Anders G Johansson
Kategori. polisen

Stoppa brotten mot kvinnor

Idag, på internationella kvinnodagen, publicerar SLA en artikel från Anna Bergman (M) och mig om den dystra utvecklingen av våldet mot kvinnor. Situationen är allvarlig och utvecklingen måste hävas och vändas.

Idag firar världen den internationella kvinnodagen och uppmärksammar den ojämställdhet och de orättvisor som kvinnor är drabbade av. Det gäller dessvärre även i vårt eget land.  

Den senaste Nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar på en snabb utveckling av det sexuella våldet. Efter att ha legat på en stabil nivå med omkring 1 procent utsatta av befolkningen under perioden 2005–2012 skedde en ökning från 0,8 procent 2012 till 2,4 procent 2016. Det är främst kvinnor som är brottsoffer och värst utsatta är unga kvinnor i åldrarna 16-24 år. Cirka hälften av de drabbade kvinnorna utsattes dessutom för upprepad brottslighet.

Kvinnorna drabbas också värst av oron för att utsättas för brott. Nästan var tredje kvinna känner sig mycket eller ganska otrygg för att kvällstid vistas utomhus i sitt eget bostadsområde medan knappt var tionde man upplever motsvarande otrygghet. Det är en orättfärdig orättvisa.

Huvuddelen av brotten mot kvinnor anmäls inte till polisen. Delvis förklaras det av att kvinnor emellanåt beläggs med skam och skuld för de brott som de utsatts för. Därmed blir utsattheten och kränkningen dubbel. En annan orsak är att flera av brotten begås inom hemmets väggar eller inom en relation. Av rädsla, av omsorg om sina barn eller rentav missriktad hänsyn till en misshandlande partner avstår kvinnor allt för ofta att anmäla brott som de utsätts för. Därmed ställs inte förövaren till svars och brottsoffret får inte upprättelse.

För att kvinnor i högre grad ska förmå sig att anmäla brottslighet måste de känna tilltro till rättsstaten och dess myndigheter. Moderaterna har i sitt förslag till statsbudget föreslagit förstärkningar av anslagen till rättsväsendet. Vi vill att det i varje polisregion inrättas specialistgrupper för att stödja utredningarna av sexualbrott som ofta är komplicerade att utreda. Vi menar vidare att det regelmässigt ska vara åklagare som agerar förundersökningsledare i dessa utredningar. Idag prioriteras våldtäktsutredningar bort på grund av bristande rättsväsendets bristande resurser. Det är inte acceptabelt.

Straffvärdena för sexualbrott måste i högre grad än i dag motsvara brottens allvar. Därför vill vi skärpa straffen och även höja skadestånden till brottsoffren betydligt. Minimistraffet för våldtäktsbrott behöver höjas med ett år. Våldtäkt ska därmed bestraffas med fängelse i 3-7 år, grov våldtäkt 5–8 år och synnerligen grov våldtäkt med 7–10 år. Vi vill också ha en ny brottsrubricering för sexuellt ofredande som är grovt utan att vara våldtäkt. Detta brott ska bestraffas med fängelse i mellan nio månader och tre år.

Det ökande våldet mot och den ökande otryggheten bland kvinnor är en nedslående utveckling som omgående måste vändas. Vi menar att det är ett grundläggande rättvise- och jämställdhetskrav, men framförallt är det en fråga om ren anständighet. Rättsstaten får aldrig svikta. Den ska värna utsatta människor.

 

Anders G Johansson (M)
gruppledare, Skövde

Anna Bergman (M)
ordförande i Socialnämnden, Skövde

Moment 22

Nu har jag läst Länsstyrelsens i Västra Götalands avslagsbeslut för Skövde kommuns ansökan om att kamerabevaka centrala delar av Skövde samt Södra Ryds centrum. Som sitt främsta argument för avslag anför myndigheten att det bör vara Polismyndigheten, inte kommunen, som ansöker om kameraövervakning. Detta eftersom Polismyndigheten till skillnad från kommunen är en brottsbekämpande myndighet. Länsstyrelsen menar också att kommunen inte har lyckats styrka att behovet av övervakning berättigar till det ”integritetsintrång” som kamerabevakning anses utgöra utifrån nuvarande lagstiftning.

