Datorspel med Alexander Milton
Etikett. Steam

Munch är släppt!

Som jag skrev häromdagen bestämde vi oss helhjärtat för att släppa vårt första kommersiella VR-spel Munch VR den 17 februari.

Det gjorde vi också.

Klockan 23:00 svensk tid gick Steam-sidan live. Spelet är kompatibelt med Virtual Reality-headseten HTC Vive och Oculus Rift med Touch-kontroller.

Inför releasen klippte jag ihop en ny trailer med lite nytt och lite gammalt bildmaterial.

Den färdiga versionen av Munch innehåller fem olika miljöer med 20 nivåer i ökande svårighetsgrad och highscore-listor. Man kan ladda ned en demo på Steam-sidan där man får testa en av de första nivåerna helt gratis.

Image may contain: 1 person

Med Munch släppt kan vi nu rikta blicken framåt och börja arbeta på vårt nästa VR-spel.

Tipsa för all del dina VR-spelande vänner om Munch! Och tills nästa blogg, ta hand om dig.

Munch släpps den 17 februari

Utvald_Bild_Munch_Releasedatum

I somras började vi på Mostly Harmless Games experimentera med Virtual Reality, lite under radarn förvisso, men vi var alla nyfikna på den nya tekniken och möjligheten att få testa både HTC Vive och Oculus Rift hade landat inför oss.

Det började med sporadiska game jams, ibland så långa som en vecka och ibland bara någon dag. Vi utforskade vad som var kul, intressant och uppslukande med Virtual Reality.

2016.10.30-4

Bland våra projekt reste sig ett lite högre än andra. Vi kallade det ”Littlest Fish” och var någon slags ohelig korsning mellan det klassiska 2D-spelet ”Feeding Frenzy” och VR-demot ”Xortex”från Valve. Vi lyckades med lite flyt (pun) och mycket tur visa upp prototypen på GamesCom i Köln, Tyskland. Det var omåttligt populärt och mer än bevis nog att konceptet skulle vara kommersiellt gångbart.

Tiden gick och vi vidareutvecklade och polerade spelet, som så småningom döptes om till Munch. Vi spelade in en trailer, men vi fick aldrig riktigt tid eller resurser att helhjärtat satsa på projektet. Fisken lades på is i höstas och andra projekt stal vår tid. Fram tills nyligen.

Nu har vi äntligen färdigställt vår planeringen och commitat till den. Om mindre än tre veckor, den 17 februari, släpper vi Munch på Steam till Oculus Rift och HTC Vive.

Hypen är omfattande.

Du kan lägga Munch på din önskelista på Steam redan nu. Om du vill hjälpa oss sprida ordet om Munch håller vi just nu på med en liten kampanj.

Hör av dig till mig om du vill bli en Munch-ambassadör!
alexander (at) mostlyharmless (punkt) games

Funklift släppt på Steam!

För ett och ett halvt år sedan fick jag en spelidé.

Jag visste precis hur jag skulle gå till väga med den, men jag saknade tre saker. Jag saknade stöd, arbetskraft och motivation.

Stödet kom från en vän som trodde på min idé när andra ratade den. Hans uppmuntran gav mig styrkan att pitcha idén på högskolan inför vår spelprojektskurs.

Arbetskraften kom från alla de som gillade idén, röstade på den och blev en del av teamet som skulle utveckla den.

Motivationen, den är alldeles här. Innanför min datorskärm, där jag nu ser samma spel vila på Steam, väntandes på att få underhålla världen med sina färger, former och musik.

Allt var värt det.

BG3 copy3

Det har varit en resa, en riktig jävla tripp till och med. Aldrig hade jag ens kunnat gissa vart Funklift skulle leda oss. Vi har letts till utbildning, till erfarenhet. Vi har träffat människor, besökt platser och gjort så mycket dum skit att det inte går att räkna på alla fingrar och tår inom företaget vi tillsammans bildat för att utveckla spel ihop.

Vi har rest genom landet, strukit lakan på badmintonväggar, mekat med kaminer i en buss, frusit i fotbollshallar, gått vilse i städer, skottat vatten i tält, festat med legendarer och, mer än något annat, slitit som djur för att få ut vårt spel i världen för att låta dem beskåda det.

