Anders G Johansson
Kategori. Nato

Potent luftvärn eller potentiell gökunge?

GöteborgsPostens ledarsida skriver idag Adam Cwejman om Sveriges planerade anskaffning av det amerikanska, medelräckviddiga luftvärnssystemet Patriot. Jag delar hans tveksamhet till valet av Patriot.

Nu är jag förvisso långt ifrån någon luftvärnsexpert. Det ska medges och understrykas. Under försvarsmaktsövningen Aurora fick jag dock möjlighet att beskåda grupperade eldenheter ur både Patriot-systemet och den franska motsvarigheten Samp/T. Sakkunniga men väldigt diplomatiska luftvärnsofficerare redogjorde för de olika modellernas för- och nackdelar. Det var för mig uppenbart att det nyare och mer moderna franska systemet var tekniskt överlägset den amerikanska konkurrenten. Inte minst för att det franska systemet kan skjuta horisonten runt, medan Patriot har en snävare skjutvinkel och därmed måste vara grovinriktat i rätt riktning före avfyrning. Det franska systemet är också billigare i inköp, vilket knappast är en nackdel för ett land med en så liten försvarsekonomi som Sverige. Dessutom kan svensktillverkad radarutrustning integreras i det franska systemet. Naturligtvis hade det varit lyckat för både SAAB och Sverige om svensk teknik hade kunnat tillvaratas och utvecklas på detta sätt.

Men som vi alla vet landade regeringen i att trots allt anskaffa Patriot. Svensk media har skrivit om de mycket omfattande kostnader det skulle innebära att köpa in ett erforderligt antal robotar till lavetterna. Dagens Industri skrev i förra veckan om att underhållskostnaderna för att vidmakthålla systemet kommer att motsvara 30 % av dagens anslag för underhåll av armémateriel. Cwejman uppmärksammar idag i sin ledare också att väntetiden på ett uppgraderat system kan bli lång. Om detta vittnar exemplet med Polens pågående anskaffning av just Patriot.

Det har spekulerats i de egentliga motiven för regeringens val av Patriot och att dessa sannolikt var mer politiska än tekniska. Genom att välja det äldre, dyrare och tekniskt något sämre Patriotsystemet skulle Sverige trots allt vinna goodwill i USA. På detta sätt skulle regeringen i någon mån kompensera för det faktum att Sverige, på grund av Socialdemokraterna, står utanför Nato och därmed är i total avsaknad av försvarsgarantier. Men det skulle i så fall vara ett dyrt, omständligt och icketransparent sätt att försöka öka säkerheten på.

Jag uppfattar att det finns en risk för att Sverige obetänksamt kastar sig in i ytterligare ett materielprojekt som våldsamt spräcker både kostnads- och tidsramar. Det finns en risk för att det blir ännu en affär vars kostnader tränger undan andra angelägna investeringar och vars tidsutdräkt skjuter efterfrågad försvarseffekt på framtiden. Den dåvarande S-regeringens misslyckade anskaffning av helikopter 14 borde tjäna som avskräckande exempel på onödig fördyring och obegriplig leveransförsening. Även om luftvärnet är både viktigt och mycket angeläget är det inte det allena saliggörande.

Offerten som nu ligger på Försvarets Materielverk löper ut den 10 augusti i år. Innan dess behöver alltså regeringen slutgiltigt ta ställning, om den inte ska skjuta saken på framtiden till efter valet. Det innebär förvisso att anskaffningen av luftvärnsenheterna fördörjs. Men jag tycker ändå inte att det är orimligt att göra just det när det råder tveksamheter och oklarheter kring en mycket stor utgift. Det mesta tyder ju på att den sittande regeringen kommer att tvingas avgå. Är det då rimligt att den månaden före valet binder upp kommande regeringar (luftvärnssystemet ska vara i drift i flera decennier) vid enorma kostnader på försvarsområdet?

Sverige behöver ett potent luftvärn. Inte en potentiell gökunge. Sverige behöver tydliga säkerhetsgarantier genom Nato. Inte fromma förhoppningar genom tveksamma upphandlingar.

