Monica Green
Kategori. UN women

Avskaffa kärnvapnen

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.

Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Idag invigs jämställdhetsmyndigheten

Det var med viss möda beslutet om att inrätta en jämställdhetsmyndighet gick igenom i Riksdagen. Det var när liberalerna tog sitt förnuft tillfånga och stödde regeringsförslaget som vi kunde få majoritet. Sedan har Kerstin Alnebratt på regeringens uppdrag gjort stor dåd och idag kan myndigheten slå upp dörrarna i Angered. Nu kan Sverige återigen gå i bräschen för mer samlad och strategiskt jämställdhetsarbete i hela landet.

Vi har långt kvar med till exempel orättfärdiga löneskillnader mellan kvinnor och män, skillnader som också bidrar till kvinnors lägre pensioner. Kvinnor tar ett orimligt stort ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck begränsar friheten för flickor och kvinnor i vårt land.

Jämställdhetspolitiken har hittills varit fördelad på många myndigheter. Det har splittrat arbetet och haft brister i möjligheter för uppföljning och samordning. Lite för många gånger har det varit tillfälliga satsningar och projekt under en begränsad period, istället för att nå varaktiga resultat.

Nu samlas kunskap och ansvar för jämställdhetspolitiken hos en myndighet. Arbetet blir mer fokuserat och effektivare. Myndigheten kommer att främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken på alla nivåer i samhället, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Den ska stödja andra statliga myndigheter i deras arbete och samla och sprida kunskap baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

Givetvis ska inte jämställdhetsmyndighet göra allt för att förverkliga målet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Civila samhället, företag, och var och en av oss måste bidra för att nå dit.

Många politiska beslut gör skillnad för ett mer jämställt samhälle. Det handlar bl.a. om: Föräldraförsäkringen som måste tas ut av båda föräldrarna.
Avskaffat vårdnadsbidraget, som innebar att kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan.
Lönekartläggning för att hitta och rätta till osakliga skillnader.
Mer pengar till förlossningsvården.
Bostadstillägget, som underlättar ekonomisk för kvinnor med låg pension.
Resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Samtycke och skärpt sexualbrottslag och skärpt straff för grov våldtäkt.

Idag skriver statsministern och jämställdhetsministern om hur jämställdhetsarbetet ska utvecklas med hjälp av den Svenska modellen i GP.
Jag önskar Lena Ag och hennes medarbetare stort lycka till med det viktiga jobbet.

Ta snacket för att stoppa mäns våld mot kvinnor

Det blev ett fantastiskt gensvar när vi uppmärksammade den internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor dvs Orangeday. På många håll i landet och i resten av världen pågick aktiviteter och byggnader lyste orange.
Det påstås att eftersom det inte alla män slår och är våldsamma så angår det inte alla. Men så länge som män som grupp är överordnade kvinnor som grupp fortsätter vidrigheterna år efter år. Mäns våld mot kvinnor uppstår pågrund av patriarkat, attityder, jargoner och föreställningar om maskuliniteten, stereotypa könsroller.
Kampanjen #metoo och alla vittnesmål efteråt har synliggjort de strukturer som möjliggör det utbredda våldet mot kvinnor. Vittnesmålen har gett statistiken både ansikten och röster, det är skrämmande tydlig. Varje dag begås över 100 våldtäkter mot kvinnor och flickor i Sverige. Var fjärde kvinna i Sverige utsätts för våld av en man hon känner och var fjärde flicka utsätts för sexualbrott varje år.
UN Women nationell kommitté Sverige har tagit fram tips som kan bidra till att motverka kränkningar och mäns våld mot kvinnor. Vi vill att fler män ser möjligheter att påverka sina egna attityder och handlingar, men också agera när andra män riskerar att gå över gränser.
Vi uppmanar dig att göra vad du kan för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Här är fem tips:
Börja med dig själv! Tänk på vad du säger och hur.
Säg ifrån! Låt ingen som uttrycker sig sexistiskt eller nedsättande mot kvinnor stå oemotsagd. Ifrågasätt skämtet istället för att skratta med.
Stötta varandra! Backa den som säger ifrån mot kränkande skämt eller kommentarer.
Ta snacket! Ta snacket! Börja prata med din son, kompis eller annan man i din omgivning om hur det känns att växa upp med tydliga förväntningar om vad det är att vara man.
Stöd en organisation! UN Women kämpar för en jämställd värld fri från våld och diskriminering av flickor och kvinnor. Hjälp oss i den kampen. Läs mer på unwomen.se.
Börja agera och ta snacket för att stoppa mäns våld mot kvinnor!

