Monica Green
Kategori. fred

Fred, frihet och framtid?


Nu är vårens IPU församling i Genève, Schweiz avslutat. Högt på dagordningen stod arbetet med migration- och flyktingskydd. Det är viktigt, angeläget och högaktuellt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv.
Vi i den Svenska delegationen var som vanligt aktiva i de flesta politiska områdena. Vi presenterade bl.a förslag om hur vi borde ta nästa steg efter #metoo och ett resolutionsförslag om bekämpandet av sexuellt våld i FN:s fredsbevarande insatser.
Närmare 750 parlamentariker från 137 länder deltog under veckan i Genève. Nu åker vi hem till våra respektive länder och ska förmedla och förankra de beslut som tagits. 

Att uppnå de globala hållbarhetsmålen (SDGs) har varit ett av veckans huvudteman. Även parlamentariska åtgärder för att få spridning på FNs beslut mot kärnvapen, har diskuterats. Dessutom hållbarhetsfrågor kopplade till hälsa, förnyelsebar energi och konfliktförebyggande åtgärder var andra frågor under församlingen.
Vi antog två resolutioner:
• Den ena resolutionen handlade om fred för att uppnå hållbar utveckling och med koppling till hållbarhetsmålen, förhindrande av konflikter. I fokus för debatten var behovet av att bygga starka och effektiva institutioner, såsom parlament.
• Den andra resolutionen handlade om att få med den privata sektorn på hållbarhetsmålen, med särskilt fokus på förnyelsebar energi. Resolutionen efterlyser privata investeringar inom hållbar utveckling.

I samband med IPU-mötet passade vi på att träffa politiker från Ukraina, Ryssland och Sydafrika. Vi hade ett mkt intressant möte med FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, och med Internationella rödakorsfederationen, IFRC. Även där diskuterade vi kvinnor och barn i flyktingsituationer, jämställdhetsfrågor och terrorism.

En bra vecka om det inte hade varit för de missunnsamma länder som vill förvägra homosexuella deras rättigheter att leva sina egna liv i trygghet, fria från förtryck och fria från fördomar.

Migration i fokus för parlamentarikermöte i Genève

Nu är Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårförsamling i full gång, vi håller till i Genève, Schweiz. Detta möte har migrations- och flyktingfrågor högt på dagordningen. Inte så konstigt eftersom kriget i Syrien, fattigdom och svält och andra svåra omständigheter medfört att många män, kvinnor, pojkar och flickor befinner sig på flykt.
Mer än 740 parlamentariker från 137 länder deltar under veckan. Församlingen, är den 138:e i ordningen. Vi kommer även diskutera fredsförhandlingar och att öka kvinnors deltagande i politiken. Även energi- och hållbarhetsfrågor finns på programmet.

Det brukar vara intensiva dagar och jag ser fram emot debatterna men också de bilaterala mötena med riksdagsledamöter från andra länder. Vi planerar att träffa Högkommissarien för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, och Internationella rödakorsfederationen, IFRC. Då ska vi givetvis prioritera kvinnor och barn i flyktingsituationer, jämställdhetsfrågor och terrorism.

IPU – en global organisation
IPU är en global organisation för självständiga staters parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. 178 medlemsländer ingår i IPU-delegationen. Sveriges riksdag har varit medlem i samarbetet sedan 1894. IPU möts två gånger per år för de årliga församlingssessionerna, på våren och hösten.

Kuwait – here we come!

