Motorbloggen

Födelsedag i toppklass

Min 23:e födelsedag ligger två veckor bakåt i tiden. Hipp-hurra för mig och allt det där.
När jag och brorsan rullade in på Ripa i Skåne för den andra dagen med träningsläger hade facebook uppenbarligen skvallrat om detta och det for ett och annat grattis genom depån.

”Fyller du år idag!? Och så offrar du dagen här?”, var det en som sa.
Offrar?
Solen sken, det var årets dittills varmaste dag, jag fick (äntligen!!!) se brorsan köra hoj igen. Det låter väl knappat som en offrad dag? Inte för mig i alla fall. Jag var hur nöjd som helst.

Jag vaknade innan klockan (som alltid på födelsedagar?) i den hårda sängen på vandrarhemmet i Skåne. Efter en stund fick jag ett Kinderägg i födelsedagsfrukost av brorsan. Därefter följde en lång dag på banan. Födelsedagslunch bestod av microvärmd korvstroganoff och på hemvägen blev det en exklusivt födelsedagsstopp på Burgarkungen i Varberg (efter att vi hade missade de tidigare avfarterna).
Toppklass!

IMG_1906

FullSizeRender

IMG_1862

~

Sedan denna härliga helg i Skåne har jag hunnit med flera varianter av motorsport.
Dels en solig träning i ett endurospår i en av Skaraborgs skogar och dels en träning det regniga, gråa och leriga Kråkeberget. Utöver det har det faktiskt även blivit lite motorsport med fyra hjul – men det får ni ta del av först senare i vår.

~

Efter detta icke planerade uppehållet i bloggen så lämnar jag nu för ett planerat uppehåll. Jag har nämligen tryckt ner flipflops, solbrillor och bikini väskan som jag snart slänger över axeln och tar med mig till andra sidan klotet!
Om drygt två veckor är jag tillbaka och då är dessutom motocrossäsongen så nära att man nästan kan ta på den! 🙂

Hej tills vidare!

Over and out ~ Erica Augustsson

Charterresa till Ripa

Strax är det motocrosspremiär!
Två dagar på Ripa tillsammans med brorsan står för dörren och jag är löjligt taggad.

Bäst av allt är nästan att det kommer att bli likt en chartersemester för mig.

Päron- eller apelsindricka? frågar mamma.
Hur många äggmackor ska du ha? frågar brorsan.

Otroligt viktiga frågor likt dess har jag fått ta del av.
I övrigt vet jag så gott som ingenting.

Vilken väg vi åker för att komma dit? Ingen aning.
Hur dagsschemat ser ut och vilka tider som gäller? Ingen aning.
Vad stället vi ska bo på heter, eller ens vart det ligger? Ingen aning.

Den enda frågan som jag själv har ställt är hur ska vädret bli? Svaret på den frågan är bra. Sol och tvåsiffriga plusgrader(!!) närmare bestämt!

I vanliga fall är jag lite av ett kontrollfreak. Visst är jag alltid övertygad om att allting löser sig, men jag tycker om att vara förberedd inför det som komma skall.
Inför det som nu väntar har jag koll på: att kameran är laddad, hur mycket kaffe som ryms i termosen och att KTM-fleecen är någorlunda(?) ren. I övrigt ser jag fram emot hur resten kommer att te sig! (Men samtidigt hoppas jag, och tror!, att brorsan har desto mer koll på läget.)

IMG_1822

Så här såg det ut för två veckor sedan när våren gästade Vintercupen i Tibro. Då åkte jackan av en stund och fick knytas runt midjan samtidigt som solen värmde och jag saknade solbrillorna.
Brillorna är packade den här gången, och jag hoppas innerligt att jag ska kunna knyta jackan runt midjan (eller till och med lämna den i bilen?) en stund under de två närmaste dagarna också.

