The Gloria Story

Gör om, gör rätt

Så har det då rumlats runt i helgen. Och tro mig, jag är vanligtvis den som uppskattar en god fest. Men ibland är det för många negativa faktorer som samverkar i systemet för att det ska sluta lyckligt. I mitt fall har den gångna veckan präglats av oro över gamla föräldrar och därtill stress över jobb och livssituation. Festa ska man göra när livet känns värdigt en fest, när man vill ge uttryck för glädje eller för att fira någonting. Flyr man istället in i festen, som en escape route från vardagen, så är man oftast illa ute. Att festa ska inte handla om att lätta på en ventil när negativa känslor har skapat ett övertryck. Det brukar dock bli så någon gång om året. Och så får man sitta här, frampå tisdagen, och lägga pussel med minnesfragment och vänners vittnesmål från en destruktiv lördag som jag önskar var ogjord.

Livet ger dock nya chanser har jag märkt. I fall som detta handlar det om att ta tillvara på möjligheten att korrigera – och visa för sig själv att man kan- och vill styra sitt liv i en sund riktning. Det får bli sensmoralen och lärdomen för mig själv och för er som läser detta. 

Gör om. Gör rätt. 

Sven-Ingvars – ljudet av barndom

Mitt hem var ingen musikalisk plats. Sånt fick man upptäcka själv eller genom äldre kusiner, i mångt och mycket. Men mamma har alltid haft fin sångröst och var duktig på att stapla ord. Jag har tidiga minnen av hur det sjöngs med till favoriterna Abba och Sven-Ingvars som ibland snurrade på Luxor-stereon, hemma på Körsbärsvägen. Det är varma minnen. För mig är Sven-Ingvars ljudet av en fin barndom och jag får erkänna att det därför värker lite i hjärtat att Sven-Erik Magnusson nu hängt upp gitarren för gott. Han var verkligen en glad röst för sin generation som jag hoppas klingar vidare och ger eko in i framtiden.

Chuck Berry

Lyckades se Chuck Berry live, i gott sällskap av Jerry Lee och Little Richard, en solig sommarkväll i Göteborg på 90-talet. Chuck hade vit kaptensmössa, var en smula stel i knäna, men duckwalken och slingorna satt som dom skulle. Är glad över att jag fick möjlighet att höra ursprunget – vars DNA går att spåra i all efterföljande, gitarrdriven bluesrock. Det tycks mig som att han, på egen hand, uppfann fenomenet ”karismatisk leadgitarrist”, med legioner av fantastiska kopior – men bara ett original. Tack, Chuck! 

En måttfull dag

Det blev ett utfall i KF som glädjer många, andra är arga och besvikna. Det är priset för demokratin ibland och jag önskar att mer enighet och färre hårda ord hade präglat den årslånga Billingedebatten. Jag, som varit med och uttryckt åsikter, sprungit på möten och skrivit bloginlägg, känner ingen personlig triumf – möjligen lättnad. Är djupt imponerad av de politiker som orkat och vågat brinna och engagera i alla läger, trots den hårda debatten. Nu är två saker viktigt: ödmjukhet, samt att skrida till verket på ett sätt som visar att satsningen blir precis så bra som utlovats. Att vara goda segrare är nog det mest centrala, just idag. Jag tänker vara det genom tystlåten kontemplation och måttfullhet.


Det här blir mitt sista inlägg om Billingen, om inget extremt skulle påkalla min uppmärksamhet. Det här ÄR en blog om rock and roll – och jag har snart en sommarturné att berätta om!

En sista replik, från en vanlig dödlig

Idag är det vårt demokratiska system som avgör Billingens framtid. Hade ju lovat mig själv att inte göra fler inlägg om saken eftersom allt som kan sägas redan sagts till leda och spyreflexerna verkar triggas bara någon nämner berget. Men eftersom mitt namn har nämnts i helgen, i vissa läger som envisas med att angripa personer istället för sakfrågor, men som inte givit mig möjlighet att försvara mig – så har jag en sista sak att säga: jag accepterar utfallet i KF vad det än må bli. 

Priset vi betalar för vår demokratiska frihet är att acceptera de beslut som våra folkvalda tar som företrädare. Det inkluderar att inte förnedra den som tycker annorlunda, något som verkar ha gått förlorat i en tid då personangreppens överstepräst Donald Trump kan bli president i USA. Politik ska handla om att vilja något, att slåss för sin sak och framhålla sina argument. Inte att trampa på personer eller låta personliga vendettan överskugga sakfrågorna. Det är något jag hoppas berörda politiker tar med sig i KF ikväll. 

Utanför kommunhusets väggar har kampen dessvärre sett smutsigare ut, och har drivits av egon. Men allt det där har bara varit subjektiva åsikter från folk med personliga förhoppningar om hur Skövde ska se ut, inklusive jag. Jag är säker på att politikerna i KF kan se igenom det som gapats i sociala medier – och välja med förnuft, utifrån fakta. Hade dom inte haft Skövdes bästa i åtanke, så hade dom inte jobbat med det dom gör. Näringslivet kan bara uttrycka en åsikt, även om den väger tungt. Men är man som privatperson förbannad över ett eventuellt utfall så får man se till att rösta i valen och/eller göra politisk karriär – om det är en verklig förändring man vill bidra till. 

Länge leve demokratin.