LÄNK:

Köpet av amerikanskt luftvärn ett dyrt misstag – GP ledare 26 juni 2018

SD bidrar inte till säkerhet

I SLA den 13 november återkommer Stefan Hallberg (SD) med ännu en replik till mig och Torbjörn Colling (M). Jag väljer att kommentera hans artikel här på min blogg, eftersom debatten knappast längre berör ursprungsfrågan; behovet av krafttag i försvarsfrågan och Moderaternas politik för detta.

I sin artikel far Stefan Hallberg (SD) ännu en gång baklänges i tiden. Denna gång ända tillbaka till det ödesdigra försvarsbeslutet som fattades av Sveriges Riksdag 1925. Sam- och framtiden utesluter han dock nogsamt från sin argumentation. Likaså upplysningar om SD:s försvars- och säkerhetspolitiska uppfattningar och förehavanden. Det är tydligt varför.

Moderaterna föreslår att försvarsanslagen senast inom en tioårsperiod fördubblas jämfört med nuvarande nivåer. Sverige ska med ett trovärdigt försvar verka krigsavhållande och stabiliserande i Östersjöregionen. Men säkerhet förutsätter samverkan med andra. Moderaterna och Alliansen står därför bakom ett svenskt i medlemskap i Nato.

SD motsätter sig medlemskap och åberopar samma neutralitetsnostalgiska argument som den svenska vänstern. I Riksdagen röstade SD, tillsammans med Vänsterpartiet, nej till godkännande av värdlandsavtalet med Nato. Avtalet, vilket nyligen tillämpades under försvarsmaktsövningen Aurora, är en förutsättning för att Sverige ordnat ska kunna ta emot och samverka med utländska förband i försvaret av landet.

Hallberg berättar inte heller något om sitt partis anmärkningsvärda relation till Putinregimen i Ryssland. I Europaparlamentet springer SD troget Kremls ärenden. De röstar mot resolutioner som riktar berättigad kritik mot den ryska annekteringen av Krim. De röstar mot förslag om europeiska motåtgärder mot ryska påverkansåtgärder och desinformation. Vid sitt riksdagskansli har partiet haft personal som med dubbla identiteter förmodas ha ägnat sig åt ryskunderstödd desinformationsverksamhet. Och nyligen framkom det att en SD-ledamot lånat ut sig till att spela inofficiell valobservatör av de ryska valen. För räkningen för ledamotens uppträdande stod en organisation som anses stå Putinregimen nära.

SD:s agerande bidrar varken i Riksdagen eller i Europaparlamentet till att öka svensk säkerhet. Det förhåller sig precis tvärtom. Hallbergs nostalgiska tidsutflykter ändrar inte på den saken.

LÄNKAR:

SD: Sent ska syndaren vakna – SLA 13 november 2017
M: Moderaterna är garanten för ett svenskt försvar – SLA 27 oktober 2017
SD: Den moderata vindflöjeln – SLA 24 oktober – 2017
M: Moderaterna ska vara garanten för ett svenskt försvar – SLA 19 oktober 2017

Moderaterna är garanten för ett svenskt försvar

I dagens SLA tillbakavisar jag och Torbjörn Colling, M-kollega i Karlsborg, ett illa underbyggt angrepp från en Stefan Hallberg, som är någon SD-företrädare i fästningsstaden. Det handlar om försvaret. Artikeln i sin helhet nedan.

Stefan Hallberg (SD) ifrågasätter den svenska försvarspolitiken efter millenieskiftet och
Moderaternas roll i den. Det har vi också gjort. Moderaterna i Skaraborg och Västra Götaland
har därför konsekvent och outtröttligt drivit på för en skarpare och vassare försvarspolitik.

Därför ställde vår förbundsstämma i Skaraborg 2011 krav på förberedelser för styrketillväxt.
2013 förordade den ett svenskt medlemskap i Nato. 2015 antog den målsättningen att
försvarsanslagen ska räknas upp till 2 procent av BNP. Detta är numera målsättningar som
alla slagits fast av partiet och som sedan arbetsstämman utgör vår nationella politik.