Det ska bli mycket intressant att få delta i ett statsbesök i Kuwait i några dagar.
Det är ett litet land som vi gör ett kort statsbesök över helgen. Ca 4 miljoner invånare varav de allra flesta är utländska medborgare. Sedan 2005 får både män och kvinnor rösta och ställa upp i val. På flyget ska jag läsa på mer så att jag kan berätta för intresserade bloggläsare. Men en liten uppdatering inledningsvis:

Politiken i Kuwait präglas av motsättningar mellan regeringen och parlamentet. Såväl regering som parlament har upplösts vid flera tillfällen under flera år. Starka motsättningar mellan regering och parlament vad gällde landets ekonomiska politik resulterade i att parlamentet i oktober 2016 upplöstes av den kuwaitiska emiren. Val hölls i november 2016. Hösten 2017 upplöstes regeringen sedan oppositionsledamöter i nationalförsamlingen väckt misstroendeförklaring mot en högt uppsatt regeringsmedlem. Den 1 november fick schejk Jaber Al-Mubarak Al-Sabah nytt förtroende av emiren att fortsätta som premiärminister . En ny regering tillträdde den 11 december. Ny försvarsminister blev emirens äldste son, Schejk Nasser Sabah Al-Ahmad Al-Sabah, som tidigare inte suttit i regeringen. Av övriga 15 ministrar var 9 nya.

Sverige har ingen diplomatisk, konsulär eller kommersiell representation i Kuwait, sedan ambassaden stängdes 2001.

http://www.riksdagen.se/sv/press/pressmeddelanden/2018/mar/16/talmannen-leder-delegation-vid-besok-i-kuwait/

Kvitto på feministisk utrikespolitik

Det ska bli både roligt och spännande att följa vår nya jämställdhetsminister Lena Hallengren i det viktiga arbetet. Det ska bli mycket intressant att följa uppdraget och jag hoppas på gott samarbete.
Samtidigt önskar jag Åsa Regnér lycka till med arbetet i UN Women och i FN. Jag ser utnämningen som ett kvitto på framgångar med den feministiska utrikespolitiken. När den lanserades av Margot Wallström för tre och ett halvt år sedan togs den emot med en viss ”fniss” faktor. Men numera ses det som ett av de viktigaste instrumenten för fred, jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Som första land bedriver Sverige en feministisk utrikespolitik som syftar till att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att forma sina samhällen och liv vilket ses som en förutsättning för utrikespolitikens övergripande mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Inom ramen för den feministiska utrikespolitiken verkar Sverige för att stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i humanitära situationer.
För Sverige är frågan om stöd till kvinnor i humanitära kriser central och Sverige driver aktivt frågan om jämställdhet inom FN, UN-Women och humanitära samarbetsorganisationer.
Det är nödvändigt att aktivt att driva på för jämställdhet, genusperspektiv och åtgärder mot könsrelaterat våld införlivas i den humanitära reformprocessen.
Humanitära kriser och katastrofer är inte könsneutrala, utan påverkar kvinnor, flickor, män och pojkar olika. Kvinnor, flickor och pojkar utgör löper mycket stor risk att utsättas för sexuella övergrepp och människohandel.

Mänskliga rättigheter för alla

Tredje dagen i FN-skrapan handlade förutom dramatiken i säkerhetsrådet också om hur FNs medlemsländer ska ge migranter samma mänskliga rättigheter som alla andra. Tyvärr utsätts människor på flykt för våld, misär och omänskliga förhållanden. Vi diskuterade rätt till sjukvård, arbetsmiljö, utbildning och andra avgörande frågor för att migrationen ska fungera.
Många representater från flera länder vittnade om allt får lång tid i flyktingläger utan möjlighet att ta sig vidare. En ledamot från Kenya beskrev hur kvinnor och barn kan utnyttjas inom trafficking, utsättas för sexuellt våld och tvingas leva i misär och press under mycket lång tid.
Varje samhälle vilar på en uppsättning normer och värderingar. De kommer till uttryck genom lagar och regler men också genom hur vi organiserar vårt samhälle. Jämlikhet och jämställdhet, individuella rättigheter och skyldigheter, yttrandefrihet och tydligt värnande av barns rättigheter är exempel på kollektiva värderingar som vårt samhälle vilar på. De senaste årens stora flyktingmottagande har ökat behovet av att ge nyanlända män, kvinnor och barn information. Det lägger bättre grund för etablering och integration.
Civilsamhällets organisationer gör ett värdefullt arbete med att ge asylsökande tillgång till språkinsatser och kunskap om samhället. Genom att ge kommuner och civilsamhället större utrymme kan samhällsinformationen nå fler nyanlända.
Att stärka nyanländas etablering är viktigt för att bryta tristessen och ökar möjligheten att snabbt komma i arbete, det tjänar alla på. Utbildning, språk och delaktighet i samhället skyndar på etableringen. Vi måste alla hjälpas åt för att barnen, kvinnorna och männen får en chans att leva sina liv som fria individer. Vi har fortfarande mycket kvar att göra.