Besökt UN Women i Bangladesh

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

De syr dina jeans

Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.

Första dagen i Bangladesh

Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.

Påväg till Dhaka

I Bangladesh bor 165 miljoner människor på en yta en tredjedel så stor som Sverige. I huvudstaden Dhaka bor 17 miljoner män och kvinnor. Det är trångt, fattigt och segregerat.

Drygt 65 % bor på landsbygden och lever på jordbruk. Textilindustrin har de flesta arbetstillfällena men lönen är låg, betydligt lägre än i grannlandet Kina.

Kvinnorna som är fattigast får utstå våld både i hemmen och på arbetsmarknaden. Enligt UN women har 87 % av kvinnorna upplevt (sett eller blivit utsatt för) våld och misshandel på jobbet.

Nu är jag påväg dit för att delta i IPUs årliga kongress men också för att besöka textilindustrin och träffa UN women. Det ska bli en otroligt intressant vecka och jag hoppas att jag får tid att blogga några rader varje dag om mina intryck.

Några dagar på FN

IMG_2493Ansträngt, allvarligt och angeläget på årets CSW
Pågrund av ansträngda läget med backlash på flera håll och det allvarliga läget kändes det extra angeläget att åka till årets kvinnokonvent, CSW 61. Vi är oroliga över det som händer i världen.

Mänskliga rättigheter och jämställdhet måste upp på världens dagordning igen.
För att vi ska kunna uppnå en hållbar värld måste kvinnors möjligheter till att bli ekonomiskt självständiga vara lika stora som de är för män.
Kvinnor lever i fattigdom, utsätts för diskriminering och exploateras. Kvinnor har oftare ofta i osäkra låglönejobb och har mindre makt. Könsdiskriminering begränsar kvinnors möjligheter till ekonomiska tillgångar som mark och lån. Dessutom utför kvinnorna merparten av hemarbetet och har inte tid att göra karriär osv osv
Kvinnor måste få samma rättigheter och samma lön, därför är huvudtemat för årets CSW-möte “Kvinnors ekonomiska självständighet”.

Kvinnas ekonomiska självständighet gynnar hela samhället. Att investera i kvinnors ekonomiska självständighet innebär mer jämställdhet, fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt. Förbättrade försörjningsmöjligheter för kvinnor är det mest effektiva sättet att minska hunger och fattigdom.

Så på alla möten som pågick kastades vi mellan hopp och förtvivlan men ändå känns det hoppfullt att det finns ett sådant fantastik engagemang och j-vla anamma.
Jag blir både glad och hoppfull över att se alla såväl män, kvinnor, unga och gamla som ville vara med och förändra världen till det bättre. 6000 deltagare från regeringar, föreningar, privata sektorn och civilsamhället ordande tillsammans en kraftsamling för jämställdheten på alla håll och kanter.

Det bådar ändå gott för framtiden.

Orangeday

Varje dag utsätts kvinnor för mäns våld. Varje månad den 25:e uppmärksammas mäns våld genom orangeday.

Diskrimineringen och våldet, vare sig den sker på arbetsplatsen, i hemmet eller på nätet är ett globalt problem som underminerar de demokratiska principer våra samhällen ska vara uppbyggda kring. Jämställdhet är en mänsklig rättighet. Det är också avgörande för att alla delmål i Agenda 2030 och de globala målen om hållbar utveckling ska uppnås.