Over and out ~ Erica Augustsson

Trevlig helg (igen)

Helg igen! Det är alltså redan lördag igen och det känns som att jag knappt har hunnit lämna Hålan i Tibro där den sista deltävlingen i Vintercupen kördes förra lördagen.

17357092_10212644768902077_2029358652_o

17342326_10212644769022080_614329276_o

Vilken dag det var!

Solen visade sig och vårkänslorna i kroppen vaknade till liv för första gången i år. Till och med såpass att jackan åkte av(!) en stund när det var som varmast i skogen.

Tävlingsmässigt blev det kanske inte det mest rafflande att följa. Tibros Oliver Nelson som ledde cupen redan innan tävlingen stod som segrare även i den sista tävlingen. Falköpings Erik Ljungberg hade visserligen chansen att avancera och knipa den totala segern. Men när Nelson gick upp i ledningen var det inte ens lönt att räkna sekunder och poäng för oss ute i skogen. Nelson stod till slut som årets segrare med sju poängs marginal.

17357772_10212644769142083_1484857629_o

17380010_10212644769182084_815809102_o

Den här helgen lär jag få klara mig utan motorsport. Om man bortser från alla retfulla bilder som jag motvilligt öppnar i Snapchat och får ta del av på Facebook. Och om man bortser från den amerikanska supercrossen som i vanligt ordning följs under vinterhalvåret.
Men nästa helg mina damer och herrar (eller vad ni kära läsare nu är) – då är det dags för motocrosspremiär i Skåne!

Over and out ~ Erica Augustsson

Laget bakom motorsporten

Att man är ensam i rollen som motorsportare är inte helt sant.
Vissa är – och jag imponeras av, men avundas verkligen inte, dem.

Det ligger mycket tid, energi, pengar och engagemang bakom framgång. Och det gäller oavsett om framgången handlar om en satsning mot ett SM-guld, eller om det helt enkelt bara handlar om att få ihop det för att kunna spendera en helg i depån.

Med tanke på detta så vill jag faktiskt säga att motorsporten är en lagsport. För utan det lag som föraren har omkring sig, oavsett om det handlar om lagmedlemmarna som ständigt finns med på banan eller i spåret, eller om det handlar om lagmedlemmarna som stannar kvar hemma och styr upp livet i övrigt, så är de betydelsefulla.

~

Ofta när jag tänker på detta så gör sig en viss konversation påmind. Det är ett antal år sedan den ägde rum nu och den exakta bakgrunden minns jag inte. Men det hela grundade sig i att den avslutade tävlingen inte hade gått speciellt bra. Om det var en motorcykel som strulade, eller om det var något annat som ställde till det, det vet jag inte. Men stämningen var i alla fall inte på topp när ekipaget rullade hemåt efter en lång helg på en grusplan.

Föraren: ”Tack för helgen.”
En lagmedlem: ”…det finns väl inte så mycket att tacka för…?”
Föraren: ”Jo. För att ni följde med så klart!”

Och vad är väl tydligare än det?

Visst är det roligare när det går bra och när det finns en anledning att fira. Men lika viktigt (eller kanske ännu viktigare?) är det att stå fast vid sin roll som lagmedlem även de dagarna som det inte går lika bra.

~

4Y1A6685

Länge leve motorsporten och tack och lov för lagmedlemmarna som gör det möjligt.

Over and out ~ Erica Augustsson

Uppladdning för säsong

Det är visserligen snöstorm utanför fönstret ikväll. Men samtidigt har det faktiskt gått och blivit mars och motorsäsongen ligger inte så värst långt fram i tiden.

~

Varannan människa jag känner (eller åtminstone har en koppling till genom sociala medier) verkar se utlandet som helt rätt ställe att ladda upp. Många har varit i/är i/ska till Spanien, Frankrike och Holland och kör både cross och enduro. USA gäller för många andra som gör samma sak.
Själv hoppas jag innerligt på att få komma iväg till Skåne och leta vårtecken innan månaden är slut.

