Anders G Johansson
Kategori. budget

Fördel Alliansen

Periodens sista budgetmöte genomfördes idag i Skövde. I god ordning och med betryggande majoritet har förslaget från Alliansen beslutats. I realiteten innebär det att det vid halvtid är fördel Alliansen. Budgeten ska ju beslutas igen i höst av det då nyvalda kommunfullmäktige.

Alliansens budget innebär att Skövde kommun fortsätter att investera för utveckling och tillväxt och upprätthåller kvalitén i sina verksamheter. Vi investerar i bland annat förskolor, utbyggnad av en skola, vägar samt gång- och cykelvägar, äldrecenter och gruppbostäder. Skolans budgetram förstärks med 10 miljoner kr utöver de medel som tillförs med anledning av att barnen blir flera.

Skatten hålls på oförändrad nivå, vilket innebär den femte lägsta kommunalskatten i länet. Mot Alliansens förslag stod olika yrkanden från S, V och MP om skattehöjningar från 30 till 89 öre. Skatteprognoserna ser dock dystert mörka ut. Antalet arbetande timmar planar ut under de kommande åren och det gör därmed också skatteintäkterna.

Det är oroväckande att Sveriges rödgröna regering för en ansvarslös finanspolitik. Skatterna har höjts med 60 miljarder kr och de offentliga utgifterna har ökat med 100 miljarder kr. Sparandet under högkonjunkturen inskränker sig till historiskt låga 1 % av BNP. Det innebär att ladorna riskerar att vara tomma när konjunkturen vänder och viker. Statens muskler riskerar att vara för svaga för att hålla igång den svenska ekonomin.

I Skövde investerar Alliansen för tillväxt och framväxt av nya jobb. Vår Skövdemodell för att föra människor från utanförskap mot och till jobb har varit framgångsrik. Vi har nyligen lagt förslag om en integrationspolitisk plan som ansluter till en strikt arbetslinje. Vi ställer ökade krav på arbete och deltagande i åtgärder som leder mot arbete. Vi utvecklar tydliga incitament för att lämna bidragsberoende och gå mot egenförsörjning.

Men det räcker inte. Sverige behöver en regering som hushållar med skattepengarna och som stärker arbetslinjen. Sverige behöver en moderatledd regering.

LÄNKAR:

Het budgetdebatt om satsningar på skolan – SLA 20 juni 2018
Alliansens budgetförslag röstades igenom – Skövde Nyheter 20 juni 2018

Jämnt i fullmäktige

I gårdagens kommunfullmäktige uppstod (med fullmäktigemått mätt) dramatik. Oppositionen, dvs S, SD, V och MP, förenade sig i ambitionen att bifalla en S-motion. Därmed skulle de normalt sett ha vunnit voteringen med 32-29, eftersom Alliansen under denna period saknar majoritet i kommunfullmäktige.

Men voteringen utföll istället med röstsiffrorna 29 mot 29. Då är det ordföranden som med sin utslagsröst avgör utfallet. Conny Brännberg (KD) röstade så klart med Alliansen och motionen avslogs därmed.

Oppositionens nederlag berodde på att stolar gapade öde och tomma. En sverigedemokrat och en vänsterpartist var frånvarande utan ersättare och en miljöpartist anmälde inför ärendets behandling jäv (jag uppfattade inte varför) och lämnade lokalen. Resultatet blev en lektion i demokratins grunder; beslut fattas genom närvaro.

Moderaterna har aldrig någonsin varit underbemannade under de sju år som jag har varit gruppledare. Och förmodligen inte dessförinnan heller. Att vara folkvald är ett förtroende- och hedersuppdrag. Våra väljare förväntar sig, utgår jag ifrån, att vi som är valda företräder dem och partiet på bästa sätt. Det förutsätter, till att börja med, att vi är på plats när besluten fattas. Det är vi!

