The Gloria Story

Att summera 2017

Har haft både fullt upp och lite skrivkramp sedan mitt sista blogginlägg, men nu är det hög tid att skriva om 2017.

Jag hade min bästa sommar på säkert 20 år, om jag bortser från 2012, som var en magisk sommar då jag fick ta mitt band till några av landets största festivalscener, och kände på rockdrömen på allvar. 2017 blev istället en sommar i sann yes-man-anda. Jag jobbade nämligen ovanligt mycket under våren och kom ur den perioden med stark frihetslängtan. Så jag tackade JA till livet, människorna, konserterna, resorna och äventyret – och flängde runt i såväl Sverige som Europa på jakt efter olika upplevelser. En akustisk turné hann vi dessutom med, mitt i högsommaren. Jag fick också sända sommarprat i radion – något som öppnade dörrar i mitt medvetande, som varit stängda länge. Det ledde i sin tur till att jag på höstkanten skrev en av dom personligaste låtar jag gjort, och till den blev det en riktigt kraftfull video. ”Does your heart feel at home” som är singelns namn gav mig en riktig kreativ injektion, och blev bränsle till den mycket lyckade unpluggedturné i Sverige och UK som fick avsluta bandets år.

Att turnera i Storbritannien med våra vänner i Quireboys börjar bli lite av en vana. Det här var tredje gången vi for dit över för att lira. Att spela på brittiska pubar, klubbar, konserthallar och teatrar i olika pitoreska städer hör till det trevligaste vi gör som grupp. Uppskattningen för musik är så genuin hos publiken och känns ärlig, liksom alla trevliga tillrop man får efter spelningarna. Visst hade vädret kunnat vara roligare och hotellstandarden bättre. Men trots förkylningar, fläckiga heltäckningsmattor och en och annan snöstorm (som britterna kallar den modesta nederbörden med pudersnö som lamslog hela landet några dagar) så summerar vi en av våra roligaste och mest lyckosamma turnéer hittills. Om några veckor åker vi tillbaks för några extradatum.

Något annat jag är stolt över 2017 är mitt liv som motionär. Jag vet inte hur många hikes och vandringar jag företagit under året, i naturreservaten på Billingen, längs Franska Atlantkusten och på otaliga andra platser. Min hälsoapp visar att jag avverkade nästan 250 mil till fots under året. Att befinna mig i naturen, med driv i steget och frisk luft i lungorna, är nog det allra bästa jag vet.

Men 2017 har också varit ett tungt år. Vissa vänner har tampats med svåra sjukdomar, mina föräldrar lider av tilltagande ålderskrämpor, och jag har förlorat omtyckta släktingar – och levt med sorgen och saknaden inpå mig under långa perioder. Framför allt har många av mina nära vänner och släktingar gått igenom tuffa tider. Jag är en person som känner väldigt starkt med andra och det har tagit hårt på mig när jag försökt vara ett gott stöd. Det är inte lätt att se sina medmänniskor ledsna. Dessvärre har väl det där inneburit att jag själv ibland har flytt till krogen och flaskan för att hitta någonslags ventil i tillvaron. Det har inte hjälpt, så inför 2018 har jag lovat mig själv en nykter start. Det tror jag att min kropp kommer att tacka mig för. Bra att själv komma till insikt om sådana saker, tänker jag. Ur insikt föds handlingskraft. Och ur den kraften bygger jag mitt 2018.

Gott nytt år!


Bloggat på sla.se.
Desktop