9

Det är inte spelet jag pitchade. Det är inte spelet jag varken tänkte eller föreställde mig. Det är något helt annat, något mycket mer intressant. Det är slutprodukten av många geniers bidrag och idéer. Jag vill tacka alla som varit delaktiga i utvecklandet av Funklift.

Vi är inte nödvändigtvis nöjda. Det finns mycket vi hade gjort annorlunda om vi hade gjort det idag. Mycket vi hade lagt till om vi hade tid. Mycket som är, inte är och borde vara. Men det är Funklift, spelet vi skapat och spelet vi släpper. Nu och för alltid. Och jag kommer alltid vara stolt över att kalla det mitt första spel.

20160608_183550_HDR2

 

Tack för denna resa!

 

 

Long road to Greenlight

Eller alltså nej, inte särskilt lång. Det tog oss 29 dagar att bli så kallat Greenlit på Steam.

I korthet: vi får inte sälja vårt spel på distributionsplattformen Steam utan att ha communityts ”godkännande”. Folk måste alltså hitta vår kampanjsida och rösta på Funklift för att Steam ska kunna plocka in det så att vi så småningom ska kunna sälja det.

banner

Men nu är det gjort!
Vi blev greenlit och kan nu fokusera på utveckling och marknadsföring tills dess att vi släpper, vilket i dagens takt ser ut att bli någon gång i maj.

Såhär ser Greenlightsidan ut på Steam:

Namnlös

Det är förstås en störtskön milstolpe i vår utveckling. För den nyfikne delar jag gärna med mig av lite statistik. När vi blev Greenlit hade Funklift:

  • 1459 unika besökare
  • 532 ”Ja”-röster
  • 58 favorit-markeringar
  • 52 unika följare
  • 53% ”Ja”-röster i förhållande till ”Nej” och ”Fråga mig igen”

Gå gärna in och kika på sidan! Där kan du favoritmarkera och önskelista Funklift för att få uppdateringar om när det släpps eller något annat spännande händer 🙂

 

Allt gott!

 

Post scriptum. Beklagar att det varit tyst här ett tag. Jobbar som alltid på att ta tag i bloggen ordentligt. Det är här jag vill dela med mig av mina uppdateringar, ska se till att bättra på ruljansen framöver!

Det bästa zombiespelet

IndieKulturPCTrailer

Detta är ett publikt servicemeddelande till alla er som, liksom jag, inte tycker Left 4 Dead är så där värst jäkla kul.

Zombies. En lika oväntad trend för spelbranschen som vampyrer för TV…branschen. Där man gör TV. Det där stället.

De kommer i alla former och smaker, till alla möjliga hårdvaror och åldrar. Folk gillar zombies. Men personligen tycker jag att de flesta zombiespel är, om man får uttrycka sig bildligt, ruttna.

 

l4

Är du stressad än är du stressad än är du stressad än

Left 4 Dead är definitivt ett arkadspel. Där räknar du dina kills på fingrarna och multiplicerar i hundratalet. Det är snabbt och och det är halt. Det saknas mättnad och liv.

Dead Rising har jag inte spelat, men från vad jag sett ser det hetsigt och överdrivet ut. Innan du frågar – ja, mitt omdöme räknas givetvis även där jag inte har någon erfarenhet – kolla, det står i mitt anställningskontrakt.

 

ai_623

Aaargh, jag hatar svamp så mycket

The Last of Us är det bästa som hänt survival-genren, men tjommarna du bankar ihjäl är snarare svampar med bra hörsel än klassiska zombies. I don’t know. Det räknas inte den här gången i alla fall.

ZombiU heter ZombiU och det är väl typ ungefär allt jag vet om det. Case closed.

 

zombies

Vi har glömt vilken arm man heilar med

Nazi-zombie-spellägent i Call of Duty känns krystat och obalanserat. Upplevelsen blir linjär till den punkt att du kan rabbla scripten från minnet efter tre kvart i spelet. När du dör börjar du om. Trist.