Kort om sakfrågan. Den rörde en motion om att iordningställa Karstorpssjöns badplats. Det tycker nog de flesta vore en trevlig sak. Men Alliansen valde att avstå att göra denna investering nu, eftersom den växande kommunen redan har en lång och kostnadskrävande inköpslista. Alliansen vidtog dessutom för bara några år sedan en ambitiös satsning på utomhusbaden i kommunen. Flera av dem försågs med bland annat toaletter. Vi kan inte vara alla goda gåvors givare. Vi behöver hushålla och det kräver prioriteringar. Investeringen i Karstorpssjön bedöms vara relativt kostnadskrävande, eftersom sjön är vattentäkt och därför tarvar särskilda skyddsåtgärder. Vidare är det så att kommunen inte är ensam markägare i området.

Den lokala oppositionen brukar försöka driva fram diverse kostnadsposter i kommunfullmäktige. I stort och i smått. Dessa förväntas sedan den styrande Alliansen ta ansvar för och ordna finansieringen av. Det är nämligen ytterst sällan, om ens alls, som oppositionspartierna i sina egna budgetförslag tar upp de olika utgifter som de motionerat om men som fullmäktige avslagit. Denna märkliga och ofullständiga redovisningsmodell signalerar knappast ekonomiskt ansvarstagande.

LÄNKAR:

Minimal marginal när motion om badsjöar fick nej – Skövde Nyheter 31 oktober 2017
Mångmiljonköp utan debatt – fullmäktige blev historiskt – SLA 31 oktober 2017

Välkommen ambitionshöjning för försvaret

Idag berättade Moderaternas partiordförande Anna Kinberg Batra om partistyrelsens förslag om att försvarskostnaderna inom en tioårsperiod ska motsvara 2 procent av BNP. Det innebär en fördubbling av de nuvarande kostnaderna.

Jag ropar glatt och lättat ÄNTLIGEN! Det är ett förslag som bland annat Skövdemoderaterna och jag själv har kämpat för sedan flera år tillbaka. Det är nödvändigt att föra till resurser för att markant utveckla den svenska försvarsförmågan. Det är ohållbart att fila på den befintliga, otillräckliga och dessvärre också underfinansierade försvarsorganisationen, vilken ju främst konstruerades för expeditionära insatser långt utanför Sverige. Utgångspunkten då var att det kalla kriget var slut och att den eviga freden i vårt hörn av världen var för evigt vunnen. Det var fel. På senare år har säkerheten i vår omvärld ökat väsentligt.

Sverige måste ta ett robust och pålitligt ansvar för värnet av landet, men också för säkerheten i norra Europa. Det måste också vara ett långsiktigt åtagande. Naivt önsketänkande får aldrig mer vara utgångspunkt för svensk försvarspolitik. Men fortsatt är det så att Sverige, för att åtnjuta en fullgod säkerhet, behöver bygga sitt försvar i samverkan med andra. Moderaterna driver sedan länge, och sedan några år tillsammans med de övriga partierna i Alliansen, frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. 2 % av BNP är den kostnadsnivå som just försvarsalliansen Nato rekommenderar för sina medlemmar. Därför är dagens ställningstagande logiskt.

Jag har tidigare ställt mig bakom Europaparlamentarikern Gunnar Hökmarks (M) förslag om att låna upp medel för att snabbt tillgodose försvarets behov av diverse försvarsmateriel. Det handlar om anskaffningar som tidigare strukits eller skjutits på framtiden av ekonomiska skäl. Det handlar om materielsystem som av samma anledning behöver uppgraderas och moderniseras. Om Moderaterna slår fast att Sverige inom en tioårsperiod ska nå tvåprocentsmålet, bör det vara av underordnad betydelse hur kostnaderna faller ut under enskilda räkenskapsår. Kostnaderna för materiel behöver av ovan nämnda skäl inledningsvis vara tyngre, medan kostnaderna för personal, utbildning, övning och beredskap kommer att behöva ökas efterhand. Detta behöver vi diskutera. Likaså tempot i anslagshöjningen. Personligen tycker jag att partistämman bör flika in ett ”senast” framför den tioårsperiod som är föreslagen.

