Motorbloggen

”Det finns annat än enduro”

För långt att gå till depån säger någon. Ont om plats menar en annan. Kaffet har kallnat säger en tredje samtidigt som den fjärde är irriterad över någon borttappad mössa.

Det klagas helt enkelt. På både det ena och det andra. Om vissa saker mest på skoj, men mer irriterat över vissa andra.
Det är knappast något ovanligt. Och jo, jag skulle väl ljuga om jag säger att jag är den som alltid är positiv (även om jag önskar det – men den rollen har min mamma redan lagt beslag på).

Med vid Vintercupen i Töreboda för en vecka sedan fick jag mig en tankeställare. Och så även många andra.

~

Ett dödsfall till följd av ett sjukdomsfall gjorde att den sista tredjedelen av tävlingen ställdes in.
Innan detta gavs till känna var det alltså (som vanligt) lite smågnabb om orättvisa smågrejer, som till exempel om vem som skulle stå i vilket startled, vem som skulle få parkera närmast osv, osv, osv…

Men när tävlingsledaren med orden ”Det finns annat än enduro”, förklarade tävlingen inställd – då var det en sådan självklarhet.
Alla var ett om man tillåts uttrycka sig så.

Tillsammans plockades det ihop i bandepån, hojarna rullades in i bussarna igen, och ingen gnällde om någonting.
Plötsligt hade alla blivit påminda om att det finns något mycket viktigare.

Tyvärr kan ju sjukdomsfall inträffa precis var som helst. Men oavsett var, hur, när eller varför, så är det inte mindre ledsamt.
Nu berodde det inte på enduron. Men endurofamiljen går ändå samman. Pratar med varandra, minns tillsammans och saknar tillsammans… <3

~

IMG_1296

Själv hade jag lyckan att få med mig min förare hem igen. Och att vi hade åkt ett antal mil till Töreboda, för att bara packa ihop och vända igen – det gjorde inget…

~

Ta hand om era nära och kära, och missa aldrig ett tillfälle att berätta hur mycket du tycker om dem!

Med kärlek ~ Erica Augustsson

Ny härlig Vintercup

”Är det inte helt otroligt…”, var det någon som sa till mig i söndags. ”…att vi är så många idioter som samlas här för att frysa och köra enduro tillsammans.”

Vintercupen inleddes alltså i Falköping i söndags. Premiären bjöd på deltagarrekord när 512 förare kom till start.
Och jag håller med, för visst är det rätt sjukt egentligen?

Över 500 personer stod alltså på lördagskvällen och packade in hojen i bussen, laddade kaffebryggaren, fixade äggmackor och plockade fram termobrallorna för att stå i en frusen grusgrop och köra/titta på motorcyklar en söndag.

2548019

2548032Jag var självklart en av dessa många idioter.
Vinter, snö och kyla är inget som ligger högt på min tycker-om-lista, och trots att söndagen bjöd på den trion så var inte en missad Vintercuppremiär ett alternativ.

Det blev kära återseenden med människor (läs idioter) som man inte sett på ett tag. Det blev också ett uppvaknande för mig (precis som varje vinter) där jag förstod att nya (och varmare!) vantar är ett måste om jag ska palla att ta med mig kameran till någon mer Vintercup.

Men trots kalla fingrar lyckades jag få några bilder att fastna på minneskortet. Och med några mer tinade fingrar kunde jag sedan också få till lite text.
Artikeln kan ni läsa -> här <-

~

Hur som helst, mina kära idioter, så ser jag fram emot att stråla samma igen i Töreboda på lördag. (Och ja, jag planerar förstås att ta med mig kamera, även fast jag förstås inte har skaffat mig några nya vantar!)

Over and out ~ Erica Augustsson

”Så fort det bara går!”

Ett brutet lårben är inte vad någon önskar sig.
Att den följande operationen dessutom blir misslyckad och måste göras om – det är verkligen inte vad någon önskar sig.
Hur som helst så är det något som min brorsa nu har i ryggsäcken…

Jag var med honom på vårdcentralen häromdagen. Där plockades ”häftstiften” i hans ben bort.

IMG_1272

Sköterskan plockade och plockade och plockade.
Och så sa hon, ”Kommer du verkligen att ge dig upp på en såndär igen?”, och syftade förstås på motorcykeln som indirekt fixade benbrottet.
Brorsan, som alltså har fått allt det där som ingen önskar sig, svarade direkt: ”Så fort det bara går!”.

Over and out ~ Erica Augustsson

Årets bästa i sorlet

Hur otroligt det än låter så är även det här året snart slut.

