Anders G Johansson
Kategori. järnväg

Urspurad regeringspolitik

I afton har jag åkt tåg. Länge och sent. Jag kom iväg först kl 22.00 från Göteborg, eftersom jag arbetade över. Jag måste göra så för att hinna med att vara fritidspolitiker, vilket jag ska vara i morgon. Eller idag när detta skrivs.

Först stod tåget stilla vid Vårgårda länge och väl. Spårarbete pågår och det är enkelspårsdrift på en del av sträckan. Vi inväntade ett tåg. Sedan ett till och några ytterligare. Efter en halvtimmes stillastående väntan rullade vi igen men i Stenstorp tog det stopp. Något var fel. Vad som var fel lyckades vi resenärer dock inte uppfatta för nu var det fel också på tågets högtalarsystem. Vi backade ut ur Stenstorp och väntade utanför. Sedan åite vi tillbaka och väntade lite till innan vi till sist kunde lämna den lilla orten.
Till Skövde kom vi en timme efter utsatt tid. Det innebär två tredjedels mer restid än den tänkta.

Jag påminns än en gång om den oerhört skeva politiken som nu förs i infrastrukturfrågor. Järnvägen mellan rikets båda största städer håller bedrövlig standard. Den är i skriande behov av underhåll och kapacitetsförstärkande åtgärder. Men så blir det inte. Västra stambanan kammar noll när regeringen gör sin infrastrukturplanering. Istället för att rusta upp den befintliga banan spiller S-MP-regeringen enorma belopp på en framtida höghastighetsbana på andra sidan Vättern. Det är ett kvalificerat vansinne som Moderaterna är motståndare till.

För alla oss som pendlar väntar därmed ytterligare många timmars försening och väntan. Att ta bilen är ju inte längre ett rimligt alternativ, efter att samma regering genomfört drakoniska skattehöjningar på bensin och diesel. Literpriset ligger nu på rekordhöga nivåer, varav huvuddelen utgörs av skatt.

Före valet lovade Socialdemokraterna att drivmedelsskatterna ej skulle höjas. Men de gjorde det ändå 2015 (28 öre), 2016 (60 öre) och 2017 (24 öre). 2017 slog regeringen för säkerhets skull till med en indexuppräkning av skatten som garanterar en årlig höjning. I år höjdes så skatten med ytterligare 30 öre.

En sådan urspårad regering har vi inte råd med. Efter den 9 september ska den bytas ut.

Prioritera befintlig järnväg

Vi 01-tiden inatt spårade ett arbetsfordon ur från rälsen vid Väring. Ännu nio timmar senare är Västra stambanan stängd och tågen ställs in. Några bussar ersätter dem inte. Jag var en av många resenärer som vid upprepade tillfällen trängdes på Resecentrum i Skövde ihopp om att komma iväg. Till sist gav jag upp.

Det är andra gången på ett drygt åt som en urspårning på samma plats slår ut hela stambanan. Monica Green (S), riksdagsledamot från Skövde, brukade tidigare regelmässigt anklaga den dåvarande Alliansregeringen för tågstrul när sådana inträffade under dess åtta år vid makten. För det gjorde det ju. Då liksom nu. Numera är hon tyst.

Det har hon anledning att vara. Punkligheten, uttryckt i “sammanvägt tillförlitlighetsmått”, har ökat med någon blygsam decimal på fyra år. Men det har å andra sidan också den genomsnittliga tågförseningstiden. Överlag är läget oförändrat. Detta enligt statistik från Myndigheten för Trafikanalys.

Det behövs således fortsatta satsningar på underhåll av den befintliga infrastrukturen. Och det behövs rejäla kapacitetsförstärkningar. Flera banor, bland annat Västra stambanan, är underdimensionerad för den trafik som idag trafikerar spåren.

Men S-MP-regeringen väljer istället att satsa på höghastighetståg och detta till enorma summor. Omkring 300 miljarder kronor (ingen vet säkert) ska kalaset kosta. De kommer dock inte till närmelsevis ge någon motsvarande samhällsnytta. Så länge S-MP-regeringen framhärdar med denna tokiga idé kommer underhåll och kapacitetshöjande investeringar i befintlig infrastruktur att trängas undan. Utrymmet för detta blir för litet när regeringen prioriterar fel.

Ulf Kristersson (M) och Jessica Rosencrantz (M) skrev i Dagens Industri (05 oktober 2016): “Moderaterna vill prioritera den järnväg vi redan har. Kraftiga underhållsinsatser ska kombineras med investeringar i kostnadseffektiva kapacitetshöjande åtgärder i hela landet. Det regionala pendlandet och industrins behov av pålitliga godstransporter ska stå i centrum. Fokus bör ligga på de sträckor där kapacitetsbristerna är som störst”.