Med dagens besked tar Moderaterna ett viktigt och efterlängtat steg i försvarspolitiken. Jag är stolt över att titulera mig moderat.

LÄNKAR:

Sveriges försvarsutgifter ska närma sig två procent av BNP – Moderaterna 23 augusti 2017
Moderaternas pressträff om försvaret – Moderaterna 23 augusti 2017
En ansvarsfull försvarspolitik – Anders G Johanssons motion till Moderaternas årsmöte 2017
En ansvarsfull försvarspolitik – Anders G Johanssons motion till Moderaternas årsmöte 2015
Ett väl förberett försvar – Anders G Johanssons motion till Moderaternas årsmöte 2013
Förbered för tillväxt – Anders G Johanssons motion till Moderaternas årsmöte 2011

Moderaterna prioriterar tryggheten

Idag publicerar SLA (äntligen) mitt svar till Rolf Moberg, som (SLA 01 juli) efterlyser konkreta förslag från Moderaterna. Sådana finns det emellertid gott om i Moderaternas budgetmotion. Om det berättar jag i min artikel.

Rolf Moberg ställer sig i SLA (1 juli) frågande till hur Moderaterna ska finansiera sin omfattande satsning på Polisen, vilken bland annat innebär en löneförstärkning om i genomsnitt 2000 kr/månaden samt en modernisering av polisernas utrustning till en kostnad om 2000 miljoner kronor. Allt för att behålla antalet anställda poliser och för att öka antalet poliser med 2000 till 2020. Målet är att Sverige år 2025 ska räkna 25 000 poliser.

Satsningen är finansierad till sista kronan i den budgetmotion som partiet lagt i Sveriges riksdag. För 2017 budgeterade Moderaterna för ett 1,19 miljarder kr högre anslag till Polismyndigheten än S-MP-regeringen.

Moderaterna prioriterar istället bort flera av regeringens utgifter. Vi slopar bland annat byggsubventionerna, vilka visat sig vara verkningslösa. Bara med denna åtgärd frigörs cirka sex miljarder kronor. Vi vill vidare effektivisera myndigheterna och vi säger nej till inrättandet av regeringens nya Jämställdhetsmyndighet, vilken har en mycket oklar roll och uppgift.

Moderaterna vill också minska kostnaderna för nyanlända. Bland annat föreslår vi enklare boendeformer för ensamkommande. Vidare vill vi strama åt välfärdssystemen så att det tillkommer dem som arbetar, har permanent uppehållstillstånd eller är svenska medborgare. Slutligen har Moderaterna, för att kunna genomföra väsentliga satsningar och ändå nå överskott, föreslagit att den reducerade momsen (på bland annat livsmedel, restaurangbesök och hotellboende) ska höjas från 12 till 13 procent.

Men det långsiktigt viktigaste för vårt välstånd är att vi är många som arbetar. Det kräver åtgärder. Det är därför som Alliansen föreslår en utbyggnad av RUT, som ska leda till att fler kan få jobb med hushållsnära tjänster. Det är därför Moderaterna vill införa ett bidragstak, så att det aldrig kan löna sig mer att lyfta bidrag än att gå till jobbet. Det är därför som Moderaterna säger nej till många av S-MP-regeringens skattehöjningar, om totalt 39 miljarder kr, som direkt hämmar och bromsar företagande och arbete och istället riskerar att driva företag ut ur Sverige.

Det är genom att stå fast vid arbetslinjen, hushålla med skattemedlen och prioritera bland åtagandena som Moderaterna vinner utrymme för en omfattande satsning på Polismyndigheten. Det gör inte S-MP-regeringen. Den står passivt handfallen och skjuter nödvändiga åtgärder på framtiden.