Vi menar att de borgerliga regeringsåren förvisso lämnade en del övrigt att önska när det
handlar om försvaret. Men vi konstaterar samtidigt att om Alliansen inte hade styrt, hade
istället Socialdemokraterna kunnat fortsätta att minska försvarsanslagen med 5 miljarder kr
under åren 2009-2011. Vi noterar vidare att Alliansen tillförde fast anställda soldater, vilka är
väsentliga inte minst för upprätthållande av beredskap och kompetens. Under denna tid
återinfördes också den nationella försvarsplaneringen och veteranpolitiken grundades och
utvecklades.

Moderaterna har sedan 2014 drivit S-MP- regeringen framför sig i försvarsfrågan. I två
försvarsöverenskommelser har partiet tvingat upp anslagen till nivåer som betydligt överstigit
regeringens ambitioner och bud. För 2019-2020 föreslår vi att ytterligare 15 miljarder kr
tillförs. Moderaterna har gjort och gör skillnad för försvaret.
SD:s man i Karlsborg lyckas inte med en rad att redogöra för någon egen politik, utan förmår
endast att blicka bakåt och gnälla. Ömkande nostalgi löser dock inte något av Sveriges
säkerhetsproblem.

Med de beslut och den politik som Moderaterna nu slagit fast tar partiet ett medvetet grepp
om försvarsfrågan och olika aspekter av den. Moderaterna är och ska vara garanten för ett
starkt svenskt försvar.

Anders G Johansson (M),
gruppledare, Skövde

Torbjörn Colling, (M),
kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, Karlsborg

LÄNKAR:

Moderaterna är garanten för ett svenskt försvar – SLA 27 oktober 2017
Blogg: Tidigare inlägg om försvaret

M ska vara garanten för ett starkt försvar

I torsdagens SLA skriver jag och fyra andra lokalpolitiker om den försvarspolitik, som Moderaternas arbetsstämma slog fast. Det var ett viktigt och efterängtat beslut. Och vi västsvenska moderater kan slå oss för bröstet för att i hög grad bidragit till att vässa och förbättra skrivningarna. Arne Lernhag var den som förde Moderaterna i Västra Götalands talan i försvarsfrågorna på stämman. Artikeln följer nedan.

Sveriges försvarsbudget behöver i det närmaste fördubblas. Moderaterna har nu fattat de beslut som krävs för att driva detta vilket Moderaterna i Västra Götaland gått i spetsen för. Försvaret har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett särintresse, människors rätt till frihet och självbestämmande i form av ett trovärdigt försvar kommer alltid att vara ett intresse för alla.

Under alltför lång tid tog alltför många regeringar alltför lättsamt på försvarsfrågorna. Efter förra valet inledde Moderaterna därför ett arbete med att dels uppdatera vår egen politik och dels på riktigt påverka utvecklingen i ny riktning.

Resultaten har varit ganska omedelbara och tillsammans med alliansvännerna har vi drivit en motsträvig och senfärdig regering framför oss i omgångar. Till och med Miljöpartiet har fått vika sig inför den reellt försämrade säkerhetspolitiska situation som utvecklat sig under längre tid. Ett säkerhetspolitiskt läge som fortsätter att förvärras.

Nyligen avfärdade exempelvis den ryske ambassadören till Sverige sitt lands bidrag till instabilitet genom skylla på att “konstlade hinder som emellanåt reses”. Invasionen av Georgien, kriget i Ukraina, de återkommande utfallen mot baltikum och kränkningarna mot svenskt territorialhav och luftrum är allt annat än konstlat. Desinformationen fortsätter därmed och den ryska auktoritära regimen består.

Nu har Moderaterna, på initiativ av oss i Västra Götaland, fullbordat resan till att bli garanten för ett starkt svenskt försvar. Precis det vi själva liksom våra väljare förväntar sig. På vår stämma beslutade nyligen 200 ombud och partistyrelsen att Sverige på några års sikt ska dubblera försvarsbudgeten till två procent av BNP. Till skillnad från andra partier kommer vi dessutom att använda en ansvarstagande ekonomisk politik för att finansiera detta viktiga.