Kommunen upplever att det finns behov av kamerabevakning. Men eftersom Polisen inte har genomfört kamerabevakning ska inte heller kommunen få göra det, enligt Länsstyrelsen. Därmed hindras kommunen från att vidta åtgärder som skulle kunna komplettera Polisens arbete. Eller snarare att kompensera för Polisens otillräckliga närvaro. Den statliga, brottsbekämpande myndigheten har inte tillräckliga resurser. Den statliga, tillståndsgivande myndigheten hindrar kommunen från att understödja och hjälpa till. Det är ett sorgligt Moment 22. Staten vänder ryggen åt otrygga invånare och tvingar i förlängningen kommunen att vidta åtgärder som är avsevärt mer kostnadskrävande än att montera kameror. Det är eländigt och det är orimligt.

Jag bedömer det vara utsiktslöst att överklaga Länsstyrelsens tråkiga beslut. Detta eftersom den bisarra Kameraövervakningslagens dagar är räknade. I slutet av maj nästa år ska lagen skrotas och ersättas av en Kamerabevakningslag, som ska underlätta för bland annat kommuner att använda kameror i sitt brottsförebyggande och trygghetsfrämjande arbete. Även om även denna lag har uppenbara och svårbegripliga brister, kommer den tvinga Länsstyrelsens myndighetsutövning att bli mer verklighetsförankrad.

Därför tycker jag att man bör invänta den nya lagens ikraftträdande och därefter skyndsamt förnya ansökan. Det innebär att Skövdes trygghetssatsning fördröjs i ett halvår. Men Allians för Skövdes målsättning är klar och tydlig: 2018 ska både tillstånd och bevakningskameror vara på plats.

LÄNKAR:

Nej till kameror på Skövdes gator “bara fördröjer” – Skövde Nyheter 14 december 2017
Länsstyrelsens beslut ang. ansökan om bevakningskameror i Skövde centrum
Länsstyrelsens beslut ang. ansökan om bevakningskameror i Söda Ryds centrum
Tidigare blogginlägg om kameror

Skärpta straff ökar tryggheten

Idag skriver jag i SLA om Moderaternas rättspolitik. Artikeln följer nedan.

I vårt land har våldsbrotten blivit grövre, sexualbrotten fler och antalet utsatta områden, där polis och myndigheter har förlorat kontrollen, har ökat i antal. Otryggheten breder ut sig. Sverige befinner sig i en trygghetskris.

Olyckligtvis är Sverige också i en poliskris. Polismyndighetens utredningsresultat är det lägsta på många år. Trots att poliserna verkligen behöver bli fler, blir de nu istället färre. Det är allvarligt att S-MP-regeringen så länge passivt har åsett denna allvarliga utveckling. Moderaterna menar att Polismyndigheten år 2025 behöver ha ytterligare 10 000 anställda, varav hälften ska vara poliser. För att lyckas med det måste villkoren för detta utsatta och farliga jobb förbättras. Vi har därför föreslagit en genomsnittlig löneökning om 3000 kr/månad för poliser. Det är en idé som regeringen dessvärre ställt sig kallsinnig till.

Men än mer behöver göras för att få bukt med framförallt den grova, organiserade brottsligheten som nu får härja mer eller mindre ostört och som därför har kunnat ta över hela stadsdelar i flera större kommuner. Moderaterna vill därför skärpa straffen för flera brott, bland annat för attacker mot blåljuspersonal, våldtäkter och allvarliga fall av sexuellt ofredande, bostadsinbrott, grova vapenbrott och mord.

Vidare vill Moderaterna ta bort de olika rabatter som idag präglar det svenska rättssystemet. Idag får förbrytare, som inte är 21 år fyllda, strafflindring. Vi vill ta bort denna ungdomsrabatt. Vi menar att den som är myndig också ska ta fullt ansvar för sina handlingar och särskilt de brottsliga.

Vi vill också ta bort den mängdrabatt som innebär att en brottsling, som har begått flera brott, endast åtalas och döms för dem med högst straffvärde. Vi menar att alla brott ska utredas. Inget brottsoffer ska riskera att förnekas möjlighet till upprättelse. En gärningsman ska ställas till svars, åtalas och dömas för samtliga sina brott.