Det känns som att det bara var härom veckan jag som stod på Nyårsstafetten i Ulricehamn där Albin Elowson och Mattias Ojanperä tog hem segern före Oskar Ljungström och Erik Wahlström.
Det känns också som att det var alldeles nyss som vi (mitt sällskap och jag) i vanlig ordning stannade på Mackedonken i Falköping på vägen hem – slukade en burgare – och sen fortsatte hem till mor och far där vi försökte hålla oss vakna till tolvslaget.

Nu är det bara några dagar kvar innan det är dags igen.

Året har, precis som mina tidigare snart 23 år, runnit iväg i en sjuk fart. I ett försök att sakta ner tiden lite, så tänkte jag summera lite toppar (eller åtminstone sådant som har satt sig i mitt minne) från motoråret.

~

Premiären av motocross-SM som kördes på Tibro motorstadion. I vanliga fall brukar säsongspremiären frambringa årets första riktigt starka vårkänsla. Men SM:et i Tibro bjöd i våras på fullkomlig snöstorm.

4Y1A7412

~

Årets ständigt pågående sekundfighten mellan Albin Elowson och Joakim Ljunggren. SM-guldet hamnade ju till slut hos Jocke med 17 sekunders marginal efter en jämn serie.

2456390

~

Victor Fahléns, Stefan Olssons och Isak Giftings fight i Finspång. Sällan blir man så trollbunden att man knappt förmår sig att blinka under heatets gång. Men det var verkligen ett sådant tillfälle.

4Y1A8005

~

Gotland Grand National är så klart given på listan. Att tusentals motornördar lastar på sig på båtar för att spendera en långhelg på ön. Och starten – den måste upplevas på plats för att förstås.

Hästskon2

~

Men jag må nog säga att jag tycker att det är Supercrossen på Tele2 Arena som toppar det hela. Att se hela arenan koka när Fredrik Norén tog hem två heatsegrar: det var mäktigt!

sx4

~

Tusen och åter tusen grejer till förtjänar egentligen en plats på den här listan – men precis som i mediasorlet så är det inte allt som når fram. Skyller alltså på sorl i hjärnan(?).

Med detta tackar jag i alla fall för mig. Åtminstone för i år.
Några dagar in i 2017 räknar jag med att vara tillbaka igen. Och då har jag antagligen både Nyårsstafetten och den klassiska körningen/korvgrillningen på nyårsdagen att berätta om.

Tack för att ni har hängt med mig här i år – jag hoppas att ni vill fortsätt med det även 2017.

Over and out ~ Erica Augustsson

God hjul så klart!

God jul!
Eller god hjul som man snarare önskas oftare när man har sociala medier som kryllar av motornördar….

1492236_10152078866044347_1889447334_o

I nästa vecka, som också är årets sista vecka (om någon skulle ha missat det), så får ni en liten tillbakablick över vilka motorögonblick som har fastnat tydligast i mitt minne det här året. (Förvarning: med tanke på att minnet inte alltid är det bästa, så blir heller inte listan den längsta… hähä)

Men först ska här firas jul!
Så här kommer en liten uppmaning: njut av massa god mat, titta på Kalle Anka, tacka för julklapparna och allra viktigast: krama era nära och kära extra hårt och länge.

Med det sagt, god hjul på er!

Over and out ~ Erica Augustsson

Smakfull hoj

Denna fina hoj fick jag upp i mitt flöde när jag fördrev tiden med lite sociala medier häromdagen.
En Kawasaki tänker jag, men Hanna som skaparen heter menade att planen egentligen var en Honda – men dessvärre hade affären ingen röd glasyr…

hoj1

Hur som helst tycker jag att den blev otroligt tjusig!
Själv kan jag inte ens rita en vanlig cykel (och då har jag ändå läst en konstkurs på högskolan!!).

~

Julen närmar ju sig (8 dagar bort – what?!) och redan nu i helgen väntar lite firande tillsammans med mina nära och kära (men lugn, vi ska allt hinna med lite hojkörning imorgon förmiddag).
Jag önskar att jag hade kunnat bjuda mina gäster på något så fräckt som hojar. Det kan jag inte. Till skillnad från Hanna så har jag nämligen köpt mina pepparkakor (i form av tråkiga och sedvanliga gummor och gubbar) på Ica (visserligen är det nog för allas bästa – så alla borde vara nöjda ändå!).

Over and out ~ Erica Augustsson

Motocross eller enduro?

Motorsport.
Motocross och enduro.
Eller bordet det stå motocross eller enduro?

På den här bloggen, och i mitt liv, går enduron och motocrossen hand i hand.
Därför väljer jag ofta ordet motorsport (trots att det egentligen ingår en himla massa fler grenar i det samlingsordet).