Anders G Johansson
Moderaterna i Skövde

LÄNKAR:

Moderaterna prioriterar tryggheten – SLA 10 juli 2017
Jag ser inga konkreta förslag – SLA 01 juli 2017

Hur ska MP och V finansiera förkortningen?

I dagens SLA sätter jag och Theres Sahlström (M) punkt för debatten om arbetstidsförkortning. Några svar på våra frågor tycks vi inte få. Det är uppenbart att V och MP inte har en aning om var de ska leta fram 100 miljoner kronor för att kunna betala kommunanställda för att arbeta mindre. Det ägnar sig, som väntat, inte åt något annat än populistisk symbolpolitik. Artikeln i sin helhet:

En ny sammansättning miljö- och vänsterpartister fäktar vidare för sitt illa underbyggda förslag om att minska arbetstiden för dem som arbetar i Skövde kommuns sektor för vård och omsorg. Peter Sögaard (MP) och Gabryjel Blom (V) ber oss om hjälp att redovisa diverse fakta och underlag (SLA 1/2). Själva har de inte bemödat sig med att ta fram och sätta sig in i grundläggande uppgifter, trots att dessa är öppna och tillgängliga för alla.

Vi har redovisat att den årliga kostnaden för att minska arbetstiden med 25 procent är 100 miljoner kronor och att det motsvarar en hel krona i kommunalskatt. Vi har frågat hur det ska det betalas? Något svar har vi ännu inte sett skymten av. Ytterlighetsvänsterns populism står utan ekonomisk täckning.

Den årliga merkostnaden för sjukfrånvaron i sektorn är i Skövde cirka 16,6 miljoner kronor. Även om V-MP-experimentet skulle leda till noll procents sjukfrånvaro, skulle alltså merkostnaden bli cirka 84 miljoner kronor. Detta är nu osannolikt. Det av MP och V omhuldade Göteborgsexemplet visade ju istället på en minskning med måttliga 0,6 procent, vilket i Skövde skulle motsvara en besparing om 100 000 kronor.

Det krävs inga längre eller avancerade beräkningar för att konstatera att arbetstidsförkortning är en mindre lyckad, men väldigt kostsam metod för att minska sjukfrånvaron inom vård- och omsorgssektorn. Men om man, som företrädarna för MP och V, ändå blint framhärdar och hävdar idéns förträfflighet, måste man också i anständighetens namn berätta om hur man tänker sig finansieringen.

Vi återupprepar frågorna en sista gång: Var ska ni hämta 100 miljoner kronor per år? Hur ska ni finansiera ert förslag?

Anders G Johansson (M)
gruppledare, Skövde

Theres Sahlström (M)
ordförande i Vård- och omsorgsnämnden, Skövde

LÄNKAR:

Hur ska ni finansiera ert förslag? – SLA 13 februari 2017
Låt oss få se alla siffrorna – SLA 01 februari 2017
Hur mycket vill V och MP höja skatten? – SLA 25 januari 2017
Vad gör M för att komma tillrätta med sjukfrånvaron – SLA 21 januari 2017
Dyrt vänsterexperiment med små vinster – SLA 14 januari 2017

S indignation tonar falskt

Idag skriver jag och Martin Odenö, som är ordförande för Moderaternas partiförening i Skövde, en replik till Malin Wadman (S), som är ordförande för Socialdemokraterna i Skövde. Det handlar om partiledningens, som vi Skövdemoderater tycker, efterlängtade ambition att vinna stöd i riksdagen för en Alliansbudget.

Malin Wadman (S) tycker att Moderaterna ”har gjort en skrämmande vändning” när vi i riksdagen vill söka stöd för en borgerlig politik. Vi håller inte med.