Det är inte nödvändigtvis så att risken för ett hårt straff får de grövsta och mest förhärdade förbrytarna att avhålla sig från att begå nya brott. Men skärpta fängelsestraff innebär att en kriminell hålls borta från gator och torg under en längre tid och på så vis förhindras att ägna sig åt brottslighet. Moderaternas förslag innebär därför att effekten av ett framgångsrikt och väl utfört polisarbete ökar. Det innebär förvisso ökade kostnader för kriminalvård, men det minskar också trycket på polis, åklagare och domstolar, så att dessa kan ta sig an och beivra fler och andra brott. Det ökar tryggheten och det tjänar vi alla på.

Anders G Johansson (M),
gruppledare, Skövde

LÄNK:

Skärpta straff ökar tryggheten – SLA 18 november 2017

Kommunal ordningspolis prövas av M-stämman

Idag rapporterar media om att Moderaternas arbetsstämma i helgen kommer att ta ställning till förslag om att låta kommunerna ansvara för lokal ordningspolis. Det är ett förslag som Moderaterna i Skövde har drivit. Dock avslogs vår motion av Moderaterna i Västra Götalands stämma. Förslaget lär även avslås av partiets arbetsstämma, eftersom även de båda stora Stockholms-förbunden är emot.

Jag tror dock att Sverige måste tänka nytt och annorlunda. Vi har förvisso en mycket kvalificerad och välutbildad polis. Men numerären är för liten och närvaron för låg. Mycket av ordnings- och trygghetsarbetet lastas redan över på ordningsvakter, avlönade av kommuner och företag. Dessa har dock otillräckliga befogenheter. Om kommunerna fick befogenhet att förordna lokala poliser, skulle det ge bättre effekt än dagens ordning. Mer pang för pengarna helt enkelt.

Jag menar vidare att det behövs ytterligare en poliskategori. En ordningspolis med en gedigen yrkesutbildning istället för en akademisk. Om staten eller kommunerna ska vara huvudman är av underordnad betydelse. Men det kräver att inte staten sviker sitt ansvar.

LÄNKAR:

M-förslag om kommunal polis – 12 oktober 2017
Ge kommuner rätt att anställa polis – SLA 21 februari 2017

Håll tillbaka dem som hotar vårt samhälle

På lördag väntas centrala Göteborg bli scenen för hat, ondska, brutalitet och våld. Ett stort antal anhängare av den nynazistiska rörelsen Nordiska motståndsrörelsen (NRM) kommer att marschera på gatorna. Ett ännu större antal medlemmar i den internationella våldsvänstern kommer att komma dit för att söka konfrontation och våldsam uppgörelse. Mittemellan kommer den svenska polisen att stå. Poliser som riskerar liv och lem för att upprätthålla lag och ordning.

Jag är som så många andra riktigt orolig för hur lördagen i Göteborg kommer att te sig. Jag befarar kravaller, förstörelse och blodspillan. Kostnaderna för upprätthålla demonstrationsfriheten är enorma. Jag menar att de är orimliga.

De senaste veckorna har det förts diskussioner om huruvida det är rätt att nazister ska ha rätt att demonstrera. Flera intellektuella tyckare, som jag har djup respekt för, menar att det vore oförenligt med de grundläggande åsikts- och yttrandefriheterna om demonstrationsfriheten snörptes och begränsades. Jag inser också att det är vanskligt och komplicerat att laborera med dessa fundamentala friheter. Men jag tycker trots allt att man måste kunna göra mer för att försvara det demokratiska samhället från dem som vill förgöra det.

De skränande och taktfast stampande varelser som ska marschera i Göteborg på lördag är ju inte bara ett gäng förvirrade och historielösa typer med en vidrig värdegrund. De är också medlemmar i en organisation som inte bara predikar hat och våld, utan också praktiserar hat och våld. Det är ett kriminellt gäng. Jag tycker inte att organisationsfriheten med självklarhet behöver  omfatta sammanslutningar som har kriminalitet som verksamhetsidé. Det borde kunna göras olagligt att vara medlem i en sådan organisation.

Och om det befinns vara omöjligt att göra denna inskränkning i den grundlagsfästa organisationsfriheten, måste staten kunna vara tuffare mot de kriminella individer som bär upp farliga organisationer. Den som är dömd för hatbrott eller som har dömts för vålds- eller ordningsstörande brott i anslutning till tidigare demonstrationer eller möten på allmän plats, borde också kunna dömas till demonstrationsförbud i ett antal år. För det är väl inte självklart att människor återkommande ska få missbruka sina grundläggande fri- och rättigheter till att hota och kränka andra? Det skulle ge möjlighet för Polisen att plocka ut ledarsgestalterna, tillika de mest notoriska brottslingarna, ur tåget.

Jag tänker på de poliser som ska stå i linjen på lördag, trängda mellan våldsverkande drägg på båda sidor. Jag ber för att ingen ska skadas och jag hoppas och tror att de ska ro iland uppgiften. Men jag tycker att det är eländigt att en gigantisk poliskommendering ska behöva avdelas för att parera våldshögerns och -vänsterns sammandrabbning. Jag förmodar att när ett stort antal poliser koncentreras till centrala Göteborg, får det konsekvenser för ordningen på andra håll i landet.

Det är vid den här sortens samhällspåfrestande händelser som jag tycker att Polismyndigheten ska kunna rekvirera personal och materiel från Försvarsmakten. Det hade varit utmärkt om polisstyrkan i Göteborg kunde kompletterats med ett skyttekompani med fordon. De skulle kunna vara behjälpliga med övervakning, upprätthålla avspärrningar, kontrollera inpassering och – om nödvändigt – även göra insatser för att hålla ner kravaller och återställa ordning.

Det medger nu inte lagen, som är präglad av de tragiska händelserna i Lunde i västernorrländska Ådalen 1931. Men den borde kunna göra det, menar jag. Militären har nu, på ett helt annat sätt än på 1930-talet, förmåga att ingripa mot andra hot och störande händelser än de rent militära. Deltagandet i olika internationella insatser med varierande konfliktskalor har medfört att militären utvecklat förmåga att uppträda flexibelt och göra anpassade insatser.

När jag själv tjänstgjorde på det svenska skyttekompaniet i Kosovo 2007 var ”riot control” en uppgift som övades var och varannan vecka. Tillvägagångssättet, taktiken och tekniken var hämtad från den svenska polisen. Och utrustning fanns i form av batonger, sköldar samt icke dödliga vapen såsom OC-spray och gummiprojektiler till automatkarbinernas granattillsatser. Vi hade god förmåga att göra stabila insatser och att upprätthålla ordning, utan att bruka övervåld.

Vi måste göra mer för att hålla tillbaka de onda krafter, som på olika sätt vill störta vårt demokratiska samhälle mot avgrunden. Vi måste göra mer för att hindra dem som ser våld, förstörelse och ödeläggelse som sin främsta ambition. Och vi kan, menar jag, göra detta utan att göra uppenbart våld på den demokratiska statens grundläggande principer.

Slutligen vill jag påpeka att ovanstående resonemang gäller generellt om all de olika rörelser och krafter som från olika utgångspunkter strävar mot vårt fria samhälles förgörelse. Relativisering är således överflödig och undanbedes.

Tuffare tag mot buset

Idag presenterade Moderaternas rättspolitiske talesman Tomas Tobé ett nytt rättspolitiskt program för partiet. I media var det förslaget om nationellt tiggeriförbud som fick den största uppmärksamheten. Det var både lite synd och konstigt, för programmet är avsevärt mer omfattande än så.

Det är, som Tomas Tobé sa, alldeles för lätt att vara kriminell i Sverige idag. Jag uppskattar därför att Moderaterna tar ett samlat grepp om politikområdet och lanserar kraftfulla åtgärder för att möta brottslighetens olika aspekter och kategorier. Jag gillar också att ett antal av de förslag, som jag själv har drivit på såväl M-årsmöten i Skövde som stämmor i Västra Götaland, nu har satts på pränt i på högsta nivå. Däribland kravet på att det ska bli avsevärt enklare att bedriva kameraövervakning samt att straffen ska skärpas för återfallsförbrytare.