IMG_2189

Förra våren såg det ut som ovan när fyra förare och en nördig fotograf delade på en liten stuga i Saxtorps depå.

Kallt, ruggigt, skitigt och primitivt. För att inte tala om de icke-så-smickrande dofterna när samtliga utrustningar placerades inne i stugan över natten(!).
För många kanske det låter mer som pest än som ett fritt val. Men det är onekligen något speciellt med den första vårkörningen och jag hoppas verkligen att jag får ta del av en sådan även i år.

Over and out ~ Erica Augustsson

Mello? Det är ju supercross!

I lördags eftermiddag: ”Blir det hem till Mellon nu ikväll då..?”
Först fick jag tänka efter. Inte kring ifall jag skulle hem till mellon, utan snarare vad frågan faktiskt handlade om. Sen förstod jag att det ju handlade om någon form av musiktävling som verkar gå på tv en gång i veckan nu ett tag framöver…

”Nja… Någon direkt mello blir det inte. Det är ju supercross i Minneapolis, första deltävlingen på östsidan inatt.”
Till svar fick jag en blick som mer eller mindre bekräftade min psykiska ohälsa (även om jag inte visste att motornörd klassades som det ännu).

~

Sen satt vi där, jag och motornörden som jag har turen att dela mitt nördiga liv med, i soffan på lördagskvällen och följde en livestream från träningar och tidskval i Minneapolis.

IMG_1715

Som vanligt började ögonlocken dock tråna efter sängen – och det långt innan det vars dags för finalerna på andra sidan Atlanten.
Men nog är det lyxigt att såväl kunna avsluta lördagen med kvällens kval, som att inleda söndagen med att se nattens finaler. winwin!

Gällande den där mellon då; via sociala medier fick jag i alla fall veta att svenska folket röstat vidare en låt om korv och bröd(!?) till finalen – och det fick mig gladeligen att fundera: är det egentligen så konstigt och omotiverat att vi motornördar är kloka nog att välja en laggande livestream framför den där mellon..?

Over and out ~ Erica Augustsson

Viktig lärdom från motorvärlden

Det sägs ju att vi formas efter våra val. Efter det vi gör och det vi upplever.

Om man ska ta något konkret så tycker jag att mx- och endurovärlden bidrar till att vi inte är speciellt kräsna.

Damm och lera för det första. Damm, lera, grus och annan skit ses inte direkt som ett problem (vilket det gör hos många icke-motormänniskor).

Toaletter och duschar för det andra. Finns det en toalett med rinnande vatten så är det lyx, men finns det ens en bajamaja som inte är fylld till kanten så är det också helt okej och i värsta fall funkar en vid gran i skogen att gömma sig bakom (men allt annat än den egna toaletten är otänkbart för många icke-motormänniskor).

Klädval och utseende för det tredje. Gråa fläckar av damm och lera gör inget, och så inte heller det faktum att samma tröja används under helgens alla tre dagar – det viktigaste är istället att man inte har en fleece med fel logga på – för då är det bara att räkna in sekunderna innan någon kommer att påpeka detta (medan helgerna för många icke-motormänniskor snarare handlar om släta skjortor, höga klackar och tjusiga håruppsättningar).

Mat för det fjärde. God och varm mat går inte av för hackor, men om man står på en grusparkering mitt i ingenstans så säger man knappast nej till en halvljummen konservburk med färdiga köttbullar heller (men för många icke-motormänniskor är det snarare ett krav med trerätters finmiddag så gott som varje helg).

~

Två andra grejer som motorvärlden har lärt oss är 1) att klara oss utan el och 2) att lösa problem (inklusive just el-frågan).