Moderaterna samverkar med L, C och KD i Alliansen. Det är tillsammans med dessa partier vi vill formera ett ickesocialistiskt regeringsalternativ med en gemensam budget. Orsaken är enkel. Vi menar att den nuvarande S-MP-regeringen för en politik som är skadlig för Sverige. Den höjer skatter som slår hårt mot jobb och företagande. Den hindrar enkla jobb att växa fram och motverkar därmed integrationen och göder utanförskapet. Den vidtar inga verkningsfulla åtgärder för att få bukt med den svåra bostadsbristen. Den skjuter nödvändiga satsningar på Polisen framför sig, trots att våld och otrygghet breder ut sig i landet.

För denna destruktiva vänsterpolitik saknas det stöd i riksdagen. Därmed vore det ansvarslöst av Moderaterna, som största oppositionsparti, att inte försöka stoppa den. Därför vill vi att Alliansen lägger fram en gemensam budgetmotion i riksdagen. Därför är vi beredda att i riksdagens utskott föra samtal med alla partier för att nå överenskommelser som är bra och nödvändiga för Sverige.

Wadman påstår att S inte samarbetar med SD och ej heller söker SD:s stöd. Vi vill påminna om att S, MP, V och SD hösten 2013 i riksdagens skatteutskott tog ett gemensamt initiativ till att stoppa den dåvarande borgerliga regeringens förslag om att höja brytpunkten för den statliga inkomstskatten. S sökte och fick SD:s stöd för att haverera budgetordningen och bryta ut en enskild post ur Alliansregeringens budget.

Så var det. Wadmans minne är kort och/eller selektivt. Indignationen tonar falskt.

Anders G Johansson,
gruppledare (M)

Martin Odenö,
partiföreningens ordförande (M)

LÄNKAR:

Wadmans indignation tonar falskt – SLA 02 februari 2017
Skrämmande vändning av M – SLA 01 februari 2017

Hur mycket vill V och MP höja skatten?

Idag replikerar jag och Theres Sahlström (M) på V:s och MP:s genmäle i SLA (21 januari) om deras förslag om sextimmars arbetsdag. Sammanfattningsvis är det rysligt dyrt och ger försumbara effekter i utbyte. Hur kalaset ska betalas har inte V och MP ingen aning om. I alla fall har de inte berättat om det. Artikeln i sin helhet:

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har visserligen rätt på tre punkter i sin replik till oss i SLA 21/1. Arbetsmiljön är viktig att beakta, arbetsgivaren har ansvar för att medarbetare inte drabbas av ohälsa på grund av arbetet och välfärden behöver engagerad personal. Därefter går de dock vilse i ett utfall mot ledarskap inom sektorn på ett sätt som är osakligt men också osmakligt. De ställer frågor men ger inga som helst svar.

Ingen har ifrågasatt att det upplevs positivt att få lika betalt för mindre arbetstid, eller att få mer betalt för oförändrad arbetstid. Men erfarenheterna från hittillsvarande försök visar att arbetstidsförkortning inte i nämnvärd grad påverkar sjukfrånvaron. Även om en sextimmarsdag just här i Skövde, mirakulöst och mot alla odds, skulle medföra att sjukfrånvaron minskade till noll, skulle merkostnaden för detta vara 80 miljoner kronor per år. Det tycker vi är en orimlig kostnad.

Nämnden har tillsammans med sektorn, arbetsgivarutskottet och personalenheten redan vidtagit åtgärder och arbetet med uppföljning och ytterligare åtgärder fortgår kontinuerligt. För att nämna några så har grundbemanning setts över, tillgång till vikarier förbättrats genom fler anställda i bemanningspoolen och antalet medarbetare per chef minskats. Vidare har tillgången till kvalitetshandledare ökat för att ytterligare stärka arbetet med kvalitets- och patientsäkerhetsfrågor.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet förblir oss svaret skyldigt. Vi tycker att Skövdeborna och personalen förtjänar att få besked om hur ni har tänkt att förslaget ska bekostas. Tänker ni er stora nedskärningar av andra välfärdsverksamheter? Eller med hur mycket är ni beredda att höja skatten?