Kvinnor, fred och säkerhet i FNs säkerhetsråd

Ni känner säkert till att FN:s generalförsamling valde 2016 Sverige som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd för perioden 2017–18. Platsen i säkerhetsrådet är en framgång för svensk utrikespolitik och diplomati. Det ligger i Sveriges intresse att som ett öppet och omvärldsberoende land bidra till och slå vakt om den internationella rättsordning där FN och dess säkerhetsråd är kärnan.

Det i sin tur innebär att vi som besöker FN kan få nyheter från säkerhetsrådet direkt. Idag inbjöds vi tillsammans med våra Nordiska kollegor till en genomgång om vad som hänt den senaste tiden. Vi diskuterade förslaget om en vapenvila Syrien har förberetts av Sverige och Kuwait. Det kom till bland annat pågrund av de senaste dagarnas kraftiga bombningar och raketbeskjutning av rebellkontrollerade östra Ghouta utanför Syriens huvudstad Damaskus där civila inklusive barn dödats.
Det är en oerhört spänt läge på hur säkerhetsrådets länder ska rösta senare ikväll.

Andra frågor som också togs upp var:
FN:s säkerhetsråd har beslutat om sanktioner kring export från Nordkorea för att tvinga det slutna landet att överge sitt kärnvapenprogram. Nordkorea har genomfört sex kärnvapentester och skjutit upp robotar vid en lång rad tillfällen.

Dessutom kom vi naturligtvis in på fredsplanen mellan Palestina och Israel ska kunna bli verklighet. För några dagarn sedan fick Palestiniernas president Mahmoud Abbas har hålla tal inför FN:s säkerhetsråd, han var djupt besviken på USA som dragit stödet och som så tydligt stöder Israel i stället för en gemensam lösning för de båda länderna. Sverige har just tagit initiativ till en tvåstatslösning och jobbar nu aktivt för att den ska gå igenom.

Naturligtvis lyfte vi jämställdheten och kvinnors deltagande i fredsprocesser ska bli verklighet på marken och engagera sig i rådets informella arbetsgrupp för kvinnor, fred och säkerhet.

Migration – utmaning och möjlighet!

Just nu pågår en diskussion i FN om hur migrationen ska fungera bättre i välden. Vi som är här representerar parlament, regeringar, föreningsliv, näringsliv, ideella organisationer med flera som är beredda att göra en insats. Befolkningsrörelser har alltid pågått och kommer att fortsätta göra det. Därför behövs trygga, säkra, ordningsamma sätt att förflytta sig på. Dessutom behövs solidariskt ansvarstagande för de som tvingas fly från krig, förtryck och misshandel.
Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Många av oss vill kunna ta emot flyktingar som flyr från krig och förföljelse. Men då krävs det att länderna kommer överens globalt för att klara det.

Migrationen i världen ökar just nu och det gäller att vara en del av den utvecklingen. För att upprätthålla asylrätten krävs en reglerad invandring och ordning och reda.

Människor som reser för att uppleva, studera eller arbeta i andra länder berikar världen. Migration är därför i grunden positivt. Men i dess spår finns också negativa sidor. I sökandet efter en bättre tillvaro riskerar utsatta människor att falla offer för brottslighet och människohandel. Orättvisa ekonomiska villkor, diskriminering och brist på mänskliga rättigheter är en grogrund för människohandel.