Men för många går det inte hand i hand. Inte så att man älskar det ena och hatar det andra. Men för många är det bara det ena som gäller. För många är det två olika sporter som egentligen inte har så mycket mer gemensamt än just användandet av en motorcykel.

~

Själv kör jag ju inte, så när det gäller själva utövandet av de olika sporterna så har jag egentligen ingenting att säga (som vanligt). Jag kan bara prata från min sida.

Och visst ser jag, i min roll som fotograf, men också som syster och flickvän, positiva och negativa delar i båda sporterna.
Det som gör att de går hand i hand för mig, det är utan tvekan relationerna. Skulle jag välja det ena framför det andra så skulle jag välja bort en massa människor som jag tycker om. Och det vill jag ju inte. Förstås.

Men det är ju trots allt inte samma människor i de olika depåerna. Och det är just det som har fått mig att inse att enduron och motocrossen kanske inte hänger ihop så mycket som jag vill tro.

~

Bortsett från relationerna då?
Då tycker jag att det finns mer handfasta punkter att peka på. Både när det gäller positivt och negativt.

Motocrossen är fantastiskt i sitt sätt att få åskådarna att hänga med. Starten går, alla förare startar samtidigt och sen är det den som först passerar målflaggan efter x antal minuter som vinner. Enkelt.

Enduron är lite lurigare (och tråkigare) när det gäller att hänga med. Förarna startar en och en, eller i vissa fall tre och tre. Sen får man (förhoppningsvis) försöka följa utvecklingen genom en app i telefonen (om det nu ens finns någon mottagning). Man ser någon passera men man vet egentligen inte hur det går, förrän alla är i mål och alla tider är redovisade.

Motocrossen bjuder in till stillasittande (om man så önskar). Ofta räcker det att hitta något bra ställe, slå sig ner, och så ser man hela banan. Varv efter varv efter varv. Heat efter heat efter heat. Lite trist kan ändå tyckas?

Enduron gör att man får se så mycket (om man så önskar och vill). Ofta bjuds det på ett helt gäng med olika prov. Gräs, extrem, enduro och cross. Vraka och välj, eller ta dig runt till de olika. Härligt med valmöjligheter kan tyckas. Men samtidigt krävande om man vill hinna se mycket.

Motocrossen är spektakulär med sina stora starter, sina hopp och sina närkamper. Men visst kan enduron vara nog så spektakulär med sina extremprov, sekunddraman in i det sista och sina enorma masstarter under långloppen.

IMG_1148

4Y1A8245

Men när det kommer till viktigaste, relationerna, så tycker jag inte direkt att det finns några skillnader.
Oavsett om man befinner sig i en cross- eller endurodepå, så är man omgiven av människor som brinner för det de gör. Människor som älskar sporten och som delar intresset med alla andra i depån.

~

Summan av kardemumman?
Kort sagt så vet jag inte. Tvinga mig aldrig att välja.

Over and out ~ Erica Augustsson

2017 års tillhåll är spikade

Det är mindre än en månad kvar till julafton(!) men nog så mycket längre till motocrossäsongen är igång igen.
Men rent mentalt så är det många av oss som redan är där…

Svemo publicerade idag en kalender över 2017 års statustävlingar. (Vissa tävlingar/banor/datum var redan kända, andra inte.)

Datumen tycker jag egentligen är ganska ointressanta. Åtminstone nu eftersom det är såpass långt kvar.
Det som däremot känns mer intressant är banorna.
I vilka grushålor kommer vi att spendera nästa år?

MXSM körs i Borås, Uppsala, Ulricehamn, Årsunda, Varberg, Västerås och Finspång.
Inget nytt där för min del. Favoriten skulle jag säga är Finspång. Samtidigt ska det bli kul med ett SM i Varberg.

JSM körs i Oskarshamn, Kristianstad, Vrigstad och Umeå.
För min del, inga nyheter där heller.

SM Sprintcross körs i Borås i samband med SM-veckan.

När det gäller Lag-SM så verkar det diffust ännu. Bana står ännu som vakant och Svemo skriver: ”Om Elitserien ej genomförs 2017, planeras ett Lag-SM, enligt upplägget för Lag-VM, max 20st klubblag, fördelat enligt särskild rutin.”
Detta hoppas jag verkligen på. Lag-SM har tappat sin glans (om det ens haft någon?). Det vore kul med något nytt som kan väcka intresset igen.

I övrigt så har kalender för även Sverigecupen, Ungdoms-SM och klubblagsserier presenterats. Men i mitt fall hoppas jag åtminstone att jag ska kunna klämma in så många MXSM som möjlig i min redan halvfulla kalender.

