California Dreaming
Hey Yo Whatsup BLOGGDAGS. För inte så länge sedan spenderade jag en och en halv vecka i USA, närmare bestämt i Kalifornien.
But whyyy
It’s purely business, love.
Hade du läst tidningen eller den andra tidningen häromveckan hade du läst att jag (som representant för Mostly Harmless Games) tillsammans med Jiro Joshida (Lone Hero Studios), Daniel Ström (Guru Games) och Jimmy Eliasson Malmer (Stenkross Studios) åkte på en professionell utflykt till staterna för en omvärldsbevakning av den alltjämt växande Virtual Reality-branschen samt gräva efter guld bland de tech-evangeliserade investerarna i Silicon Valley och San Francisco.
Vilket äventyr!
Vilken skön lirare möjliggjorde allt det här?
I första hand har vi inkubatorns egna Per-Arne Lundberg som på plats har riggat ett schema med möten, träffar, events och demos som gav oss fantastiska möjligheter att pitcha vår verksamhet för investerare och affärsmänniskor inom spel och VR. Tack igen, PA!
Sedan har inkubatorn här i stan i sig hjälpt oss med mycket av logistiken och förberedelserna för resan. Ytterligare en anledning till varför Skövde är den bästa platsen i världen att befinna sig i som nystartat spelföretag.
Vad gjorde ni då?
Pitchade! Varje dag. Hela tiden. Nästan.
Inte riktigt. Vi träffade en rad intressanta affärsutvecklare och investerare. Vi besökte Google och kikade på deras kontorspark Googleplex, träffade Oculus på Facebooks högkvarter, HTC Vive på deras kontor där deras ViveX-acceleratorprogram just ledde mot sitt slut, Microsoft i deras Reactor-byggnad där de demonstrerade Hololens, Upload Collective där FOVE demonstrerade sitt nya VR-headset med eye-tracking (coolt) samt Humble Bundle som bara var fördj*vla trevliga. Med flera.
Ingen sightseeing?
Givetvis! Livet som spelutvecklare är alltid fun and games, men ibland har man fun separat och games någon annanstans. I vårt fall var några parker modell Stora samt lite utforskning av den urbana sorten på listan över kul grejer man gör när man inte pitchar. Bifogar bilder direkt från mitt Instragramflöde nedan.
Googleplex.
Land’s End.
Land’s End.
Den där bron.
Samma bro fast från andra sidan.
Muir Woods nationalpark.
Union Square.
Stanford, på väg till d.School för att lära oss om Design Thinking.
Lombard Street.
San Francisco.
Du nämnde något om VRX? Någon slags branschmässa för folk som är involverade i VR?
Bra gissat. För ynka 999 dólares (i svenska kronor motsvarar det ungefär jättemycket) fick vi smyga in på en tvådagarskonferens med sjukt många intressanta föredrag, paneler och utställare. Oerhört trevligt. VR som industri kanske inte är världens intressantaste grej i din värld, men om det är kanske du vill höra min sammanfattning av lärdomar som jag redan elaborerat i en annan blogg. Prepare your butt, det är lite mer läsning än mina ordinarie bloggar.
På svenska:
VR är en långsiktig investering. Marknaden är fortfarande extremt liten. Det finns få aktiva aktörer och väldigt få användare. Tekniken är helt enkelt inte tillgänglig för en större publik, på grund av priset, hårdvarukraven och logistiken. Vill man satsa på VR måste man vara beredd på att bita ihop en längre tid innan det kan visa sig lönsamt. Fokus bör ligga på att positionera sig och samla kunskap och kompetens för att i ligga i framkant när branschen boomar.
Ta det vackert. Att gå all-in på en så pass ny marknad utan en plan att falla tillbaka på är riskfyllt. Som all ny teknik kommer det ta sin lilla tid att bli vasst nog att hitta sig in i alla hushåll. Bara för att det är coolt som inget annat är det svårt att motivera en hundraprocentig investering i tekniken.
Allt handlar om mobilen. Den mobila VR-marknaden är den tveklöst mest intressanta för utvecklare och investerare, helt enkelt för att marknaden är så pass mycket större. Med två miljarder potentiella VR-headsets i form av smartphones finns det mer pengar att hämta på kort sikt. Så enkelt är det.
Arkaden återuppstår. Förhoppningarna om ett VR-headset i varje hem är en utopi som fortfarande framstår som lite futuristisk. Men i Kina och många andra asiatiska länder lever kulturen kring internetcaféerna och arkadhallarna kvar på ett sätt som inte längre syns i västvärlden. Således hoppas många nu kunna införa VR som en form av offentligt tillgänglig underhållning, och där håller HTC redan på att bygga VR-hallar i stadig takt.
Hårdvara och teknik mer intressant än upplevelser. Steam annonserade nyligen att de nått sin tusende applikation med stöd för VR, en konkret förklaring på varför plattformsutvecklarna inte längre söker eller investerar i spel och upplevelser i samma utsträckning längre. Riskkapitalet vi förde dialog med var relativt överens om att ny teknik eller hårdvara som kunde vidareutveckla mediet på något sätt var mer intressant att investera i än nya applikationer.
Alla vill höra en cool story. De som ändå söker content av något slag är väldigt intresserade av att se hur man kan skapa berättande på ett sätt som bara kan göra sig rättvisa i Virtual Reality, men än har inget riktigt imponerat. Spänningen är olidlig. Eller ja, den lär bli det när något spännande släpps.
Fortfarande ingen ”killer app”. Än hellre än en grym story ser många i VR-branschen fram emot att någon tar fram en killer app. En tjänst eller upplevelse som sätter ribban för VR som media och motiverar den stora majoriteten av entusiaster att äntligen köpa sig in på plattformen. Det kommer bli Harry Potter. Du hörde det här först.
End of report.
Cool. Ni pitchade massor, fanns det något huvudevent där ni pitchade särskilt mycket?
Korrekt igen. Eventet hette ”What’s Brewing Up North?”, anordnat av Per-Arne och Silicon Vikings. Fokus låg på nordiska VR-utvecklare (that’s us! Med flera…) och platsen var inget mindre flådigt än Unitys egna högkvarter ett stenkast från Union Square i San Francisco. Allt började med mingel, följt av en paneldiskussion med några av VR-industrins hetaste lirare och till sist pitching på stora scenen inför en mycket trevlig investerarpanel.
Varför har jag inte läst om allt detta i typ DI Digital eller något, det låter ju ascoolt!
Men det har du ju, kära du! DI:s egna Miriam Olsson Jeffery gjorde ett utsökt reportage om vår resa som du kan läsa här.
Här spelar hon Munch på Unitys högkvarter straxt efter att vi pitchat. I bakgrunden sitter och står Daniel och Jiro och flirtar med Tipatat Chennavasin från The Virtual Reality Fund.
Vilket äventyr. Jag orkade inte ens läsa allt du skrivit.
Nej, det förstår jag. Det orkar inte jag heller, så korrekturläsning får jag nog outsourca. Det var i alla fel en helgrym resa från början till slut!