För Skövdes bästa

Igår handlade hela min dag om Billingen. Det är kanske lätt att tro att det är ALLT jag bryr mig om, periodvis. Som om allt handlade om att forsera in i framtiden och slå mynt av varenda utvecklingsmöjlighet. Men det är självklart inte fallet. Det är bara så att vissa frågor landar extra nära hjärtat och liksom får en personlig koppling, angelägna på ett privat plan. 

Det blir väl kanske så när man vuxit upp på bergets sluttningar, lekt i skogen som barn, täljt pilbågar och byggt kojor vid rhododendrondalen, åkt bob nedför strupen och sopsäck nedför slalombacken med livet som insats. På Billingen har jag, i likhet med många andra, lärt mig simma, åka skidor, slalom och skridskor. Jag är döpt i kyrkan. Jag har firat min farfars 60års-kalas, min pappas 50års-kalas, min brorsas 30års-dag och min egen ofrivilliga 40års-uppvaktning där uppe. Framför allt har jag njutit av det som är alldeles gratis – den vackra naturen. 

Därför ligger Billingen mig varmt om hjärtat. 

Men den här frågan handlar inte om MIG. Den handlar inte om Katarina Jonson. Den handlar inte om Marie Ekman eller Dan Persson. Den handlar inte om Benny Sikter, Benny Stenberg eller Calle Akko. Även om debatten på något märkligt vis ändå ofta har kommit att handla om personer istället för sakfrågor, och gränsen för personangrepp har överträtts gång på gång i vissa läger. Det handlar inte om någon av oss som tagit ställning, oavsett sida! Och det är beklagligt att det lett till dramatiska åtgärder, som inte borde ha behövts om vissa debattörer hade kunnat hålla sig sakliga. 

Men allt det är oviktigt nu. För det handlar inte om någon enskild individs uttalanden eller åsikt.

Det handlar nämligen om Skövde, oss, alla, tillsammans. Och när jag nu skjuter ut mig från debatten och tar helg, så är det med förhoppning att alla parter – framför allt våra folkvalda som ska råda i saken på måndag – tar ställning för Skövdes bästa, i ett långt perspektiv, med HJÄRTAT som kompass. Investeringar som kan tyckas dyra på kort sikt kan ge ett mervärde, med möjlighet till god avkastning – under många år. Ska satsningen ske så är det NU, när ekonomin och initiativet finns och de berörda parterna är överens om ett avtal. Att riva upp processen nu vore att förlora initiativet och trilla tillbaks på ruta 1 och förlora varenda krona det kostat i projektering fram tills nu; det vore knappast Skövdes bästa för framtiden att göra det. Vi har så fantastiskt fina möjligheter i den här staden. Berget är en källa till rekreation, idrott, folkhälsa och natur som vi ibland kanske är för hemmablinda för att uppskatta. Framför allt har berget så otroligt mycket större potential än vi tar till vara på idag. Det är hög tid att göra verklighet av möjligheterna!

Kärlek, trevlig helg och respekt till alla och en var, oavsett ställning i frågan.

Farväl Siewert Öholm

Siewert Öholm blir kanske ihågkommen för dom allt annat än objektiva debatterna om hårdrock som vi alla skrattat åt i efterhand. Jag tror dock att han gjorde hårdrockscommunityn en stor tjänst genom att agera motpol och nemesis. Syntharna och Öholm var fienden – det stärkte nog gemenskapen i dom Svenska metal-legionerna mer än något annat, på den tiden. 

Men vi ska inte förglömma att Siewert Öholm var fenomenalt skicklig på att fördela ordet och att på ett unikt vis låta en hel tv-läktare komma till tals utan att kaos utbröt. Hans samhällsdebatter spårade aldrig ur i munhuggning och avbrutna kommentarer, trots att det var hätsk stämning i studion bitvis. Något för dagens politiker att ta lärdom av. 

Att konservativa Siewert som programledare ofta lät sin egen agenda lysa igenom var kanske inte hans starkaste sida, dock.
Tack, Siewert, för oförglömlig TV-historia. Hoppas du funnit ro.

En riktigt trevlig långhelg i Storbritannien

När Quireboys förlängde sin unpluggedturné in i 2017 ville vi vara med! Vi hade helt enkelt för kul i December för att tacka nej till en fortsättning. Så i torsdags landade vi återigen i England och har sedan besökt Evesham, Cardiff och Norwich. Varje ort trevlig på sitt vis, även om Evesham var extra mysigt med en väldigt genuin medeltidsaura. Dessutom bodde vi på ett ökänt, hemsökt hotell – Evesham hotel – som visade sig vara både charmigt och med väldigt hög boendestandard för att vara England.

Tillbaks till England!

Knappt hinner nya året bli verklighet förän det är dags att kastas in i musikbubblan igen. Nästa vecka flygs vi över till UK för fler akustiska gig!

Guns n Roses – ett år sedan återföreningen

Facebook berättar att det är ett år sedan som Slash och Duff återförenades med moderskeppet Guns n’ Roses – och sedan dess har dom haft ett fantastiskt år, krossat rekord och spelat för miljontals människor. På grund av mitt egna, något mer blygsamma turnerande 🙈, och därefter kaoset som hör till jul och nyår, har jag inte tagit mig tid att reflektera så mycket över att Guns faktiskt snart står på en scen nära oss. Men nu sköljde en mäktig rysning av välbehag längs ryggraden. Känns helt overkligt att den där golden circle-biljetten till Friends ligger och glöder hemma i väntan på sommaren! Sjuk pepp nu! 😛🎩🕶🌹🔫

Bloggat på sla.se.
Desktop