Och mer ska till. Bland annat måste det tas fram åtgärder för att säkra samhällsviktiga funktioner så att de är tillgängliga även i kris och krig, även detta på initiativ av Västra Götaland. Vidare måste pliktpersonalen få skäliga ersättningar och staten stärka det psykologiska försvaret, för att nämna något.

Avslutningsvis är inget land nödvändigtvis ensamt. Sverige är en del av ett västerländskt och demokratiskt större samhälle, med vars länder och folk vi delar värderingar och samarbetar med. Vi menar att detta även borde omfatta försvaret. Ett inträde i Nato är därför av stor vikt och Sverige behöver påbörja alla de politiska, militära och juridiska förberedelser som krävs.

Moderaterna ska vara den ansvarstagande garanten för ett starkt svenskt försvar. Nu ser vi fram emot att möta väljarna.

 

För Moderaterna i Västra Götaland

Arne Lernhag (M)
Kommunstyrelsens ordförande, Öckerö

Anders G Johansson (M)
KF-gruppledare, Skövde

Peo Andersson (M)
KF-gruppledare, Tibro

Torbjörn Colling (M)
vice ordförande kommunstyrelsen, Karlsborg

Catrin Hulmarker (M)
Kommunstyrelsens ordförande, Hjo

LÄNKAR:

M ska vara garanten för ett starkt försvar – SLA 19 oktober 2017

Tidigare bloghginlägg om försvaret

Högre försvarsambitioner beslutade

I lördags hölls Moderaternas i Västra Götaland förbundsstämma i ett mycket soligt Borås. Drygt 200 ombud från länets olika partiföreningar var på plats. Jag var, som företrädare för Moderaterna i Skövde, en av dessa. Jag såg det som min främsta uppgift att bland de 47 inkomna motionerna argumentera för de tre förslag som kom från oss i Skövde.

Det blev två segrar och ett bakslag. Stämman tyckte inte att det var en god idé att öppna för kommunal ordningspolis. Den motionen avslogs tyvärr efter votering med de relativt jämna röstsiffrorna 98-84.

Men stämman tyckte att förslaget om en reformering av Kameraövervakningslagen var ett bra förslag och beslutade att sända det vidare till partiets nationella reformarbetsgrupp för trygghetsfrågor. Förhoppningsvis leder det till att partiet kommer att arbeta för att förändra en lag, som i nuläget gör det mer eller mindre omöjligt att få upp en övervakningskamera på allmän plats.

Sist, men definitivt inte minst, vann vi och Göteborgsmoderaterna tillsammans en stor och viktig framgång med vårt gemensamma krav om att Moderaterna ska verka för att svenska försvarsutgifter ska uppnå 2 procent av BNP. Det är den nivå som Nato har som rekommendation för sina medlemsstater. Eftersom vi moderater tycker att Sverige ska vara medlem i detta för vår trygghet och säkerhet så väsentliga samarbete är det en fullt rimlig ambition. Men också för att svenskt försvar nu måste inleda återtagande och upprustning från en otillräcklig och låg nivå.

I mitt anförande, som kan ses på Youtube, sa jag så här:

”Med dessa motioner om krav på ett tvåprocentsmål och med förbundsstyrelsens välvilliga inställning till dem, anar jag början på slutet på den sorgliga ökenvandring som varit svensk försvarspolitik. Det är inte många år sedan som politiker från detta parti och andra partier var fullkomligt övertygade om att eviga freden var vunnen i Europa och glatt förmedlade att Europa är tryggare än någonsin. De hade fel! Det borde ha inletts ett återtagande 2008, när ryska stridsvagnar rullade in i Georgien. Det borde ha tänkts till när Ukraina ockuperades av ryska förband 2014.

Nu när Europeiska Unionen börjar darra i sina strukturer. Nu när ryska förband förstärks i Europas närhet och när ryska staten satsar stora pengar på att bygga upp sin försvarsmakt. Och nu när en amerikansk president tydligt meddelar att det amerikanska folket ej längre är intresserat av att bära europeiska säkerhetskostnader. Nu är klockan fem i tolv. Nu är det bråttom! Därför är det angeläget att komma till skott med en medveten uppräkning av försvarsanslagen.”

Att det finns ett uppenbart och akut behov av höjda försvarsanslag är tydligt när ÖB begär ytterligare 9 miljarder kronor, vilket Dagens Nyheter skriver om idag. Försvarsbeslutet från 2015 var i grunden underfinansierat. Försvarsbeslutet tog inte heller sikte på en ambition som kan anses vara rimlig för att möta det allt snabbare försämrade säkerhetsläget.

Nu duger det inte med extra miljoner i kompletteringsbudgetar. Nu måste det trampas fram miljarder för att först och främst anskaffa väsentlig materiel till förbanden. Riksdagen måste snabbt kompensera för decennier av försumlig försvarspolitik. Det var det som Moderaterna i Västra Götaland tydligt signalerade med sitt ställningstagande i lördags.

LÄNKAR:

Motion: En ansvarsfull försvarspolitik (Moderaterna i Skövde) – 2017
Försvarets hemliga förslag: Behöver nio miljarder kronor till – Dagens Nyheter 07 maj 2017

 

ANFÖRANDE:

Det behövs mer

Jag läser att försvaret beviljas en förstärkning om 500 miljoner för 2017. Det är möjligen välment, men definitivt för lite.

ÖB har redovisat att det till 2020 behöver skjutas till 6,5 miljarder kronor för att Försvarsmakten ska kunna fullgöra de av riksdagen beslutade uppgifterna. Kostnadsutvecklingen medför att en redan underfinansierad verksamhet riskerar att urholkas ytterligare, om inte medel tillförs.

Utan förstärkning av anslagen riskerar materielanskaffningar skjutas på framtiden och krigsförberedande (och därmed -avhållande) verksamhet prioriteras bort. Omvärldsläget vittnar istället om att det nu är hög tid att höja ambitionen och öka försvarsförmågan. Då krävs det större ansträngningar än miljoner i en kompletteringsbudget.

Sverige bör därför skyndsamt och medvetet ta sikte på de 2 % av BNP som är Natos rekommendation. Det är dubbelt så mycket som landet idag avsätter. I nuläget avsätter vi ca 1 % av BNP, vilket är lägst av alla länder vid Östersjön. Därmed har vi också en krigsorganisation som är synnerligen liten och behäftad med uppenbara och allvarliga brister.

Det tänker jag envist fortsätta att argumentera för. Den 6 maj hoppas jag att Moderaterna i Västra Götaland gör gemensam sak och bifaller min motion om detta.

LÄNKAR:

500 miljoner extra till försvaret – SLA 13 mars 2017
Motion: En ansvarsfull försvarspolitik (januari 2017)
Bloggat: Tidigare inlägg om försvaret

Höj försvarsanslagen

swedenDå är det dags igen. Snart går Moderaterna in i skedet med årsmöten och stämmor. Det är då partiets medlemmar kan komma med förslag och rösta om hur de tycker att politiken ska utvecklas. Jag brukar ta tillfället i akt. Flera gånger tidigare har jag motionerat i försvarsfrågor. Det gör jag även i år då jag föreslår att Moderaterna ska verka för att nå avsevärt högre anslag till försvaret än idag. Jag menar att detta är mycket angeläget, eftersom vår värld ter sig mycket oviss och osäker, samt att Sverige sedan slutet av 1990-talet (eller rentav tidigare) oklokt nog avvecklat stora delar av sitt totalförsvar.

Således förordar jag att partiet tar sikte och korn på de två procent av BNP som är Natos målsättning för sina medlemsnationer. Om detta har jag motionerat tidigare. 2015 lade jag ett liknande förslag på Skaraborgsmoderaternas förbundsstämma, men som sedan inte nådde framgång på partistämman. Skam den som ger sig! Min förhoppning är att det försämrade säkerhetsläget ska få fler att inse det nödvändiga i att Sverige ser om sitt hus och är beredd att betala notan för den trygghet som ett robust försvar innebär.

Vidare föreslår jag att landet omgående tar itu med de investeringar i materiel, som skjutits på framtiden eller slopats helt under den tid som de politiska partierna hoppats och trott att den eviga tidens era inträtt. Jag menar att det är viktigt att detta kan ske skyndsamt och utan på bekostnad av viktig förbandsverksamhet så som övningar, skjutningar och flygtimmar. Därför bör staten låna upp medel för att beta av den underlåtenhetsskuld som uppstått efter försvarsbesluten på 2000-talet. Förslaget har jag lånat från Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M), som lanserade idén på DN Debatt. Besvärliga tider kräver särskilda lösningar.

Min ambition och min förhoppning är att vi vid Moderaternas många årsmöten och stämmor på olika håll tar en rejäl diskussion om Sveriges säkerhet och försvarspolitiken. Därför ser jag gärna att min motion, eller liknande, dyker upp på andra håll i landet. Bra idéer vinner ju på att delas.

LÄNKAR:

Motion: En ansvarsfull försvarspolitik – 2017
Vill låna för ett starkare försvar – Skövde Nyheter 11 januari 2017

Mina tidigare motioner om försvarspolitiken:

En ansvarsfull försvarspolitik – 31 maj 2015
Ett väl förberett försvar – 19 februari 2013
Motionerar för tillväxt – 20 februari 2011
Motion om militära museer – 30 januari 2011

Rusta för fred

swedenI dagens SLA svarar jag på Sture Grönblads insändare (15 december), i vilken han förfäktar att ryska staten genom Gazprom ska få fri lejd till Slite hamn på det militärstrategiskt viktiga Gotland. Dessutom menar han, som vanligt, att försvaret ska läggas ned. Jag tycker, som vanligt, precis tvärtom. Med detta har jag nog, i Grönblads förunderliga värld, kvalificerat mig som ”krigshetsare”. Jag ser mig dock som en fredsälskande realist.

Rusta för fred

Det har gått Sture Grönblad, Miljöpartiets nestor i Skövde, förbi att läget i omvärlden har förändrats och försämrats. Han har missat att Ryssland 2008 förde krig mot Georgien och därefter har fortsatt att medvetet verka för att destabilisera länder i sin omgivning. Han har inte noterat att Ryssland med vapenmakt våldfört sig på och tilltvingat sig områden från den suveräna staten Ukraina. Han har inte förstått att även andra nationer i den ryska intressesfären, bland annat tre baltiska staterna, är hotade och satta under tryck. Han blundar för det faktum att Ryssland rustar upp sin militära förmåga och förstärker sin närvaro i Östersjöområdet. Han har inte sett rapporterna om ryska påverkansoperationer mot länder i regionen, däribland Sverige.

Blind för verkligheten förordar han frejdigt att Ryssland ska ges tillträde till hamn på Gotland. Det är en uppfattning som han dessvärre också delar med öns socialdemokrater. Den mer klarsynte och förnuftigt lagde inser dock det både okloka och orimliga i att ge en aggressiv nation tillgång till väsentlig infrastruktur i ett av Östersjöområdets mest strategiskt viktiga områden. Så har också överbefälhavaren starkt avrått från ett sådant tilltag.

Det försämrade säkerhetsläget motiverar inte alls ytterligare reduktioner av den svenska försvarsförmågan, vilka Grönblad förfäktar. Med det nuvarande, redan ytterst begränsade försvaret, åstadkommer Sverige en farlig instabilitet i Östersjöregionen. Det behövs nu, mer än på länge, att Sverige istället verkar krigsavhållande och bidrar till stabilitet och säkerhet. För detta måste en rimlig tröskelförmåga utvecklas. Vårt land måste, i samverkan med andra, utveckla en sådan försvarskapacitet att en potentiell angripare bedömer det som sammantaget allt för kostsamt och riskabelt att våga ett angrepp.

Den som vill ha fred ska rusta för krig. Jag vill ha fred. Därför menar jag att försvarsanslagen måste höjas, försvaret förstärkas och att Sverige ska ansluta sig till Nato.