Fråga bara Peter Dahlberg till exempel:

Bloggen_elverk

Häromdagen när han låg i soffan och kollade på tv så bestämde sig strömmen för att lämna huset. En icke-motormänniska hade antagligen… öh ja,… vad hade en sådan egentligen gjort i det läget? Hur som helst. Motormänniskan Peter gjorde vad vi alla brukar göra vilken vanlig helg som helst – hämtade fram elverket och startade tvn igen.

Man vet minsann aldrig när man kan dra nytta av sina lärdomar från motorvärlden!

~

Jag kan tänka mig att de icke-motormänniskor som läser detta,  just nu sitter och ryser av obehag i och med tanken på skitiga kläder, bajamajor och halvkallt käk… Men själv är jag bara tacksam.

(Och extra tacksam är jag när det finns en dusch med varmvatten!)

Over and out ~ Erica Augustsson

Grymma (hoppas jag) nyheter

”Det var bättre förr”, hörs ofta av samhällets bittra människor som är negativt inställda till förändringar (dvs så gott som varenda svensk alltså…).

Men var det verkligen bättre förr?
Och är alla nyheter verkligen så illa?

Svemo har i dagarna presenterat några nyheter som jag tror hårt på. Det känns som att 2017 kommer att bli ett riktigt bra motocrossår.

4Y1A0743blogg

Nyhet 1: Lag-SM i nygammalt upplägg
Istället för en elitserie som på senare år har tappat all sin glans (yes, det är min personliga åsikt), så kommer lag-SM i år att köras likt lag-VM. Allt under en och samma dag. 20 lag med tre förare i varje. Hur guld som helst tror (och hoppas) jag!
Tävlingen är planerat till 7 eller 8 oktober – men var är ännu inte klart. Om jag, helt partisk, får önska högt så håller jag tummarna för Tibro (speciellt med tanke på att 2017 blir första året på över tio år som TMK inte arrangerar den vanliga SM-crossen). Annars vore det hur som helst roligt med en arrangör och bana som inte står för någon av SM-deltävlingarna. Och helst inte typ Luleå (tack!!).

Nyhet 2: Ett tredje SM-heat per helg
”Roligare lördagar och kortare söndagar.” Så lät det i fjol, och visst gjordes en hel del förändringar. Bättre blev det också. Men den här nyheten tror jag kommer göra det hela ännu bättre! MX-Girls och U17 körde redan i fjol ett av sina finalheat på lördagen. Men för MX1 och MX2 var lördagen mest en transportsträcka med för många kval… Men nu blir det alltså ändring på det. Istället för lördagens avslutade kvalheat för MX1 och MX2, så kommer dessa att bli ännu ett finalheat som räknas in i SM-tabellen. Så istället för köra 14 heat kommer serien att avgöras på hela 20 heat där poäng delas ut. Applåder till den som kommit på detta fyndiga!

Nyhet 3: Tjejerna får längre körtid
Inte mer än rätt faktiskt. På SM-nivå tycker jag att de tidigare 15 min + 2 varv är lite fjuttigt. Nu får MXG utökad körtid till 20 min + 2 varv. För självklart ska tjejerna synas mer!
Dessutom bra av Svemo att tänka lite kring vilka som faktiskt får starta i SM. Som de själva skriver: ”Förare som inte deltagit i SM MX-Girls tidigare alternativt inte tagit några SM-poäng under 2014, 2015 eller 2016, måste ansöka om starttillstånd för att då starta i SM MX-Girls.”

Nyhet 4: Rookie-klass i 85cc
Helt lätt må det då inte vara att gå från nybörjare till att faktiskt börja tävla. Redan på 85cc-nivå går det i många fall riktigt fort och om man inte har varit en av fartdårarna redan på 65cc, då är det inte svårt att förstå att det kan vara lite läskigt. Därför tycker jag att Svemos initiativ att köra Svemo Cup 85cc U (Rookie) är grymt. Klassen är alltså avsedd för förare som inte tidigare tävlingar i USM.

