The Gloria Story

Vi får Sällskap av Lukas på Sällskapet 2/12!

Vi får sällskap av Lukas Bjurström 2/12, när vi lirar på Sällskapet – och kvällen blev just ännu intressantare!

Lukas Bjurström från Hjo har synts i många olika musiksammanhang, från Kiruna i norr till hemvisten på Schlätta till Australien på andra sidan klotet – från att spela Creedence för fölkölsdrickande campingsäsongare, till att spela psykedelisk rock på nattklubbar i Cairns. Musikal & teater har även hunnits med i den kritikerrosade julföreställningen som presenterats i Hjo under många år. Lukas Bjurström har trevat sig fram när det gäller att hitta sitt eget uttryck och skrivit & även uppträtt med allt ifrån folk & singer/songwriter till retrorock, blues & pop.

I dag kan man räkna med överraskningar såväl som en ärlighet & sårbarhet som inte synts tidigare. I dag visar Lukas Bjurström upp något nytt, spännande och glädjefyllt som vittnar om att även mörka stunder kan ge upphov till liv & ljus!

Och när vi ändå är på samma plats så kommer vi självklart att gästa varandra på några låtar!

Quireboys & Close Quarters 

När man inte själv står på scenen, eller är med och styr upp musikvideoinspelningar eller promotar sina gig – så är det kul att hoppa in och hjälpa dom kompisar man fått i musiksvängen. Det där med prestige har aldrig varit min grej. Jag får nog bekräftelse så att det räcker och blir över på vår egna turné i vinter. Men den här veckan väntar uppdrag som driver & merchsäljare åt The Quireboys som är på Sverigebesök. Ser likaså fram mot att träffa mina kollegor i nyuppståndna Close Quarters. QB&CQ är definitivt veckans roligaste turnépaket i Sverige! 🤘🏼

Musikvideo i slutskede

Vår nya musikvideo blir something else! Just nu filmar vi det sista innan redigering. Vi firar den med releasegig och visning på storbildsskärm den 2/12 på Sällskapet i Skövde. Veckan därefter sticker vi på unpluggedturné med Quireboys i UK! Good times!

Musikvideo med ett syfte

Musikvideo under produktion. Den här torsdagen och fredagen filmar vi 20 människor, i olika åldrar, av olika etnicitet, kön och religion. Dom ska med enkla medel och blickar gestalta känslan av att förlora något. Det är en högst naturlig men också smärtsam del av att vara människa – förlusten. Och ofta går den hand i hand med en känsla av ensamhet, oavsett om den är verklig eller upplevd. På natten, sömnlös i sin säng, är dom allra flesta ensamma med sin saknad och sorg. Genom att visa ett brokigt och vackert persongalleri vill vi försöka ge lite tröst och belysa att man alltid har människor vid sin sida som upplever något liknande, eller har erfarenhet av något liknande. Människan förenas paradoxalt nog i den gemensamma känslan av att sakna. 

Det är att sätta sig själv på rätt höga hästar, att tro att en musikvideo kan göra en stor skillnad för någon – för musik är i regel bara balsam i stunden. Inte ens LIVE AID lyckades uppnå sina mål. Och vi har definitivt inga ambitioner att frälsa världen. Det känns bara fint att få använda sin musik till något positivt och helande. När jag skrev låten var budskapet högst personligt och aldrig avsett för någon annans öron. Men låten blev stark, så varför inte dela med sig?

Finns platser kvar i videon när vi spelar in på torsdag 13-16, om någon mer vill vara med. Maila till info@thegloriastory.com

Does your heart feel at home?

Mina ord som tatuering

Ibland händer sånt där som man aldrig tror ska hända. Som att en vän, i det här fallet Tobias J Strand, tatuerar in en textstrof från en låt man skrev för några år sedan. Att göra ”Taking up arms” var mitt personliga sätt att deala med mitt eget livs olika struliga relationer, och den spelades in som en duett tillsammans med min kompis Jonna, som gav låten en helt egen touch. Tycker själv att det är det bästa jag presterat, musik- och textmässigt i The Gloria Story. Att få veta att just den låten har hjälpt en god medmänniska genom en tuff skilsmässa och att texten blivit en riktlinje för hur han vill leva sitt liv – det gör mig helt speachless och väldigt, väldigt rörd. Kan man någonsin önska sig mer som låtskrivare, än att få göra en god skillnad i någons liv? ❤️

Musikvideon finner man här: https://youtu.be/qXFR7HTgw5g

Wings for Wheels i lördags

Hade äran att gästa coverbandet The Doomlords, som lirade för- och efterband på lördagens Springsteen-tribute-gala på Valhall i lördags. Jag sjöng Tush av ZZ Top och Boys are back in town av Lizzy, och det var skitkul att rocka loss till den kompetenta uppbackningen som gruppen gav mig!