Det är så sant som det står skrivet.

LÄNKAR:

Blogginlägg om infrastruktur.

Greens sjaskiga charader

Igår höll Skövde kommunfullmäktige sitt sista sammanträde för 2017. Det var även det sista sammanträdet för två av Centerpartiets lokala tungviktare; kommunalrådet Leif Walterum, samt Barn- och utbildningsnämndens ordförande Paula Bäckman. Dessa tackar jag här för gott kamratskap och samarbete i arbetet för Skövdes bästa!

Någon julefrid tycktes inte ha infunnit sig i Monica Greens (S) bröst. Hon anlade tvärtom ett anmärkningsvärt ovänligt tonläge när hon aggressivt matade upprepade tarvliga anklagelser mot Katarina Jonsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Skövde. (Det går att se debatten här. Den börjar 1:12.40).

Greens tankefoster gick ut på att Katarina Jonsson ensam bär ansvaret för Västra Götalandsregionens remissvar över Trafikverkets förslag till internationell infrastrukturplan. Felaktigt hävdade Green att detta yttrande endast nämner behoven av kapacitetsförstärkning av Västra stambanan ”med en fotnot”.

I sak är det så att Västra Götalandsregionen och länets 49 kommuner i politisk enighet (inklusive Socialdemokraterna) i sitt yttrande har påtalat behovet och värdet av att bygga ett andra spår på stambanan mellan Göteborg och Alingsås. Denna investering skulle öka trafiken på banan och den förbättrade pendlingen skulle medföra att uppskattningsvis 23 000 bostäder skulle kunna uppföras bara i kommunerna Skövde, Falköping, Herrljunga och Vårgårda.

Men Västra Götalandsregionen lyfter, liksom näringslivet genom Västsvenska handelskammaren, fram tågsträckan Göteborg-Borås som sin främsta prioritering. Rälsen mellan Västsveriges största städer håller nu en alldeles oacceptabelt usel standard. Den stora massan av pendlare färdas istället på väg då det går mycket fortare att transportera sig med bil och buss än med tåg.

Till saken hör att en försvarlig del av sträckan, 25 km mellan Mölnlycke ochBollebygd, var tänkt att börja renoveras redan 2020. Finansieringen var klar och sträckan låg i den infrastrukturplan som antogs under Alliansregeringens tid. Men i det utkast till ny plan, som Trafikverket presenterade under denna höst, var objektet utlyft och skjutet på framtiden. Det är inte orimligt att länet nu agerar för att återföra ett objekt som är planerat, förberett och därmed relativt enkelt att genomföra.

När denna uppfattning dessutom delas av huvuddelen av de övriga västsvenska kommunerna, är det inte uppenbart framgångsrikt för Skaraborgs 15 kommuner att ställa sig på tvären. Det handlar om att ge och att ta och att formulera kompromisser. I den förra planen var det Skaraborg som både tog och fick, när länets 49 kommuner ställde sig bakom en prioritering av E 2o och till och med avsatte kommunala medel för medfinansiering. Det var ett oerhört viktigt beslut. Det var också en stor framgång för Katarina Jonsson, som personligen gjorde betydelsefulla och direkt avgörande insatser för att lotsa beslutet i hamn.

Det som Monica Green (S) låtsats att inte förstå är att det är regeringen och riksdagen som bär ansvaret för investeringar i nationell infrastruktur. Det är därför besvärande att S-MP-regeringen inte prioriterar vidareutveckling och kapacitetsförstärkning i den befintliga infrastrukturen. Det är direkt problematiskt att den istället väljer att sikta på mycket kostsamma höghastighetsbanor. Dessa banor ger ingen effekt som ligger ens i närheten av de extrema kostnaderna. Istället tränger de undan utrymmet för sådana investeringar i vägar och järnvägar som skulle medföra omedelbar och tydlig samhällsnytta genom ökad arbetspendling och tillväxt. Som till exempel ytterligare spår på Västra stambanan.

Detta borde Green engagera sig i. Hon borde också försöka få statsministern och infrastrukturministern att sluta blunda för Västsveriges behov och förmå regeringen att återföra de investeringsmedel som Trafikverket sett till att stryka. Hon borde uppvakta dem som bestämmer i syfte att försöka påverka verkligheten. Men istället väljer hon att skyla över sin regerings tillkortakommanden genom att på hemmaplan aggressivt och felaktigt utmåla ett kommunalråd som Svarte Petter. Greens agerande är simpel teater och sjaskiga charader.

LÄNKAR:

Webbteve kommunfullmäktige 11 december 2017 (den aktuella debatten börjar 1.12:40)
Häftig debatt om stambanan – Skövde nyheter 11 december 2017
“Det grövsta jag blivit anklagad för” – SLA 11 december 2017


Bloggat på sla.se.
Desktop