Anders G Johansson
Kategori. jordbruk

Hej då, Göteborgsvarvet!


Igår sprang jag Göteborgsvarvet. Det var mitt nioende genomförande. Jag sprang mina första i mitten på 90-talet och sedan har jag återupptagit traditionen på senare år och har det som träningsmål. Ska man springa dryga två mil måste man ju hålla igång lite i alla fall.

Det här varvet blev dock mitt sista. Igår uppmärksammades jag på att Göteborgsvarvet numera inte bara är en löpfest, utan också ett politiserat arrangemang. Göteborgsvarvet stoltserar med att vara hållbarhetscertifierat och av hållbarhetsskäl tar arrangemanget ställning mot köttätande. Av instruktionen till funktionärer framgår det att de måltider som tillhandahålles är “lakto-ovo-vegetariska”. Den funktionär som ändå envisas med att äta en medhavd skinkmacka uppmanas att ta av sig funktionärströjan! Jag ifrågasatte först om detta verkligen kunde vara riktigt, men dessvärre fick jag det bekräftat.

Jag blir gruvligt besviken och känner mig lurad. Jag är starkt emot den tvångsveganism som Göteborgsvarvets policy ger uttryck för. Den förenklar hållbarhetsfrågan på ett sätt som är rent dumt och det bidrar till att misstänkliggöra och straffa de svenska köttproducenterna, som kämpar med att uppfylla världens allra strängaste krav på miljöhänsyn och djurskydd.

Det handlar naturligtvis mest om varumärke. Varumärkesprofeter har övertygat Göteborgsvarvet om att det inte är gott nog att vara ett idrottsarrangemang. Löparna ska också förvissas om att de genom deltagande bidrar till att rädda världen samtidigt som de tampas med de dryga 21 kilometrarna.

Möjligen uppfattar de ansvariga för Göteborgsvarvet denna ideologiskt motiverade veganism som politiskt korrekt och tidsenlig. Men huvudintrycket skevar. Samtidigt som organisationen jävlas med ickeveganska funktionärer uttrycker den förtjusning över att kunna välkomna löpare från hela världen. Det tycker jag också är kul. Men det rimmar onekligen illa med varvets högtravande utsagor om hållbarhet. För rimligen har väl dessa deltagare färdats till Göteborg med andra och mer klimatpåverkande färdmedel än spårvagn?

Jag bryr mig nu inte om vad människor väljer att äta. Det respekterar jag som en privat angelägenhet. Jag vänder mig mot ideologiskt motiverad tvångsveganism. Och jag vänder mig starkt mot vad jag menar är skadligt understöd åt desinformation om svenskt jordbruk och dess miljöpåverkan.

Göteborgsvarvet är naturligtvis fritt att tillämpa vilken policy det vill. Men jag ställer inte upp på den. Eftersom jag inte byter åsikt får jag istället byta tävling. Nu ska jag sätta mig och inventera andra halvmaratonarrangemang i riket för att hitta ett nytt att ha som tävlingsmål. Jag tänker först nogsamt ta del av deras policy och varumärkesdeklarationer, så att jag inte luras. Hej då, Göteborgsvarvet!

Svenskt jordbruk – för säkerhets skull

I Örebro pågår Moderaternas partistämma. Från Västra Götaland har vi spelat in kravet att partiet ska verka för att utveckla en strategi för hur försörjningen av samhällsviktiga förnödenheter ska fungera även vid kris och krig. I dagens Skaraborgs Allehanda skriver jag och Lennart Bogren, LRF-ordförande i Skövde, om det svenska jordbrukets betydelse för landets uthållighet och säkerhet. Artikeln nedan:

 

Nu i helgen håller Moderaterna arbetsstämma i Örebro. Stämman innebär slutfasen för en omfattande politikutveckling. Samhälls- och politikområden har analyserats. Problem, fel och brister, som hämmar en positiv utveckling av Sverige, har identifierats. De angrips med nya idéer och förslag till lösningar, som alla tar utgångspunkt i ett liberalkonservativt idéarv.

Ett område som i hög grad är föremål för förnyelse och förändring är försvarspolitiken. Försvarsfrågan har under decennier, även under de borgerliga regeringsåren, fallit i skymundan och hanterats med styvmoderlighet. Med ett bryskt och raskt försämrat omvärldsläge är det nu både angeläget och bråttom att återta en nationell försvarsförmåga. Därför föreslår Moderaterna att försvarsanslagen inom en tioårsperiod ska fördubblas jämfört med den nuvarande nivån. Sverige ska nå de 2 procent av BNP som är försvarsalliansen Natos rekommendation.