Theres Sahlström (M)
ordförande i Vård- och omsorgsnämnden Skövde

Anders G Johansson (M)
gruppledare, Skövde

LÄNKAR:

Hur mycket vill V och MP höja skatten? – SLA 25 januari 2017
Vad gör M för att komma tillrätta med sjukfrånvaron – SLA 21 januari 2017
Dyrt vänsterexperiment med små vinster – SLA 14 januari 2017

Dyrt vänsterexperiment med små vinster

I dagens SLA skriver jag och partivännen Theres Sahlström, ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Skövde, om V:s och MP:s förslag om att förkorta arbetstiden. Ett vårdslöst dyrt förslag för skattebetalarna, som inte ger några vinster. Varken i bättre omvårdnad eller i minskade sjukskrivningar. Här är artikeln:

Vid årsskiftet avslutades det uppmärksammade försöket med arbetstidsförkortning för ett urval anställda vid ett äldreboende i Göteborg. Resultatet av Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politiskt initierade experiment resulterade där i ett präktigt fiasko. Till priset av att öka lönekostnaderna med dryga 25 procent förmådde man minska sjukfrånvaron med ynkliga 0,6 procent.

Detta dyra misslyckande borde inte vara något att inspireras av och ta efter, tycker vi. Men i Skövde tycker Vänsterpartiet och Miljöpartiet annorlunda. I en motion till kommunfullmäktige föreslår de att kommunen ”inför sextimmars arbetsdag alternativt trettiotimmarsvecka med bibehållen lön inom hela eller delar av sektor vård och omsorg”.

Motionärerna Carlos Bobadilla (V), Peter Sögaard (MP) och Elisabeth Gustafsson (MP)har inte bemödat sig med att redovisa en idé för hur detta mycket kostsamma förslag ska finansieras. De verka faktiskt inte ens ha undersökt vilka kostnaderna för Skövdes skattebetalare skulle bli. Men det har vi. En arbetstidsreform omfattande hela sektorn skulle rendera i en merkostnad om dryga 100 000 000 kr per år. Det motsvarar ungefär halva årskostnaden för kommunens äldreboendeplatser, eller två tredjedelar av kostnaden för hela hemtjänsten under samma tid. Det motsvarar också en krona i kommunalskatt. Samtidigt skulle kostnaderna för sjukfrånvaro minska med blygsamma 100 000 kr, enligt erfarenheterna från Göteborg.

Det förtjänas att i sammanhanget påpeka att fackförbundet Kommunal, vilket organiserar huvuddelen av de anställda medarbetarna i vård- och omsorgssektorn, inte driver kravet på förkortad arbetstid. Bland annat befarar man att arbetsdagarna skulle bli stressigare, när arbetstiden minskar. Det är svårt att se hur våra äldre och personer med funktionsnedsättning skulle gynnas av detta. Men deras välfärd är heller inte utgångspunkten för förslaget och är således inte någon aspekt som motionärerna ägnar någon möda åt att utveckla i sin text.

Vi vill avslutningsvis ställa några frågor till V och MP i Skövde. Hur tänker ni finansiera ert förslag? Är ni redo att höja kommunalskatten med en krona, eller prioritera bort annan verksamhet motsvarande 100 miljoner kronor? Vilket resultat och vilka vinster tror ni att man skulle kunna göra i Skövde, som man inte lyckades med vid försöket i Göteborg?

Anders G Johansson (M),
gruppledare, Skövde

Theres Sahlström (M),
ordförande i Vård- och omsorgsnämnden, Skövde

LÄNK:

Dyrt vänsterexperiment med små vinster – SLA 14 januari 2017

2017 – året för Alliansens pånyttfödelse?

Vi skriver nu 2017. God Nytt År!