 

630_2013-04-21_00013

Contagion – ett bra zombiespel

Contagion är ett bra zombiespel. Det innehåller allt ett bra zombiespel bör innehålla. Till exempel innehåller det zombies – helt rätt tänkt där, vapen – kul när man blir sugen på att skjuta zombierna i fråga och viktigast av allt; andra saker som gör att det känns som ett bra spel.

In all seriousness (som om jag någonsin var seriös) lyckas Contagion fånga mängder av detaljer som ger en gedigen kvalitetskänsla. Det handlar om den mänskliga tyngden i rörelserna, hur vapen beter sig, hur små slumpmässiga variabler ändrar dynamiken i hela banor, den feta detaljnivån i miljöerna och tillfredsställelsen i att pricka din ruttna bordsgranne så att det riktigt smaskar té.

Det skapar ett helhetsintryck som känns tillräckligt verklighetstroget för att faktiskt vara läskigt och kräva taktiskt tänkande och kommunikation samtidigt som det är underhållande och rappt nog att vara både stimulerande och spännande. Mersmak varje gång!

Och aldrig går jag hungrig, folk spelar oftast på någon server online när vännerna inte kan delta och nya banor och spellägen inrättas med jämna mellanrum i spelet. Jag var inne så sent som i morse för att bli uppkäkad av en brevbärare och hittade i menyerna ett halvt dussin nya banor. Briljant!

Det är givetvis långt från ett fläckfritt spel. Handkontrollstödet är skrattretande och buggarna är flera och uppenbara. Men trots detta kan du hoppa upp och sätta dig på något mjukt och bekvämt att jag väljer Contagion framför alla zombiespel alla dagar i veckan. Så bra är det.

Det var vad jag hade att säga om saken. Spelet ska finnas att köpa på Steam och brukar inte allt för sällan hamna på rea. Wishlista skiten och hojta till när du vill lira ett parti!

Ärtor ut.

Mina bästa resespel

IndieiOSKulturLinuxMacMusikNintendoPCPlayStationRetro

Tja! Allt väl? Svara inte på det – jag kan inte höra dig.

Det är semestertider! Det betyder att man A) tar det skitlugnt på terrassen eller B) stressar som ett djur över att semestern snart är slut och förmodligen C) att man reser någonstans, tåget hem till föräldrarna, husbilen till kusten, landsväg till helvetet, du fattar konceptet.

I det sistnämnda fallet (C, för dig som redan glömt) är det gött att kunna distrahera sig lite, till exempel med ett spel. Handhållna konsoler och laptops blir plötsligt oerhört uppskattade. Här är några spel jag gärna lirar på tåg och buss, just för att deras format tillåter det i någon mån!

Don’t Starve
Spelas lika väl på PS Vitan som laptopen, ett smidigt, minimalistiskt och spännande överlevnadsspel som är riktigt svårt att få nog av! Samla, jaga och bygg ditt liv i vildmarken. Håll dig varm, se upp för mörkret, svält inte.

Crypt of the Necrodancer
Rytmbaserad rogue-like dungeon crawler. Kortfattat: dansa dig igenom grottor och skogar i takt till (den löjligt bra) musiken för att besegra monster och rädda inspärrade karaktärer. Banorna är korta och snabba och ställer högre krav på dina hörlurar än ditt engagemang.

1

Shadowrun Returns
Ett riktigt stämningsfullt taktiskt rollspel. I och med att det är turordningsbaserat kan du gott ta din tid att fatta beslut medan biljettkontrollanten brölar åt dig att visa färdbevis. Jag skall precis sätta tänderna i den första expansionen, Dragonfall!

Hearthstone
Blizzards numera ökända kortspel. Perfekt för såväl entusiasten som de som är helt nya inför kortspelsgenren. Observera att du behöver en internetuppkoppling för att kunna spela online mot andra spelare!

2

FTL: Faster Than Light
Denna brukar jag tjöta om titt som tätt. Riktigt skönt rymdstrategispel. Utforska, strid och samla resurser för att uppgradera ditt rymdskepp och så småningom ingå i en fet bossfight. Spelet kan pausas när som helst för att ge dig lite överblick eller tillåta för precisionstiming.