Det är utmärkt att Moderaterna lanserar skärpta straff för ett antal grova brott. Straffen måste spegla brottens allvar och i högre grad än idag ha en avskräckande verkan. Moderaterna reagerar mot det våld, som numera utryckningspersonal riskerar att utsättas för, genom att införa brottsrubriceringen våld mot alarmeringstjänstpersonal. Vidare är det välkommet att partiet sänker kravet för att utvisa brottslingar. Det är en mycket viktig signal; den som inte sköter sig har inte i Sverige att göra.

Programmet tar ett viktigt och samlat grepp om unga brottslingar. Det är bra. Unga människor kan idag tämligen ostört både debutera som brottsling och etablera sig som livstidskriminell, utan att möta någon tydlig motreaktion från myndigheter och rättsväsende. Moderaterna vill ändra på det. Ungdomsrabatten ska slopas, så att den som är fyllda 18 år också ska betraktas som vuxen  i straffhänseende. Vidare föreslås särskilda ungdomsdomstolar, som med en utökad palett med påföljder skyndsamt ska kunna lagföra unga människor.

Slutligen vill jag nämna att partiet upprepar sitt tidigare framförda krav om åtgärder för att öka antalet poliser till 25 000 och 2025. På längre sikt är  det EU:s genomsnittliga polistäthet som ska vara målet för Sverige. Polisen i de olika europeiska länderna har dock varierande uppgifter och är organiserad på olika sätt. Därför blir det svårt att jämföra rakt av. Det blir både äpplen och päron. Jag tror personligen att man ska tänka några varv till på hur man ska organisera och utbilda den svenska polisen i framtiden och studera exempel i utlandet.

Moderaterna föreslår att kommuner ska kunna anställa ordningsvakter med kommunen som ansvarsområde och med utökade befogenheter än idag. Det är bra. Det är ett sätt att komma tillrätta med den trygghetsbrist som råder på sina håll och som i sin tur beror på brist på polisnärvaro. Därmed öppnar man ju också i princip, om än inte till namnet, för en slags kommunal ordningspolis. Det är välkommet och nödvändigt.

LÄNK:

Kriminalpolitiskt program – Moderaterna 05 september 2017

Handlingskraft krävs i kampen mot kriminaliteten

Till sist ansåg sig då statsminister Löfvén (S) nödgad att göra något åt poliskrisen i landet. Idag lovade han ytterligare dryga 7 miljarder kronor till Polismyndigheten under de kommande tre åren. 2 av dessa ska falla ut under nästa år. Tidigare har S-MP-regeringen levt i förnekelse. Löfvén och förre inrikesministern Ygeman har skjutit åtgärder och kostnader på framtiden. De har nonchalerat de många larmsignalerna om poliser som väljer att säga upp sig. De har struntat i att antalet poliser blir färre – inte fler – i ett land som redan har EU:s tredje lägsta polistäthet.

Det går inte längre att blunda. Det går inte att förneka att läget är allvarligt och att Polisen är rejält tyngd av ständiga ingripanden mot en tung och organiserade brottslighet. I den nu avslutade helgen sköts i Sverige hela nio (!) människor. Skjutningar med eldhandvapen är inte längre något som endast drabbar storstäderna med sina förorter. Ett av helgens illdåd inträffade i lilla Herrljunga längs Västra stambanan. Samtidigt kastar den internationella terrorismen sina mörka skuggor över oss. Under det senaste veckoslutet drabbade den vansinniga terrorn Barcelona och Åbo. Otryggheten breder ut sig. Det är hög tid – övertid – att vidta åtgärder för att återinföra lag, ordning och trygghet i vårt land.

Självfallet välkomnar jag därför att även regeringen nu är beredd att skjuta till ytterligare medel för att stärka Polisen. Jag beklagar dock att det har tagit så lång tid för att komma dithän. Varje år av den hittillsvarande förnekelsepolitiken har varit ett förlorat år. Fler poliser har sagt upp sig på grund av dåliga löner och undermåliga arbetsförhållanden. Färre nya har utexaminerats. Det kommer att dröja länge innan Polisen är på fötter igen.