I onsdags antog Riksdagen regerings tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin är ett led i regeringens arbete för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och betonar särskilt förebyggande insatser. Den nationella strategin inkluderar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

För att nå långsiktig förändring och få ett slut på våldet krävs det att fokus läggs på proaktiva insatser snarare än reaktiva. Särskilt viktigt är det att motarbeta machokulturer och destruktiva maskuliniteter samt att inkludera männen och pojkarna i arbetet. Det måste bli ökat fokus på mäns ansvar.

För att våld mot kvinnor kontinuerligt ska uppmärksammas och för att fortsatt uppmana regeringar, civilsamhället, kvinnoorganisationer, män, ungdomar, den privata sektorn, skolor och media att gå samman för att motverka våldet. På Orange Day uppmanas människor världen över att klä sig i orange för att inspirera till dialog kring hur vi ska få ett slut på våld mot kvinnor och belysa att våldet är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Detta är något vi måste motarbeta och bekämpa dagligen om vi ska nå vårt mål – en värld fri från våld mot kvinnor och flickor. Ta på dig något orange idag och ta ställning mot våldet

Läs mer om Orangeday http://www.unwomen.se/engagera-dig/orange-day/

Anna-priset – för jämställd film

Just nu pågår filmfestivalen i Göteborg och jag är påväg dit för att dela ut ANNA-priset tillsammans med Filminstitutets VD Anna Serner.
Ett stipendium på 100 000 kronor, går i år till Fanni Metelius. Priset delas ut årligen till en person ”med ett projekt med rörliga bilder som till innehåll, form organisation och med starkt konstnärlighet ger och gör en gestaltning av Kvinnokonventionens mål”.

Fanni Metelus säger att det är fantastiskt att få ett feministisk stipendium. De har i arbetet med filmen skapat möjligheten att utmana sin traditionellt förväntade roll, både i teamet, i skådespelar-ensemblen och i de bilder vi skapat, Fanni är glad att Anna-juryn ser detta och hoppas att det arbete vi gör och den film som det genererar kommer skapa både nya samtal och inspirera till nya handlingar.

Juryns motivering lyder: Anna-priset 2017 går till Fanni Metelius för filmen ”Jag vill inte bli gammal nu”, en stark berättelse och en kompromisslös skildring av sexualitet, sårbarhet och aggressivitet, samtidigt som den ifrågasätter fördomar och stereotypa könsroller. Filmen gestaltar innovativt Kvinnokonventionens grundbult i artiklarna som icke-diskriminering, rätten till sin kropp och en jämställd arbetsmarknad. Att skriva, regissera, klippa och att också spela huvudrollen i sin första långfilm visar på ett mod och en drivkraft som imponerar. Fanni Metelíus är en värdig pristagare, som vi önskar all lycka och framgång.

Anna-priset grundades 2014 av Women in Film and Television och UN Women nationell kommitté Sverige med syfte att öka kunskapen om FN:s kvinnokonvention.

Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som utmanar patriarkatet och gör skillnad, berättar Helene Granqvist som är ordförande, WIFT.

Anna-priset ska bidra till att de historier som inte berättas idag ska bli berättade. Detta som ett led i att förverkliga FN:s kvinnokonvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Film kan bidra till att göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. UN Women nationell kommitté Sverige stödjer därför ANNA-priset som ett led i vårt arbete att utbilda och informera om kvinnors mänskliga rättigheter och att påverka samhällsutvecklingen.

Juryn Anna-priset
Juryns ordförande Helene Granqvist, Ylva Gustafsson och Johanna Ginstmark från WIFT, Gerda Larsson från stiftelsen Chelha, producenten Jessica MacDowall, samt Charlotta Huldt Ramberg och Aase Smedler från UN Women nk Sverige.

Bloggat på sla.se.
Desktop