Delver
Mys-minimalistisk dungeon crawler. Smyg runt i slumpmässigt genererade grottor och labyrinter i detta stämningfulla äventyrsspel. Det är svårt att ta spelet på för stort allvar, med korta ronder och oerhört gulliga estetik. Det skapar en lättsam spelupplevelse som gärna upprepas!  3Det får låta avrunda min sommarlista. Hoppas nu att du får en fortsatt skön sommar med mycket <det väder du föredrar> och adekvata mängder <dryck du uppskattar>.Fred och kärlek! <3

När spel blir för stora för sitt eget bästa

Här sitter jag nu, med några minuter av ledig tid på mina händer, och vill spela lite spel.

Jag plockar upp Destiny, det var ju trots allt ett tag sedan, och petar ned skivan i min PlayStation 4. Nope, här ska det uppdateras. Det räknade jag ju förvisso med. Ska det vara stort så ska det åtminstone funka ordentligt, och då gäller det även att patcha och uppdatera ordentligt!

 

7GB.
Sju gigabyte?!
Vad i hela härlighetens namn är det som är så stort?

 

Right-o. Ingen fara. Jag kan alltid lira lite på min karaktär i Grand Theft Auto: V Online på datorn, det vet jag garanterat är uppdaterat och redo att köra.
Jag startar GTA och känner genast friheten som bara Los Santos kan servera. Jag kan göra vad jag vill. Vad vill jag göra? Jag vill ta mig till flygplatsen och glida runt lite.
Men om jag ska vara helt ärlig har jag ingen lust att köra bil eller klunsa runt i trafiken. Jag vill bara dit. Lugna puckar! Jag tar en taxi såklart.

Så sitter jag här, fortfarande helt passiv, och tittar på när min lilla virtuella gangster sniglar sig genom stan. Jahopp, hur lång tid ska det här ta? Jäklar vilken stor värld vi lever i, så att säga.
Men jag ville ju spela spel…

 

Right. Alt-tab, tillbaks till skrivbordet. Steam! Vad har du att erbjuda mig för kul?
70% rea på Shadowrun: Dragonfall?!

TAGET.

Aw yiss, dags att återvända till förra sommarens häftigaste speluniversum. I can’t wait!

 

Fast… Det måste jag visst ändå. Spelet ska ju laddas hem och installeras, och nu konkurrerar dessutom bandbredden med Destiny

 

Så nu sitter jag här, medan mina maskiner äter min ström och spelar mina spel åt mig, och leker med min katt.

Portal och den förändrade synen på spel

Story time! Här kommer bloggen du väntat på hela ditt liv – den har allt:

Spel.
Nostalgi.
Ifrågasättande av normer.
Heminredning.
Katter.
Valve.

Vi spolar tillbaka bandet några år, till hösten i Mjölby år 2007. Jag var 13 år och hade för inte så länge sedan fått ta över en dator som klarade de lite modernare spelen. Det var en dator som fick se en hel del av spel som The Ship, World of Warcraft och Call of Duty: Modern Warfare 2.

Jag hade traskat ned till spelaffären i gallerian (yep, det finns en sådan i Mjölby, vilken metropol till stad) för att rota runt lite i hyllorna när ett futuristiskt, blåtonat DVD-fodral fångade min blick…

TF2-EApcSLP03

Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på, men det här såg spännande ut.

Bänkad framför datorn med en iskall whiskey (jag skämtar givetvis, jag drack troligtvis kopiösa mängder apelsinjuice som vanligt) vaknade min osynliga protagonist till rösten av en disharmonisk robotröst. Hon hette GLaDOS, och jag var hennes labbråtta.

Något speciellt hände i Portal. Det var första gången i min ”spelkarriär” som jag blev placerad i en värld med ett vapen i min hand, men utan kulor att skjuta.

Portal_Gun_Model_by_bevbor

 

Med hjälp av detta vapen kunde jag istället framställa portaler mellan olika punkter i världen. Skjut en portal till väggen på andra sidan vattnet och en annan portal till väggen bredvid dig för att skapa en passage. Istället för att förstöra och döda skulle jag använda min hjärna och min omgivning för att driva mina egna framsteg.