Men allt handlar inte heller om pengar. Jag menar att det är angeläget också att se till att rättsstaten ges lagrum och möjlighet att hålla undan tungt kriminella från gatorna under längre tid. Men vi har för klena lagar i det här landet, som spelar de kriminella i händerna. Låt mig avgränsa mig till att här ta tre enkla och, tycker jag, mycket stötande exempel:

  • Alla brottslingar under 21 år medges  systematiskt strafflindring med hänsyn till deras låga ålder, även om de är yrkeskriminella och redan brottsligt belastade.
  • Den som begår många brott ställs bara till svars för de med högst straffvärde. De i sammanhanget mindre allvarliga brotten leder inte till åtal och än mindre dom.
  • Den som är återfallsförbrytare och som gång efter annan begår upprepade brott, får ingen straffskärpning. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden, är vederbörande fri att begå nya brott igen.

Vi måste skärpa lagarna, så att rättsstaten har makt och möjlighet att bättre skydda medborgarna från buset. Det hastar på. På flera håll i landet har myndigheterna mer eller mindre kapitulerat och låtit de kriminella gängen ta över. Detta är ovärdigt Sverige! Kampen mot kriminaliteten kräver en handlingskraftig regering. Det saknar vi dessvärre, dagens besked till trots.

LÄNKAR:

Löfvén: 7,1 miljarder till Polisen – SVT 20 augusti 2017
Nio personer skjutna på samma helg – SVT 20 augusti 2017

Om kameror i radion

Idag sänder Radio Skaraborg ett inslag om att Alliansen vill kameraövervaka platser som är brottsutsatta och otrygga i Skövde. Detta med anledning av den debattartikel av mig och Katarina Jonsson som publicerades på måndagen.

Oppositionsrådet Marie Ekman (S) och Socialdemokraterna är emot förslaget. I radion säger Marie att hon tycker att det är bättre att jobba på andra sätt, så att ”folk inte bråkar med varandra”. Hur detta konkret ska gå till får vi i vanlig ordning inte veta ett vitten om. Att som Marie Ekman alltid vara emot utan att lyckas prestera alternativa förslag är klen oppositionspolitik, tycker jag.

LÄNK:

Alliansen vill ha kameraövervakning i Skövde

Dags för övervakningskameror i Skövde

Idag publicerar Skaraborgs Allehanda min och kommunalrådet Katarina Jonssons (M) artikel om Alliansens införande av övervakningskameror i Skövde. Och vi frågar oppositionsrådet Marie Ekman (S), som röstade mot, vad hennes och sossarnas idé är för att öka tryggheten? Artikeln i sin helhet:

Otryggheten breder ut sig i Sverige. Brottsförebyggande rådet har visat att var tredje kvinna känner sig otrygg vid vistelse utanför hemmet under kvällstid, även i sitt eget bostadsområde. För att vända utvecklingen behöver Sverige öka antalet poliser. Men istället blir de färre, när flera poliser väljer att i vanmakt hänga av sig kopplet och säga upp sig. Vi moderater är mycket kritiska till att regeringen inte tar frågan om grundläggande trygghet på allvar, utan istället avvaktar passivt och skjuter såväl nödvändiga åtgärder som kostnader på framtiden.

När staten sviker sin mest grundläggande uppgift måste istället andra träda in för att ge medborgarna skydd och upprätthålla trygghet, lag och ordning. Det gäller även i Skövde, som trots allt är en trygg stad. Alliansen föreslog därför för ett drygt år sedan att kameraövervaka otrygga och brottsutsatta platser i kommunen. I slutet av juni i år beslutade Kommunstyrelsens arbetsutskott att gå vidare med en plan för övervakning av Hertig Johans torg, kroggatan S:t Sigfridsgatan och delar av Långgatan. Det är i dessa delar av centrala Skövde som de flesta våldsbrotten förekommer under företrädesvis sena helgnätter. Vidare beslutades om kameraövervakning av Ryds centrum, där flera incidenter med våld och skadegörelse har förekommit under det första halvåret i år. Kamerorna kommer överallt att vara operatörsövervakade, vilket ger förutsättningar för att tidigt upptäcka och ingripa mot pågående våldsbrott.

Nu ska Länsstyrelsen, som är tillståndsgivande myndighet för övervakningskameror säga sitt. Utgången är inte given. Kameraövervakningslagen är omodern och otillräcklig och myndigheten tillämpar därför hög restriktivitet vid utfärdande av tillstånd. Men om tillstånd beviljas, vilket vi hoppas och tror, ska verksamheten i Skövde genomföras under en treårig försöksperiod för att därefter utvärderas. Kommunens kostnad för dessa tre år är sammanlagt en halv miljon kronor. Om försöket faller väl ut och kamerorna visar sig bidra till att öka tryggheten samt minska brottsligheten, kan det möjligen bli aktuellt att överväga att övervaka även andra platser i kommunen.

