The Gloria Story

Håkan & Hatet

Det är fascinerande hur en artist som Håkan – vars hela syfte är att skildra samspelet mellan människor, han som fångar vår längtan, glädje, olycka och kärlek och för den i rampljuset med varsamma händer – paradoxalt nog också är Sveriges mest hatade artist trots hans välvilja. 
Det är djupt tragiskt att en så stor del av den Svenska befolkningen har behov av att uttrycka det just idag – i en missunsam hatstorm, för att dom inte har förstått det som 65.000 lyckliga människor på Ullevi förstod. Att hata, för att man inte kan acceptera andras glädje, det är väldigt patetiskt.

Jag hamnade i facebook-diskussion med en sån där gubbe som har en viking som profilbild och en gammal motorcykel som omslag. Bland hans like:ade artister på facebook hittar jag både Svensk ungdom, Ulitima Thule och Bedårande barn. Han går loss i ett kommentarsfält där han ordagrannt säger att ”alla som lyssnar på Håkan är tondöva och saknar uppskattning för såväl sång som musik”. När jag påpekar att det är åsiktsfascism att förolämpa andra människors tycke och smak på det viset så trasslar han in sig ännu mer genom att förbehålla sin rätt att ogilla en artist. Och det har han rätt till, såklart. Jag vänder mig inte emot hans syn på Håkans musik. Hans ensak. Däremot har han ingen som helst rätt i världen att kräva och förutsätta att hans personliga smak är måttstocken som övriga svenskar borde rätta sig efter. Annars stämplas man med skällsord.

Gubben gillar Ultima Thule, liksom. Och han pratar ”uppskattning för sång och musik”. Ironin är smärtsamt pinsam utan att han själv begriper det. 

Sen finns det dom som beklagar sig över Håkans påstådda låtstölder. Som ett evigt mantra. Undrar om dom vet att Chuck Berry stal det världsberömda introt till Johnny B Goode, not för not, från låten Aint that just like a woman? Och, just det, Angus Youngs berömda duckwalk kopierades rakt av från nämnda Chuck. Och speaking of intros, Stairway to Heaven inleds med ett snarlikt gitarrparti som kan höras i den gamla låten Taurus. Inget ovanligt för Zeppelin förvisso, deras katalog är full av lånade strofer, riff och hela verser – men det hindrade inte dom från att sälja 300.000.000 plattor.

Rockmusik har alltid fungerat så. Det är DNA-musik. Det viktiga är att man sammanför det man lånar med något som man skapar själv. Det är så utveckling sker. 50% lånat + 50% tillskapat = 100% nytt, eftersom kolmbinationen är oprövad. Eller tror folk att alla konstnärer uppfinner hjulet på nytt, varje gång ett verk skapas?
Håkan råkar bara vara mer ärlig och öppen med vad han inspirerats av. Och upphovspersonerna som han lånat av verkar mest smickrade. Jag har inte hört talas om en endaste lawsuit. Och vem skulle pyssla med sånt tidslöseri? Den finaste bekräftelsen en artist kan få är att någon annan plockar upp det man gjort, och utvecklar det i en ny riktning. Men det där verkar ju många som själva inte sysslar med skapande verksamhet inte förstå.

Det är skrattretande att idag se alla förbittrade människor som uppenbarligen inte klarar av att se sina medmänniskor ha en kul kväll igår utan att försöka vara partypajare. Det läggs oerhört med tid på att formulera sitt förakt. Konstruktivt, verkligen. Jag föreslår att dom som hatar går ut och lever sina liv, och lyssnar på musik dom gillar – istället för att lägga så mycket tid på andra människors passion. Det finns inget rätt eller fel när det kommer till att uppskatta musik, bara mer eller mindre trångsynta och receptiva mottagare.  

Bloggat på sla.se.
Desktop