Det var en extraordinär upplevelse, ett så pass enkelt koncept, portaler, inga onödigt avancerade kontrollscheman, inventory, karaktärsutveckling eller specialförmågor – knappt ens ett grafiskt gränssnitt. Så enkelt, så rent, men ändå så oändligt underhållande och häftigt.

5592199073_509b340ab9_o

I och med seriens första titel gick man emot strömmen och gav AAA-spelsnormerna en fet högerkrok. Som jag ser det förändrade detta synen på datorspel, och det har inspirerat mig till att utforska och utveckla spel ända sedan jag lämnade Aperture Laboratories.

Det innebar för mig en enorm milstolpe inom spelkultur, i varje fall med tanke på att jag aldrig varit i närheten av något liknande koncept. Jag fascineras fortfarande över universumet Valve byggt upp i Portal-serien.

Även om jag nästan aldrig spelar Portal till vardags, om ens en gång om året, eller vill kalla något spel i serien för ett av mina absoluta favoriter så har jag låtit dessa spel, av ren fascination och nördig passion, genomsyra min vardag. Bortom ett hem fyllt av Portal-merchandise (allt från duschdraperier till ölunderlägg – du vet nog vilka jag pratar om) har jag döpt min (medvetet) ondskefulla men oändligt charmiga katt till GLaDOS.

CDM3qFlUsAArJ8F

 

Det finns mycket mer att säga om dessa spel, men ord är bara ord. Om du verkligen vill veta vad allt handlar om, eller någon gång bestämmer dig för att genomföra en utforskande expedition i spelkulturens rika landskap bör du utan tvekan placera Portal och Portal 2 i din hinklista. Det är en allt för stor upplevelse att undkomma.

Ingen förtjänar att gå miste om att torteras av en enorm, självmedveten robot.

The Long Dark

IndieMacPC

Den bitande kylan väcker mig. Det är en obehaglig, illamående typ av väckning, som att ha kastats i en isvak med brinnande feber och lama leder. Det förtrollande vackra landskapet i norra Kanada har blivit en levande mardröm, ett helvete av snö, is och förblindande stormvindar. Ditt plan har kraschat i vildmarken – och tiden är knapp.

image

Välkommen till The Long Dark. Här ställs du öga mot öga med nordamerikas hårdaste terräng. Du kommer att dö. Frågan är bara, hur länge lyckas du släpa runt din förfrusna, hungriga, törstiga och trötta kropp innan du ger vika? Det är i stort sett vad spelet går ut på.

Överlev så länge du kan mot stormar, kyla, hunger, törst, utmattning och inte minst rovdjur. Hitta verktyg, kläder, mat och använd dem med omtanke för att öka dina chanser att… dö lite senare.

image

Jag har enbart testat spelets Sandbox-mode som låter dig drälla omkring fritt i vildmarken. Jag tror inte att det finns något ”slut” i detta spelläge. Allt är en fråga om antalet dagar, timmar och minuter du lyckas överleva. Inte särskilt uppmuntrande egentligen.

Grafiken är enkel och mysig. Grova polygoner och rena, varma färger. Jag kan definitivt rekommendera spelet redan nu, men jag rekommenderar givetvis att du köper spelet först när den färdiga versionen är släppt.

image

Mitt första äventyr i spelet började med att jag vrickade foten när jag snubblade i en nedförsbacke, följt av att halta omkring i ett berg i två dagar, länsat en stuga på mat och tidningar innan jag frös ihjäl under en klippa.

Mitt senaste äventyr tog abrupt slut efter bara ett par minuter när jag sökt skydd i en övergiven damm, rotade genom några hyllor och blev överfallen av vargen som hittat dit först.

Lägger eventuellt upp lite fler samlade upplevelser från The Long Dark framöver! Jag har faktiskt rätt så kul.

