Anders G Johansson

Vettigt med värnplikt

I veckan som gick meddelades att regeringen aktiverar den nu vilande värnpliktslagen. Svenska ungdomar, både kvinnor och män, ska nu återigen med plikt kunna kallas in under fanorna. Det rör sig inledningsvis om 4000 av en årskull på ca 90 000. Inte fler. Således långtifrån alla, vilket man kan få för sig när företrädesvis något äldre män i sociala medier välkomnar att unga människor ånyo ska få ”lära sig veta hut” på kasernerna. Nu är det ej heller Försvarsmaktens uppgift eller syfte att fostra unga människor. Det förväntas fortfarande föräldrarna ansvara för. Försvarsmakten ska producera krigsförband att skydda nation och befolkning med.

Själv tycker jag dock att det är ett vettigt beslut. Detta för att krigsförbanden, med rådande skakiga säkerhetsläge, skyndsamt måste bemannas och de många tomma luckorna fyllas (Det borde för övrigt även gälla materiellt. Men om detta har jag skrivit tidigare och därför lämnar jag det därhän nu). Dessutom är värnplikten nog en förutsättning för att, om och när riksdagen beslutar så, kunna genomföra styrketillväxt och utveckla numerären i krigsorganisationen. Det kommer att behövas. Förbandsvolymen är nu mycket begränsad i sitt omfång. Förbanden är främst sammansatta och utrustade för att göra insatser någon annanstans. Inte att försvara Sverige. Svenska förband kommer därför endast kunna möta en motståndare i en riktning. Avsaknaden av reserver gör att uthålligheten är mycket begränsad.

Det finns de som menar att värnpliktsförband per definition håller en undermålig kvalité och därför mest är att betrakta som kanonmat. Om detta håller jag inte med. Efter att ha tjänstgjort utomlands under ”värnpliktseran” vid två tillfällen kunde jag konstatera att svenska soldater höll en mycket hög klass. Jag tror inte heller att någon vettig människa skulle avfärda det finska försvaret, som hårdnackat hållit fast vid värnpliktstanken och inkallat och utbildat avsevärt större volymer än Sverige, som en samling amatörer. Det svenska försvaret kommer även framgent vara en blandning av yrkesaktiva och tidvis tjänstgörande. Och det är befattningens krav som avgör vilken personalkategori den ska bemannas av.

Samtidigt måste man konstatera att återinförandet av värnplikten i nuläget inte syftar till att bredda och utveckla krigsförbandens volym. Det handlar alltså om att fylla upp det personella behovet i den minsta krigsorganisation som landet någonsin sett. Det är ett misslyckande att man inte lyckats klara av detta på frivillighetens grund så som det var tänkt. Eller i alla fall så som det var uttryckt. Frivilligreformen byggde på ohållbara glädjekalkyler om hur länge unga människor skulle stanna kvar i tjänst och uniform. Staten lyckades inte införa tillräckliga incitament för att förmå dem att göra det. Lönerna är inte konkurrenskraftiga, förmånerna är få och meritvärdet av nedlagda år i gröna kläder är inte självklart jättehögt.

Värnpliktens legitimitet var svår att ifrågasätta när den omfattade alla och inte, som nu, begränsade sig till några få. Därför hoppas jag att staten nu, sent omsider, lägger manken till för att öka den frivilliga anslutningen av soldater och sjömän. Det innebär förvisso kostnader. Men det gör det ju att kalla in människor med plikt också. Det är inte rimligt att staten överlåter kostnader, i form av försenat inträde på arbetsmarknaden, på ett fåtal unga människor. Samtidigt som huvuddelen av årskullen ”går fri”. Därför är det mycket angeläget att det utvecklas kraftfulla premier, som i rimlig grad kompenserar de värnpliktiga beskyddarna av vårt land.

Är det då moraliskt förkastligt med värnplikt, så som en del yngre debattörer ropar? Nej, det är det sannerligen inte. En medborgare har förvisso rättigheter, men också skyldigheter. Om inte skyldigheterna fullgörs kommer staten ej ha förmåga att tillgodose rättigheterna. Att bidra till nationens försvar är den mest centrala skyldigheten. Den inskränkning i den personliga friheten som många, inklusive jag själv, resonerar kring, måste ställas i relation till den enorma, kollektiva ofrihet det skulle innebära att bli angripen och ockuperad av främmande makt. Friheten har ett pris. Det måste vi betala.

LÄNK:

Blogg: Höj försvarsanslagen – 17 januari 2017

Bloggat på sla.se.
Noice 4-ever 28 Apr
Desktop