Här är några bilder, knäppta av Anna Carlsson. 

Eventet hostades, precis som The Gloria Story’s kommande releasegig 2/12, av Beardmen som blivit stadens bästa och primära arrangör av riktig livemusik!

Releaseparty på hemmaplan

Det är en tradition att inleda varje turné, och fira varje release på hemmaplan – med en spelning. Oavsett om vi gjort det som fullband, eller som nu – en akustisk trio – så brukar det bli riktigt kul, och mer av en kompisfest än en renodlad spelning.

Vi kör på i vårt akustiska spår, i väntan på att några av bandets medlemmar ska få struktur på sina liv. Det är nya papparoller och yrkesroller som förändrat livet för vissa av oss. Men vi är ingalunda klara som elektrisk akt. Vi håller bara liv i bandet i unpluggedform, tills vi är redo att samla styrkorna för elektrisk rock på nytt.

Här finns event för vår akustiska spelning den 2:a december: https://www.facebook.com/events/122469655085368/?ti=icl

Den lite vaga beskrivningen ”Skövde Kulturhus” kommer att kompleteras mer bestämt, med vilken av dom eminenta lokalerna vi kommer använda oss utav.

Ny singel 1:a december

Här kommer lite info om The Gloria Storys nya singel som släpps 1:a december!

På THE GLORIA STORYs nya singel “DOES YOUR HEART FEEL AT HOME” visar låtskrivaren Filip Rapp (gitarr, sång) en mer singer-songwriter inspirerad sida av sitt hantverk, som vi tidigare främst lärt känna genom gruppens omisskännliga, glada och energiska 70tals-rock. Den nya singeln är en intressant, musikalisk utflykt för ett band som fortsätter att utvecklas med varje ny release. Under det senaste året har THE GLORIA STORY främst turnerat som en akustisk trio, något som definitivt influerat inriktningen på DOES YOUR HEART FEEL AT HOME, även om det fortfarande är elgitarrerna som är drivande i soundet.

DOES YOUR HEART FEEL AT HOME firas med releaseparty och livespelning på Kulturhuset i Skövde den 2:a december då låtens musikvideo, producerad av Tobias Andersson, Toby Photography, också kommer att premiärvisas. Veckan därefter vidtar en unplugged turné i Storbritannien i december 2017 och januari 2018 tillsammans med The Quireboys.

Sällskapet Jultomtarna – en hjärtesak

Ibland blir det lite annat än bara musik här på bloggen.

I nästa vecka blir det skolturné för att informera om Sällskapet Jultomtarna och det stöd i form av kläder och skor som behövande barn i Skövde kan få genom organisationen. Jultomtarna grundades av handlare och köpmän 1877 och är en av få välgörenhetsorganissationer i sitt slag som fortfarande lever och verkar på sitt ursprungliga vis, i vår samtid. Jag är stolt styrelsemedlem i tredje generationen och känner mig väldigt hedrad som får vara med och föra en fin handelstradition vidare i vår stad. Eftersom verksamheten är lokalt förankrad har vi goda möjligheter att se över att varenda krona verkligen kommer dit den gör nytta. Varje ansökan behandlas av vår kunniga styrelse (med representanter från bla handel, bank, kyrkan mm), och gåvorna hanteras utan en massa mellanled. Vill du veta mer om Sällskapet Jultomtarna, eller kanske skänka en gåva som vi får ansvaret och äran att förmedla – läs mer på www.jultomtarna.nu. It feels good to be good. 
(ps hemsidan fungerar bäst om man stänger av mobile theme, om man surfar på mobil)


Free fallin’

Idag har vi påbörjat inspelning av en ny musikvideo. Jag och Tobbe lyssnade på Tom Petty i bilen påväg ut till Emma och C-J i Trässberg, där första inspelningsplatsen var. Möjligen blev jag lite inspirerad, eller så kom det naturligt när man spelade på en schysst telecaster som jag lånat från Johan Wendt – för när jag tittar på klippen så har jag ju helt uppenbart ärvt var och varannan gubbrockpose från nämnda Petty. Det är det fina med rock; DNAstrukturen som förgrenar sig genom decennierna, via svart vinyl och Marshallriggar, från artist till artist. Och nu fick en liten, liten del av det majestätiska musikarvet som Petty efterlämnar också hamna i vår video, omän bara som ett bredbent ackordhammrande på en sliten tele. Det gör mig stolt och vemodig, på samma gång. Länge leve Tom Petty.

Bloggat på sla.se.
Desktop