Men vårt lands försvar och uthållighet handlar inte endast om militär kapacitet. Det svenska samhället är i hög grad beroende av import för att klara den dagliga försörjningen, bland annat av en så grundläggande sak som mat. En blockering av Göteborgs hamn kommer redan inom dygn medföra stora påfrestningar på det svenska samhället, vars självförsörjningsgrad av livsmedel är låg och lagerhållningen av mat är i det närmaste obefintlig.

Moderaterna i Västra Götaland föreslår att Sverige ska utveckla en strategi för att samhällsviktiga resurser, dit livsmedel hör, ska vara tillgängliga även vid kris och krig. Ett viktigt första steg för att uppnå detta är att öka den svenska produktionen av livsmedel. Det förutsätter i sin tur att de svenska jordbrukarna ges rimliga förutsättningar att hävda sig gentemot konkurrerande jordbruksföretag i Europa. Det har de inte idag. De svenska jordbrukarna tyngs av såväl direkta skattepålagor som komplicerade och kostsamma särkrav i regelverken. De höga kostnaderna gör det svårt att få avsättning för produkterna på såväl den inhemska marknaden som på exportmarknaden. Det pressar företagens marginaler och hämmar deras tillväxt och utveckling.

Onödiga kostnadspålagor, särlagstiftning och hämmande regelverk måste avlägsnas för att de gröna näringarna ska kunna tillvara ta de goda möjligheterna för att kunna växa och utvecklas. Det ger förutsättningar för fler jobb på landsbygden. Och det ger Sverige en ökad säkerhet.

Anders G Johansson,
riksdagskandidat, Moderaterna

Lennart Bogren,
lantbrukare och LRF-ordförande i Skövde kommun

LÄNKAR:

Blogg: Vässad försvarspolitik – 24 september 2017
Blogg: Andra inlägg om försvaret

Äganderätt satt på undantag

I SLA den 10 juni läser jag en artikel som gör mig arg och upprörd. Den handlar om hur Länsstyrelsen i Västra Götalands län mer eller mindre tilltvingat sig en del av en enskild jordbrukares markegendom för att omvandla den till naturreservat.

Utvecklingen av s k Natura 2000-områden och naturreservat syftar till att bevara biotopisk mångfald och skydda hotade djur- och växtarter. I grund och botten är det EU-direktiv som ligger till grund för detta. Intentionen är så klart god. Det är angeläget för oss alla att skydda naturen och slå vakt om artrikedomen i vårt land och i Europa.

Men den aktuella  metoden för detta ter sig kontraproduktiv och tränger undan en väsentlig mänsklig rättighet; äganderätten. De arter, som nu Länsstyrelsen säger sig vilja skydda, har dessutom etablerat sig och fått sina livsbetingelser genom generationers arbete med jordbruk och djurhållning i markerna. Detta har låtit sig göras genom ägarens omsorg om marken och helt utan en enda statstjänstemans inblandning. Det man äger vårdar man.

I det Sverige, som stått under socialistiskt styre i decennier, gror här och var misstänksamhet mot det privata ägandet. Det statliga värnet av orkidéer och ovanliga svampar i Skultorp tycks således inte kunna anförtros en markägare. I lagens namn stövlar därför myndiga byråkrater in i kulturlandskapet och tar med hjälp av administrativa krumbukter och skattebetalarnas pengar över det. Att markägaren inte samtycker är av underordnad betydelse.

Detta är, som sagt, först och främst ett allvarligt intrång i äganderätten! Det är förvånansvärt att Sverige, efter åtta år av borgerligt styre, ännu tolererar godtycklig socialisering av enskild egendom. För det andra är det inte nödvändigtvis så att Länsstyrelsens byråkrater alls är bäst lämpade att förvalta jorden och de skyddsvärda arterna. Dessa är ju ofta en produkt av det sammanhang som de uppstått i. Ett sammanhang som omintetgörs när de bryts ut och övergår till reservat med restriktioner.

Så här ska det inte vara. Det råder inte nödvändigtvis alls några konkurrerande intressen mellan att å ena sidan bruka marken och å andra sidan bevara arter. Naturvården måste därför i högre grad ske i samverkan med markägarna. Inte genom tvångsinlösen av deras egendom.

LÄNKAR:

Kritisk mot agerande i naturområde – SLA 10 juni 2014


Bloggat på sla.se.
Desktop