På konferensen i FN byggnaden idag kom även frågan om jämställdhet och kvinnors utsatthet upp. Vi måste på alla sätt förhindra och stoppa sexuellt våld, våldtäkt, trafficking, prostitution osv. Dessutom måste vi minska klyftorna i världen, det är en mycket stor politisk utmaning.
Fler länder och regioner i världen måste präglas av demokrati, mänskliga rättigheter och stabilitet. För det behövs mer samarbete över gränserna, inte mindre!

Avskaffa kärnvapnen

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.

Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Partikongress om solidarisk ansvarsfull migration

Efter ett oerhört starkt och beslutsamt tal av partiordföranden Stefan Löven var det dags för s-kongressen att ta sig an migrationspolitiken. Det var en lång, mycket lång talarlista med många engagerade ombud med övertygande tal. I går hade partistyrelsens föredragande Morgan Johansson ett förmöte med de som ville diskutera i en särskild temagrupp. Många talare hänvisade till den diskussionen och var nöjda med partistyrelsens nya förslag.
Utan invandring skulle vårt land varit fattigare, såväl ekonomiskt och socialt som kulturellt. Flyktingpolitiken går ut på allas moraliska plikt att ge skydd åt människor som flyr krig och förtryck.
Världen plågas idag av många svåra konflikter och krig på samma gång. Över 65 miljoner människor i världen befinner sig på flykt. Kvinnor utsätts för misshandel och sexuella övergrepp men måste ändå kämpa vidare för att klara överlevnaden för sig och sina barn Den hänsynslösa flyktingsmugglingen måste motverkas, hindras och stoppas.

Inget land, ingen kontinent och ingen organisation klarar denna utmaning på egen hand. Men tillsammans kan vi göra stor skillnad. Det kräver globalt ledarskap och gemensamt ansvar. Men det kräver också att alla kommuner i Sverige tar ansvar.

Sverige måste vara en pådrivande kraft såväl inom EU som globalt för att värna asylrätten och för att fler länder ska ta ansvar för att människor på flykt ska få en fristad. Det viktigt att verka för fler lagliga vägar för människor i behov av skydd.

I EU måste vi driva på för att familjer ska hållas ihop och för att både permanenta och tillfälliga uppehållstillstånd ska kunna ges för att erbjuda skydd.
Permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering.

Ta hand om varandra

En dag som denna, dagen efter lastbilsattacken mitt i centrala Stockholm finns det så många frågor, funderingar och tankar om varför.
Varför görs det illdåd? Hur kan någon utföra sådana gärningar? Vad ligger bakom?

Men först och främst går förstås tankarna till de drabbade. De skadade, de dödade, anhöriga. De som fick ett besked som de aldrig skulle behöva få.
Det är en mörk bild.

Men samtidigt får vi rapporter om alla som öppnar sina hem, som kör, hämtar, fixar mat, ställer upp för okända. Människor som bryr sig om och vill hjälpa till och anstränger sig för andra. Ett öppet Stockholm med mycket kärlek och värma.
Det är en ljus bild.

När sådant här inträffar tror jag att vi blir extra angelägna om att vara tillsammans med nära och kära. Det kan till och med leda till att många börjar fundera på vad som verkligen är viktigt i livet.
Är det en fulltecknad almanacka som är meningen med livet eller är det att tagga ner och lukta på blommor. Antagligen är det individuellt och det viktigaste är att var och en får leva det liv den vill.

De allra flesta vill nog leva i ett sammanhang och bidra till något i samhället. Det går att gå omkring och vara arg, sur, avundsjuk, bitter och besviken. Men det går också att anstränga sig till det yttersta för att göra en annan människa väl.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tex att ta hand om varandra – gör det!


Bloggat på sla.se.
Desktop