Det år som nu är i sin linda kommer, som jag ser det, bli ett mycket betydelsefullt år i den svenska politiken. Året utgör uppmarsch för valrörelsen och valet den 9 september 2018. Om Alliansen ska komma i slagläge och kunna utmana Socialdemokraterna och Miljöpartiet om regeringsmakten, måste den manövrera sig till avsevärt bättre positioner än vad som nu är fallet. Därför menar jag att Alliansen till hösten detta år måste ta sig samman och prestera samt fullfölja ett samordnat, borgerligt budgetförslag i Sveriges riksdag.

Läget i opinionen är avsevärt sämre än det borde vara. Detta trots att vi är i mitten av mandatperioden, då oppositionen traditionellt sett brukar ha en starkare ställning i opinionen. Och detta trots att vi har en minst sagt lågpresterande regering som för en destruktiv och påfrestande politik. Men ändå lyckas inte de borgerliga partierna skrapa ihop mer än 39,3 % av partisympatierna (enligt Dagens Samhälles poll of polls, dvs ett vägt genomsnitt av flera olika opinionsmätningar). Det innebär att det i princip är jämnt skägg mellan de traditionella blocken, alltså M-L-C-KD respektive S-V-MP. Det innebär också att den samlade borgerligheten sammantaget står på samma nivå som den gjorde vid det förlorade valet 2014. Dessutom skulle Kristdemokraterna inte klara riksdagens fyraprocentsspärr, utan sannolikt få lämna parlamentet om det vore val idag. Detta duger inte.

Det är tre partier som kan slå sig för bröstet för att ha vunnit väljarsympatier sedan 2014 års val; SD, V och C. Två av dessa, V och SD, kan utropa sig som de stora vinnarna av den dystra Decemberöverenskommelsen från den 27 december 2014.  Även om denna överenskommelse formellt upphävdes under hösten 2015, präglar dess anda i högsta grad alltjämt rikspolitiken. Således avstår de borgerliga partierna från att utmana regeringen Löfvén, som i sin tur förutsätts luta sig mot Vänsterpartiet i den ekonomiska politiken. Så påtvingas det svenska folket en hårdför vänsterpolitik, som det faktiskt saknas stöd för riksdagen. Och den besynnerliga konstruktionen göder alltså uppenbarligen ytterlighetspartierna i riksdagen. När den borgerliga oppositionen på detta sätt marginaliserar sig själv, riskerar den också att bidra till att politiken på sikt polariseras och radikaliseras. Det är olyckligt och det är oklokt.

Det räckte inte att riva pappret som DÖ en gång skrevs på. Det gäller också att fånga in den DÖ-inspirerade ande, som alltjämt svävar över svensk politik, och en gång för alla stänga in den i flaskan. Den ”politikutvecklingsfas” som de borgerliga partierna var för sig har uppehållit sig i sedan valet måste därför under det nya året övergå till att med förenade krafter och beslutsamhet formera en ny, regeringsduglig politik som ska landa ned i en gemensam budgetmotion i riksdagen. De borgerliga partierna behöver öka sin relevans. Alliansen behöver mer aktivt, mer modigt och mer målmedvetet söka påverka politiken i den riktning som alla dess väljare förväntar sig och längtar efter.

Därmed skulle borgerligheten sätta en efterlängtad press på regeringschefen Stefan Löfvén och tvinga honom till förhandlingar om politikens innehåll för att kunna lotsa sin budget genom riksdagen. Detta skulle sätta stopp för huvudlöst tvära vänstergirar i politiken. Och om statsministern inte skulle visa sig förmögen att klara av detta, skulle han sannolikt förlora budgetomröstningen i parlamentet, så som skedde hösten 2014.