~

Bra initiativ och att det faktiskt görs en del förändringar tyder på att det faktiskt jobbas för att utveckla svensk motocross.
Så med detta sagt, så upprepar jag mig själv: Det känns som att 2017 kommer att bli ett riktigt bra motocrossår.

Over and out ~ Erica Augustsson

”Det finns annat än enduro”

För långt att gå till depån säger någon. Ont om plats menar en annan. Kaffet har kallnat säger en tredje samtidigt som den fjärde är irriterad över någon borttappad mössa.

Det klagas helt enkelt. På både det ena och det andra. Om vissa saker mest på skoj, men mer irriterat över vissa andra.
Det är knappast något ovanligt. Och jo, jag skulle väl ljuga om jag säger att jag är den som alltid är positiv (även om jag önskar det – men den rollen har min mamma redan lagt beslag på).

Med vid Vintercupen i Töreboda för en vecka sedan fick jag mig en tankeställare. Och så även många andra.

~

Ett dödsfall till följd av ett sjukdomsfall gjorde att den sista tredjedelen av tävlingen ställdes in.
Innan detta gavs till känna var det alltså (som vanligt) lite smågnabb om orättvisa smågrejer, som till exempel om vem som skulle stå i vilket startled, vem som skulle få parkera närmast osv, osv, osv…

Men när tävlingsledaren med orden ”Det finns annat än enduro”, förklarade tävlingen inställd – då var det en sådan självklarhet.
Alla var ett om man tillåts uttrycka sig så.

Tillsammans plockades det ihop i bandepån, hojarna rullades in i bussarna igen, och ingen gnällde om någonting.
Plötsligt hade alla blivit påminda om att det finns något mycket viktigare.

Tyvärr kan ju sjukdomsfall inträffa precis var som helst. Men oavsett var, hur, när eller varför, så är det inte mindre ledsamt.
Nu berodde det inte på enduron. Men endurofamiljen går ändå samman. Pratar med varandra, minns tillsammans och saknar tillsammans… <3

~

IMG_1296

Själv hade jag lyckan att få med mig min förare hem igen. Och att vi hade åkt ett antal mil till Töreboda, för att bara packa ihop och vända igen – det gjorde inget…

~

Ta hand om era nära och kära, och missa aldrig ett tillfälle att berätta hur mycket du tycker om dem!

Med kärlek ~ Erica Augustsson

Ny härlig Vintercup

”Är det inte helt otroligt…”, var det någon som sa till mig i söndags. ”…att vi är så många idioter som samlas här för att frysa och köra enduro tillsammans.”

Vintercupen inleddes alltså i Falköping i söndags. Premiären bjöd på deltagarrekord när 512 förare kom till start.
Och jag håller med, för visst är det rätt sjukt egentligen?

Över 500 personer stod alltså på lördagskvällen och packade in hojen i bussen, laddade kaffebryggaren, fixade äggmackor och plockade fram termobrallorna för att stå i en frusen grusgrop och köra/titta på motorcyklar en söndag.

2548019

2548032Jag var självklart en av dessa många idioter.
Vinter, snö och kyla är inget som ligger högt på min tycker-om-lista, och trots att söndagen bjöd på den trion så var inte en missad Vintercuppremiär ett alternativ.

Det blev kära återseenden med människor (läs idioter) som man inte sett på ett tag. Det blev också ett uppvaknande för mig (precis som varje vinter) där jag förstod att nya (och varmare!) vantar är ett måste om jag ska palla att ta med mig kameran till någon mer Vintercup.

Men trots kalla fingrar lyckades jag få några bilder att fastna på minneskortet. Och med några mer tinade fingrar kunde jag sedan också få till lite text.
Artikeln kan ni läsa -> här <-

~

Hur som helst, mina kära idioter, så ser jag fram emot att stråla samma igen i Töreboda på lördag. (Och ja, jag planerar förstås att ta med mig kamera, även fast jag förstås inte har skaffat mig några nya vantar!)

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop