincipen och modernisera Kameraövervakningslagen. Tryggheten måste sättas i främsta rummet. Kommuner måste få utrymme att bidra med trygghetsfrämjande kameror som ett kostnadseffektivt komplement till det batteri av åtgärder som krävs för att göra vårt samhälle tryggt.

Anders G Johansson (M)
gruppledare, Skövde

Jonas Ransgård (M)
oppositionsråd, Göteborg

LÄNK:

Dags att modernisera lagen om kameraövervakning – SLA 22 mars 2017

Det behövs mer

Jag läser att försvaret beviljas en förstärkning om 500 miljoner för 2017. Det är möjligen välment, men definitivt för lite.

ÖB har redovisat att det till 2020 behöver skjutas till 6,5 miljarder kronor för att Försvarsmakten ska kunna fullgöra de av riksdagen beslutade uppgifterna. Kostnadsutvecklingen medför att en redan underfinansierad verksamhet riskerar att urholkas ytterligare, om inte medel tillförs.

Utan förstärkning av anslagen riskerar materielanskaffningar skjutas på framtiden och krigsförberedande (och därmed -avhållande) verksamhet prioriteras bort. Omvärldsläget vittnar istället om att det nu är hög tid att höja ambitionen och öka försvarsförmågan. Då krävs det större ansträngningar än miljoner i en kompletteringsbudget.

Sverige bör därför skyndsamt och medvetet ta sikte på de 2 % av BNP som är Natos rekommendation. Det är dubbelt så mycket som landet idag avsätter. I nuläget avsätter vi ca 1 % av BNP, vilket är lägst av alla länder vid Östersjön. Därmed har vi också en krigsorganisation som är synnerligen liten och behäftad med uppenbara och allvarliga brister.

Det tänker jag envist fortsätta att argumentera för. Den 6 maj hoppas jag att Moderaterna i Västra Götaland gör gemensam sak och bifaller min motion om detta.

LÄNKAR:

500 miljoner extra till försvaret – SLA 13 mars 2017
Motion: En ansvarsfull försvarspolitik (januari 2017)
Bloggat: Tidigare inlägg om försvaret

Vettigt med värnplikt

I veckan som gick meddelades att regeringen aktiverar den nu vilande värnpliktslagen. Svenska ungdomar, både kvinnor och män, ska nu återigen med plikt kunna kallas in under fanorna. Det rör sig inledningsvis om 4000 av en årskull på ca 90 000. Inte fler. Således långtifrån alla, vilket man kan få för sig när företrädesvis något äldre män i sociala medier välkomnar att unga människor ånyo ska få ”lära sig veta hut” på kasernerna. Nu är det ej heller Försvarsmaktens uppgift eller syfte att fostra unga människor. Det förväntas fortfarande föräldrarna ansvara för. Försvarsmakten ska producera krigsförband att skydda nation och befolkning med.

Själv tycker jag dock att det är ett vettigt beslut. Detta för att krigsförbanden, med rådande skakiga säkerhetsläge, skyndsamt måste bemannas och de många tomma luckorna fyllas (Det borde för övrigt även gälla materiellt. Men om detta har jag skrivit tidigare och därför lämnar jag det därhän nu). Dessutom är värnplikten nog en förutsättning för att, om och när riksdagen beslutar så, kunna genomföra styrketillväxt och utveckla numerären i krigsorganisationen. Det kommer att behövas. Förbandsvolymen är nu mycket begränsad i sitt omfång. Förbanden är främst sammansatta och utrustade för att göra insatser någon annanstans. Inte att försvara Sverige. Svenska förband kommer därför endast kunna möta en motståndare i en riktning. Avsaknaden av reserver gör att uthålligheten är mycket begränsad.

Det finns de som menar att värnpliktsförband per definition håller en undermålig kvalité och därför mest är att betrakta som kanonmat. Om detta håller jag inte med. Efter att ha tjänstgjort utomlands under ”värnpliktseran” vid två tillfällen kunde jag konstatera att svenska soldater höll en mycket hög klass. Jag tror inte heller att någon vettig människa skulle avfärda det finska försvaret, som hårdnackat hållit fast vid värnpliktstanken och inkallat och utbildat avsevärt större volymer än Sverige, som en samling amatörer. Det svenska försvaret kommer även framgent vara en blandning av yrkesaktiva och tidvis tjänstgörande. Och det är befattningens krav som avgör vilken personalkategori den ska bemannas av.

Samtidigt måste man konstatera att återinförandet av värnplikten i nuläget inte syftar till att bredda och utveckla krigsförbandens volym. Det handlar alltså om att fylla upp det personella behovet i den minsta krigsorganisation som landet någonsin sett. Det är ett misslyckande att man inte lyckats klara av detta på frivillighetens grund så som det var tänkt. Eller i alla fall så som det var uttryckt. Frivilligreformen byggde på ohållbara glädjekalkyler om hur länge unga människor skulle stanna kvar i tjänst och uniform. Staten lyckades inte införa tillräckliga incitament för att förmå dem att göra det. Lönerna är inte konkurrenskraftiga, förmånerna är få och meritvärdet av nedlagda år i gröna kläder är inte självklart jättehögt.