Adventsönskelistan – 3:e advent

IndieLinuxMacPCPlayStationTrailerXbox

Glad tredje advent på dig! Det är dags för inget mindre än den tredje adventsönskelistan där jag listar de eminenta julklapparna för gamern. Den advents tema kan summeras som ”alternativ styrmekanik”, en vagt gemensam nämnare bland de tre spelen jag tänkt tipsa om… Let’s do it!

 

Grand Theft Auto: V

v_independenceday_1920x1080

Kontroversiella Grand Theft Auto: V har hyllats och sågats av kritiker över hela världen för i stort sett alla aspekter av spelet. Personligen har jag också en del problem med spelet – men det kringgår inte det faktum att det är ett av marknadens mest varierade, öppna och innehållsrika spel genom tiderna. Sedan den nysläppta versionen till PlayStation 4 och Xbox One kan man nu första gången i en Grand Theft Auto-titel spela i första-personsperspektiv (du ser spelet genom karaktärens ögon). Det borde väl räknas som alternativ styrmekanik…? Nej? Well I tried.

Hur som helst, utan att åsidosätta berättigad kritik kan jag fortfarande påstå att Grand Theft Auto: V är ett underhållande och välgjort spel. Jag kan inget annat än rekommendera det för den som har åldern inne.

 

Crypt of the Necrodancer

zone1

Här kommer en av mina favoriter, som rekommenderat till mig av en god vän – Crypt of the Necrodancer. Spelet räknas till genren ”roguelike”, då spelet är uppbyggt i ett rutnät, har slumpmässigt genererade banor, inte tillåter spelaren att respawna (återupplivas efter död) och är till viss mån turordningsbaserat. Det räknas även som en typ av ”dungeon crawler”, där spelaren måste navigera sig genom labyrint-liknande banor eller dungeons.

Spelet styrs av musiken – det vill säga du kontrollerar flickan Cadence genom olika grottor men måste samtidigt hålla takten med musiken. Om du missar ”beatet” så händer inget när du försöker röra dig. Endast fyra knappar i olika kombinationer  används i spelet; upp, ned, höger eller vänster, vilket gör spelet kompatibelt med tangentbord, handkontroll eller till och med dansmatta!

Samla guld, köp utrustning, rädda fängslade karaktärer och slåss mot alla möjliga varelser som försöker ta kol på dig – allt ackompanjerat till bland den bästa, mest uppslukande spelmusiken jag någonsin hört. Det går även att spela kooperativt med en vän! Kika gärna på lite gameplay av spelet för att få en lite bättre bild av spelet. Må taktkänslan vara med dig!

 

The Wolf Among Us

022636

Ännu en hyllad pärla från Telltale Games, utvecklarna av bland annat The Walking Dead. som släppts episodiskt sedan oktober förra året. De samlade episoderna släpptes i november 2014. För att försöka hålla tråden med okonventionella styrmekaniker går A Wolf Among Us tillbaka till den klassiska point and click-mekaniken där spelaren går dit man klickar. Även här använder du en endast liten mängd knappar för att styra din karaktärs beteende, dialog och quick time events (plötsliga händelser där spelaren måste reagera snabbt).

The Wolf Among Us utspelar sig år 1986 i ett alternativt universum fyllt av fabler och mänskliga djur. Fablerna är avskydda av människorna och håller sig därför gömda från resten av världen i Fabletown, där spelaren, Bigby Wolf, är sheriff och har i uppgift att skydda och dölja fablerna från resten världen.

The Wolf Amoung Us anspelar elegant och precist på en mängd olika litterära verk och klassiska sagor, samtidigt som ett oerhört mörkt drama förmedlas i spelets story. Det finns tyngd och djup på flera plan och en enda säsong lär få dig att sukta efter flera. Denna rekommenderar jag till alla som uppskattar en välarbetad story.

 

Det var allt för denna gång! Glöm inte att tända det tredje ljuset i din adventsljusstake och glöm framför allt inte att släcka det!

Tills vidare – ta hand om dig så hörs vi snart igen.

 

Läs även:
Adventsönskelistan – 1:a advent
Adventsönskelistan – 2:a advent
Adventsönskelistan – 4:e advent

Bloggat på sla.se.
Desktop