 

Anders G Johansson,
moderat, Skövde

LÄNKAR:

Rusta för fred – SLA 19 december 2016
Gasledningen kommer att byggas ändå – SLA 15 december 2016

Höj försvarsförmågan. Nu!

swedenGunnar Hökmarks (M) artikel på DN debatt har tagit skruv. Det är bra. I artikeln konstaterar Gunnar att Sverige sedan 2004 har fört en försvarspolitik utifrån det felaktiga antagandet att det inte längre fanns några hot. Hans förslag till åtgärd är att staten tar ett engångslån på 35 miljarder kronor för att finansiera nödvändig förnyelse och tillförsel av krigsmateriel. Alltså sådana åtgärder som staten borde ha vidtagit under åren, men som såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har avstått från.

Jag tycker att Gunnar resonerar alldeles rätt. Som en konsekvens av decennier (jag menar att förfallet inleddes tidigare än 2004) av svag försvarspolitik står Sverige idag med ett försvar som är bantat till ett minimum. Och som dessutom är extremt fredsanpassat. Försvarsmaktens organisation är designad och utrustad för att uppträdda med begränsade enheter på andra platser än Sverige. Inte för att försvara landet.

Detta måste ändras på. Läget har gradvis förändrats i och med Rysslands målmedvetna upprustning samt landets eskalerande aggressivitet och expansionistiska ambitioner. Valutgången i det amerikanska presidentvalet innebar en riktig game changer. President-elect Trump har varit tydlig med att han inte anser det vara USA:s sak att stå för Europas militära utgifter. Den tidigare självklara och starka transatlantiska länken riskerar att försvagas. De europeiska länderna måste därför ta ett ökat ansvar för den egna säkerheten. Det gör Tyskland, som har meddelat att landet kommer att höja försvarsambitionerna till att motsvara Nato:s mål om 2 % av BNP. Det borde också Sverige, vars försvarskostnader tillåtits sjunka till ca 1 %, göra.

Pengar behöver nu måste skjutas till för att försvaret ska kunna utvecklas, expandera och transformeras till att bli något som kan bidra till stabilitet, säkerhet och fred i vår del av världen. Överbefälhavaren, general Bydén, konstaterar också i DN att ”avgöranden måste göras i närtid för att hantera den operativa risken på sikt”.

Enligt SVT har mitt parti, Moderaterna, ännu inte kommenterat artikeln. Jag förväntar mig verkligen att M ställer sig positivt och tar över den fana som Gunnar Hökmark rådigt har rest. Moderaterna har del av ansvaret för att det svenska försvaret befinner sig i ett minst sagt prekärt läge. Försvarspolitiken under regeringsåren lämnade mycket övrigt att önska. En välkommen kursändring har förvisso påbörjats, men riktningen måste skärpas och farten ökas. Vi moderater måste tydligt verka för ett kraftfullt återtagande av nationell försvarsförmåga.

Partiets hittillsvarande krav, att regeringen ska inkalla en ny försvarsberedning, har jag alltid funnit fantasi-, udd- och tandlöst. Det förefaller mest vara en metod för att skjuta beslut och kostnader på framtiden. Att S-MP-regeringen lovat att tillsätta en beredning 2017 är inte heller något som väcker respekt. Det som behövs nu är beslut, åtgärder och handlingskraft. Inte någon tidsödande samtalsklubb som riksdagen i slutänden ändå inte bryr sig så mycket om.

Läget är mycket allvarligt och ovisst. Det enda som är säkert är att Sveriges försvar är underdimensionerat och underfinansierat. Regering och opposition måste inleda samtal om omedelbara förstärkningar av svensk försvarsförmåga. För Moderaternas del bör Gunnar Hökmarks förslag om omedelbara investeringsmedel för krigsmaterial vara en utgångspunkt. Liksom att nå Natos målsättning om försvarsanslag motsvarande 2 % av BNP.