Värnpliktens legitimitet var svår att ifrågasätta när den omfattade alla och inte, som nu, begränsade sig till några få. Därför hoppas jag att staten nu, sent omsider, lägger manken till för att öka den frivilliga anslutningen av soldater och sjömän. Det innebär förvisso kostnader. Men det gör det ju att kalla in människor med plikt också. Det är inte rimligt att staten överlåter kostnader, i form av försenat inträde på arbetsmarknaden, på ett fåtal unga människor. Samtidigt som huvuddelen av årskullen ”går fri”. Därför är det mycket angeläget att det utvecklas kraftfulla premier, som i rimlig grad kompenserar de värnpliktiga beskyddarna av vårt land.

Är det då moraliskt förkastligt med värnplikt, så som en del yngre debattörer ropar? Nej, det är det sannerligen inte. En medborgare har förvisso rättigheter, men också skyldigheter. Om inte skyldigheterna fullgörs kommer staten ej ha förmåga att tillgodose rättigheterna. Att bidra till nationens försvar är den mest centrala skyldigheten. Den inskränkning i den personliga friheten som många, inklusive jag själv, resonerar kring, måste ställas i relation till den enorma, kollektiva ofrihet det skulle innebära att bli angripen och ockuperad av främmande makt. Friheten har ett pris. Det måste vi betala.

LÄNK:

Blogg: Höj försvarsanslagen – 17 januari 2017

Rättsstaten får inte backa

Två gånger har Västtrafiks bussar attackerats i Södra Ryd i Skövde. I onsdags besköts en buss med vad som förefaller vara ett luftvapen. Natten till lördagen kastade någon sten mot ett fordon. Dessbättre har attentaten inte resulterat i personskador. Men vandalerna har ändå åstadkommit stor skada. Nu ställer nämligen Västtrafik in all busstrafik till stadsdelen. Även mitt på ljusan dagen.

När busstrafiken upphör kan det uppfattas som att rättsstaten retirerar och låter några ansiktslösa (förmodar jag) pojkar i komplett avsaknad av förnuft och empati diktera villkoren. En stadsdel med 7500 invånare blir plötsligt utan den grundläggande samhällsservice som kollektivtrafik är. Hyggliga människor som arbetar och betalar skatt har verkligen rätt att förvänta sig en annan reaktion.

Istället för att läsa uttalanden från en pressinformatör på ett bussbolag, borde de få höra en företrädare för Polismyndigheten myndigt förklara; ”Nu tar vi tag i det här. Omedelbart! Vi kommer att vara närvarande, leta reda på busarna och stoppa ofoget. Vi tänker inte tolerera att några dumma ungar tar en hel stadsdel som gisslan”. Men den berättelsen finns ännu inte att läsa. Istället får vi läsa att Polisen har lagt ned undersökningen av det första attentatet. Detta då det saknas misstänkta och det saknas vittnen.

Jag anar att Skövde kommun förbereder flera åtgärder och i nästa vecka kommer att möta företrädare för både Polisen och Västtrafik. Det är både nödvändigt och bra. Det är viktigt att det kommer starka och tydliga signaler från ett sådant möte: ”Vi backar inte. Vi ger oss inte. Kommunen och myndigheter samverkar för att Skövde ska vara tryggt överallt”.

På torsdag kommer det att ske ett informationsmöte om kvällsvandring i Södra Ryd. Det är ett utmärkt sätt för invånarna att själva engagera sig för att göra stadsdelen tryggare. Det är ett bra att ansvarskännande vuxna tar sig an att hålla ett öga på de juniorer som ränner ute, när mindre ansvarskännande föräldrar inte har förmåga att hålla ordning på sina egna avkommor.

Men detta goda initiativ, liksom kommunens övriga, måste stödjas av ökad polisiär närvaro. Rättsstaten måste visa närvaro, upprätthålla trygghet, lag och ordning och skydda vanliga, hederliga människor. Inte vika en tum. För då vinner drägget och då blir det värre. Kan inte staten fullgöra sitt åtagande, måste den skyndsamt bana väg för kommunal ordningspolis.

LÄNKAR:

Bussbolaget: Det drabbar alla – Skövde Nyheter 04 mars 2017
Buss beskjuten i Södra Ryd – 01 mars 2017
Ge kommunerna rätt att anställa polis – Skövde 21 februari 2017
Blogg: Tuffare tag mot unga ligister – 05 januari 2017

Bloggat på sla.se.
Desktop