Det finns dock, som jag ser det, en nöt som Alliansen behöver knäcka innan detta låter sig göras. Den nöten stavas migrationspolitiken och de skilda uppfattningar som i nuläget råder mellan å ena sidan M, L och KD och å andra sidan C. Där de förra manar till restriktivitet för att ge landet en möjlighet att hantera de omfattande samhällspåfrestningar som flyktingkrisen fört med sig, agiterar alltjämt C för en öppenhet, som i alla fall för mig ter sig svårbegriplig och inte särdeles realistisk. Självfallet måste en konstellation, för att med trovärdighet kunna göra anspråk på regeringsmakten, ha en gemensam och fungerande idé för hur den ska hantera en av vår tids allra största politiska utmaningar.

Men jag hyser förhoppningar om Centerpartiet och jag tänker gott om Alliansen.  Jag är övertygad om att partierna kan hitta lösningar och överenskommelser även i denna fråga, på samma sätt som man tidigare knäckt mycket svårare och hårdare nötter. Således hoppas jag på 2017 som året för Alliansens pånyttfödelse. God fortsättning, önskar jag alla borgerliga anhängare!

Borgerlig budget för 2017

Så har ännu en budget beslutats av Skövde kommunfullmäktige. Som brukligt, i alla fall sedan kommunreformen i begynnelsen av 1970-talet, antogs det borgerliga förslaget. Denna gång efter votering med röstsiffrorna 29 mot 21. SD:s och MP:s ledamöter (6 + 3) avstod i huvudvoteringen, dvs när deras eget resp. förslag hade fallit och endast Alliansens och sossarnas förslag återstod. V och MP spelade för övrigt med vardera en man kort, vilket jag tycker är en smula anmärkningsvärt eftersom budgeten är årets i särklass viktigaste beslut.

Några väldiga, himlastormande politiska skillnader framkom nu inte under den fyra timmar långa debatten. Skillnaden mellan de båda förslagen till driftbudget utgjordes av tio miljoner kronor. I en budget på nästan 2,5 miljarder är detta ytterst blygsamma avvikelser. Men de röda ansträngde sig likväl som vanligt för att få de små avvikelserna att framstå som avgrundsdjupa, ideologiska klyftor. Dessutom kryddade de oblygt sin budget med ”satsningar”, som de inte avdelat en enda krona för att finansiera.

Ett sådant S-signerat fantasiprojekt är ett konserthus på Brända tomten. Sossarna föreslog att kommundirektören skulle få i uppdrag att ”starta upp arbetet med att tillskapa” ett sådant under mandatperioden. Men de avsatte inte en krona för den arme kommundirektören att lösa denna uppgift med. Inte ett öre för utredningen. Inte en spänn för investeringen. Således är sossarnas konserthall ingenting annat än ett gigantiskt luftslott. Sådana kan man möjligen spela luftgitarr i, men så mycket annat duger de inte till.

Men undantaget ofinansierade luftslott och några småpengar mer eller mindre på olika rader i driftsbudgeten är det investeringen på Billingen som är den största skillnaden. S säger nej till Alliansens satsning. Men de säger sig vilja satsa på berget någon annan gång och på ett annat vis. Hur det ska gå till behöver de en utredning om två miljoner kronor för att komma fram till. Således borde S ha budgeterat för senare investeringskostnader för Billingen. Men dessa poster lyste med sin frånvaro i de röda excelarken.

Men om man lägger dessa små egendomligheter åt sidan, så kvarstår faktiskt en samsyn om det allra mesta i de investeringar och de driftskostnader som kommunen nu åtar sig för 2017. Det råder samsyn om alla investeringar i vägar och parkeringshus. Det råder samförstånd om att bygga till befintliga skolor och att bygga nya. Alla är överens om att kommunen ska bygga en ny förskola per år. Och så vidare.

Det råder sammanfattningsvis en gedigen samsyn mellan Alliansen och S om att Skövde ska utvecklas och växa. Och vad som behövs för att lyckas med det. Denna grundläggande samsyn är faktiskt väldigt värdefull. Det är den som kallas Skövdeandan.

LÄNKAR:

Alliansens förslag klubbat efter votering – SLA 20 juni 2016


Bloggat på sla.se.
Desktop