De båda socialdemokraterna i arbetsutskottet röstade dock för att avslå förslaget. Efteråt förkunnade oppositionsrådet Marie Ekman (S) att hon ”hellre hade sett andra satsningar för att öka tryggheten”. Vilka dessa satsningar är har vi inte fått veta. Nu är det dags för Ekman att ta bladet från munnen. Vad gör Socialdemokraterna i Skövde för att kompensera för S-MP-regeringens nationella tillkortakommanden i trygghetsfrågan?

Anders G Johansson (M),
gruppledare, Moderaterna i Skövde

Katarina Jonsson (M),
Kommunstyrelsens ordförande, Skövde

LÄNK:

Dags för övervakningskameror i Skövde – SLA 17 juli 2017

Moderaterna prioriterar tryggheten

Idag publicerar SLA (äntligen) mitt svar till Rolf Moberg, som (SLA 01 juli) efterlyser konkreta förslag från Moderaterna. Sådana finns det emellertid gott om i Moderaternas budgetmotion. Om det berättar jag i min artikel.

Rolf Moberg ställer sig i SLA (1 juli) frågande till hur Moderaterna ska finansiera sin omfattande satsning på Polisen, vilken bland annat innebär en löneförstärkning om i genomsnitt 2000 kr/månaden samt en modernisering av polisernas utrustning till en kostnad om 2000 miljoner kronor. Allt för att behålla antalet anställda poliser och för att öka antalet poliser med 2000 till 2020. Målet är att Sverige år 2025 ska räkna 25 000 poliser.

Satsningen är finansierad till sista kronan i den budgetmotion som partiet lagt i Sveriges riksdag. För 2017 budgeterade Moderaterna för ett 1,19 miljarder kr högre anslag till Polismyndigheten än S-MP-regeringen.

Moderaterna prioriterar istället bort flera av regeringens utgifter. Vi slopar bland annat byggsubventionerna, vilka visat sig vara verkningslösa. Bara med denna åtgärd frigörs cirka sex miljarder kronor. Vi vill vidare effektivisera myndigheterna och vi säger nej till inrättandet av regeringens nya Jämställdhetsmyndighet, vilken har en mycket oklar roll och uppgift.

Moderaterna vill också minska kostnaderna för nyanlända. Bland annat föreslår vi enklare boendeformer för ensamkommande. Vidare vill vi strama åt välfärdssystemen så att det tillkommer dem som arbetar, har permanent uppehållstillstånd eller är svenska medborgare. Slutligen har Moderaterna, för att kunna genomföra väsentliga satsningar och ändå nå överskott, föreslagit att den reducerade momsen (på bland annat livsmedel, restaurangbesök och hotellboende) ska höjas från 12 till 13 procent.

Men det långsiktigt viktigaste för vårt välstånd är att vi är många som arbetar. Det kräver åtgärder. Det är därför som Alliansen föreslår en utbyggnad av RUT, som ska leda till att fler kan få jobb med hushållsnära tjänster. Det är därför Moderaterna vill införa ett bidragstak, så att det aldrig kan löna sig mer att lyfta bidrag än att gå till jobbet. Det är därför som Moderaterna säger nej till många av S-MP-regeringens skattehöjningar, om totalt 39 miljarder kr, som direkt hämmar och bromsar företagande och arbete och istället riskerar att driva företag ut ur Sverige.

Det är genom att stå fast vid arbetslinjen, hushålla med skattemedlen och prioritera bland åtagandena som Moderaterna vinner utrymme för en omfattande satsning på Polismyndigheten. Det gör inte S-MP-regeringen. Den står passivt handfallen och skjuter nödvändiga åtgärder på framtiden.

Anders G Johansson
Moderaterna i Skövde

LÄNKAR:

Moderaterna prioriterar tryggheten – SLA 10 juli 2017
Jag ser inga konkreta förslag – SLA 01 juli 2017

Bloggat på sla.se.
Desktop