LÄNKAR:

Låna 35 miljarder för att snabbt rusta upp försvaret – DN 19 november 2016
Nya krav på jättesatsningar på försvaret – SVT 19 november 2016
Tidigare blogginlägg om försvaret

Vi måste ta ett större ansvar för vår säkerhet

trump

De amerikanska väljarna har utsett Mr Trump till landets 45:e president. Det trodde jag inte skulle ske, även om jag naturligtvis visste att det kunde hända. Det tycks svepa en folklig missnöjesvåg över världen. Tidigare svepte den bort Storbritannien från EU-samarbetet. Nu svepte den bort Hillary Clintons möjligheter att bli USA:s första kvinnliga president.

Många funderar nu på vad den nye presidenten kommer att betyda för världen, för USA och för Sverige. Det gör också jag. Mr Trumps i det närmaste isolationistiska ekonomiska politik bådar ju inte gott. Den kommer inte bidra till att göra varken USA eller världen särdeles ”great again”. En av USA strypt och inskränkt frihandel kommer att leda till en nedgång i världsekonomin. Det kommer att påverka Sverige, som i hög grad är beroende av sin utrikeshandel och sin export. Det kommer att påverka Västsverige där många är anställda i exportföretag inom tillverkningsindustrin.

Mr Trumps mer introverta syn på säkerhetspolitiken bådar inte heller gott. Europas säkerhet vilar i hög grad på amerikansk närvaro och på ett amerikanskt intresse för att bidra till stabilitet och säkerhet i vår del av världen. Det finns en risk att Mr Trumps USA bryter eller i varje fall försvagar den transatlantiska axel som så länge varit en förutsättning för trygghet, stabilitet och säkerhet i Europa och istället tonar ned sitt engagemang och minskar sitt bidrag. Man kan spekulera i vad det innebär att Rysslands garvade och aggressive president Putin nu har fått en orutinerad ledare som motpart i västvärldens viktigaste nation. Man kan fundera över hur ett expansionistiskt Ryssland skulle välja att agera i en situation med en decimerad försvarskapacitet i Europa.

Nu är dock Mr Trump ännu inte installerad. Det återstår att se hur mycket av vildsint retorik som sedan verkligen övergår till praktisk politik. Någonstans anar jag att även en vilt svingande populist kommer att tvingas anpassa sig till den grå vardagens krassa realiteter. Sedan är det ju inte heller så att den amerikanske presidenten har diktatoriska befogenheter. Förhoppningsvis kan moderata krafter i kongressen bidra till att bromsa och lindra den nye presidentens mest yviga planer.

Men för Europa och inte minst Sverige innebär valet av Trump en gällt ringande varningsklocka. Det påminner oss om att vi inte kan lägga ansvaret för vår säkerhet i någon annans händer. Särskilt inte när dessa när dessa knyts och dras tillbaka. Vi kan inte med självklarhet utgå från att de amerikanska skattebetalarna för evigt och alltid ska betala notan för vår säkerhet. Vi kan inte räkna med att amerikanska politiker ska riskera unga amerikanska mäns och kvinnors liv för att skydda oss. Slutsatsen är att vi själva måste ta ett större ansvar för vår säkerhet än vad vi gör idag.

Jag menar att valresultatet i USA är ännu en anledning (det saknas inte starka skäl sedan tidigare) för svensk politik att med kraft och iver ta sig an försvarsfrågan. Sverige måste, så snabbt det går, höja sin försvarsförmåga och det rejält. Vi måste omdana det nuvarande expeditionsförsvaret, som främst är designat för att uppträda med mindre enheter på andra platser än i Sverige, till att bli en organisation som utgör en respektingivande och krigsavhållande kraft i vår region.

Det kommer att kosta pengar för att återta en del av det som decennier av nedrustning, nedskärning och underfinansiering har raserat. Vi måste därför börja räkna upp försvarsanslagen med sikte på den tvåprocentsnivå som är Natos rekommendation och som för övrigt Tyskland nyligen beslutade att anta som sitt mål. För svenskt vidkommande skulle det innebära fördubbling jämfört med dagens nivå. Ett sådant beslut vore en tydlig signal till omvärlden och det skulle ge Försvarsmakten utrymme för att skyndsamt inleda ett återtagande. Det behövs i dessa tider av stor ovisshet.


Bloggat på sla.se.
Desktop