FullSizeRender

Om jag ska säga något om vad jag tycker om Svemos planer inför nästa säsong, så är mina känslor lite blandade.
Jag, som själv är stationerad i Skaraborg, hade gärna sett någon statustävling på lite närmare håll.
Tibro till exempel?
(Men Lag-SM har ju i och för sig inte fått någon bana än..! *fingers crossed*)

Det är en personlig åsikt så klart.

Men nog tror jag att pappa håller med mig i alla fall.
Åtminstone med tanke på svaret han skickade i SMS-gruppen efter att brorsan skickat en bild på JSM-kalendern:
”Umeå – då kan vi ju lika gärna åka till Italien…”

Over and out ~ Erica Augustsson

Torrt på motorfronten

Det är lugnt på motorfronten just nu (som ni också märker här).
Nästa inplanerade tävling är …. öh ….. ja …. det skulle väl vara när SM-serien drar igång i april(!) då.

Nyårsstafetten i Ulricehamn och Vintercupen i Skaraborg brukar annars vara givna inslag under vintern. I år är det dock inte planerat för detta (i min kalender alltså).
Så vi får se hur det ser ut framöver.

Plötsligt känner jag mig lite normal. Eller vad vet jag förresten, jag har ju knappt upplevt det här förut. Men plötsligt ställer man sig frågan ”undrar vad jag ska göra i helgen?”. Det har i princip aldrig tidigare hänt. (Sen huruvida jag gillar att vara ”normal”, det är en annan fråga…)

~

Mitt i denna motorsportstorka får jag tacka facebook. Varje dag påminns jag där om vad jag gjorde just idag, för 1, 2, 3, 4, 5 och 6 år sedan.
Och för just fem år sedan närmade sig en av USA-resorna sitt slut. En resa som inte bara bjöd på god mat och sol. Utan även också en himlans massa motocross – vilket jag nu dagligen påminns om.
Pala, Milestone, Glen Helen, Perris …. och så vidare.

310951_10150395898769347_1869785815_n

387571_10150395900159347_1104357803_n

298685_10150386340389347_939474823_n

Jotack, det hade jag inte sagt nej till just nu!

Over and out ~ Erica Augustsson

Problemet med KTM-tröjorna

Innan jag hamnade vid ett skrivbord på heltid, så spenderade jag några få (men ack så intensiva) månader på en förskola.
Inte nog med att man skulle lära sig namnen på alla barn som jag såg som identiska (för att inte tala om hur man skulle försöka koppla ihop rätt föräldrar med rätt barn!). Något av det svåraste måste ändå ha varit när man hittade en tröja i kuddrummet, en mössa på golvet i hallen eller ett par strumpor i en korridor. Hur i hela världen skulle jag kunna veta vem som hörde ihop med vad?

Förskolan har jag (tack och lov för allas skull) nu lämnat bakom mig. Nu sitter jag som sagt vid ett skrivbord på jobbet, och här räcker det ganska långt att hålla ordning på sig själv och sina egna klädesplagg.

På crossbanan, eller i depån och husbilen rättare sagt, där är det en annan femma… Jag vill tro att problemet inte är att jag kastar kläder omkring mig (även om det kan vara en bidragande faktor?), men där är det ytterst svårt att hålla ordning på allt.
Inte allt visserligen (för visst får jag ha mycket i fred, även om hunden gärna lägger beslag på mina svettiga strumpor). Problemet ligger snarare i KTM-fleecetröjorna.

Jag har en och min sambo har en.
Och brorsan har en.
Och mamma.
Och pappa. Alla i samma storlek.
Och så gott som alla andra i depån som kör, eller är med någon som kör KTM.
Jag kan förresten tänka mig att det även gäller Hondajackor, Yamahatröjor eller Suzukimössor för den delen.
Men för oss är det alltså KTM som gäller. Och samtidigt faller det sig naturligt att det är just den orange-blåa fleecen man drar på sig i depån på kvällen. Det i sig tur, gör att det faller sig naturligt(?) att kasta av sig den innanför dörren i husbilen på kvällen.
Morgonen därpå är problemet ett faktum. Vems är vem?

IMG_1042

Tack och lov för markeringspennor som gör det lite lättare att hålla ordning på sig själv och alla onödiga tillhörigheter. (Ja, det innefattar alltså både förskolor och motordepåer..!)

Det blir visserligen lite förskolestämning. Men vad gör det?
Någon tar sig an mammarollen och ropar ut de namn och initialer som står skrivna på diverse lappar i diverse klädesplagg.
Hur smidigt som helst – tills det är kväll och vi börjar om på samma sätt igen….

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop