Motorbloggen

Förbannad (men också stolt)

Det är inte för inte som många motorfantaster talar om ”vår sort” som en enda stor familj.

Nu är det på nytt bevisat att vi är just det. Att vi ställer upp för varandra, bryr oss och engagerar oss i varandra.
Men det är rent ut sagt förjävligt att det ska behöva bevisas på grund av att andra inte kan uppföra sig!

Jag tvivlar starkt på att en enda enduromänniska har missat det som drabbade de svenska förarna i Frankrike igår.
Summeringen av det hela följer i alla fall här (text av Team West Sweden, printad från facebook) ->

~

Helt sjukt. Men tyvärr inte 100 procent överraskande.
Det är ju knappast någon hemlighet att om det finns något som motorfolk kan vara lite nojiga över, så är det ju stölder. Men sen kan man ju å andra sidan överraskas över hur fräcka människor faktiskt kan vara…

~

Jag kan inte nog uttrycka hur mycket framgång jag önskar de svenska killarna (och tjejerna förstås, även fast de inte drabbades av detta) i årets Six days.
På måndag är det dags för start, och otroligt nog så kommer Sverige till start med planerade landslag, samt två klubblag från Team West. (Dock omåttligt tråkigt för Anton Sandstedt som valt att avstå efter det inträffade, men imponerande att Max Ahlin kastar sig in och tar över hans plats med så kort varsel.)

Och det är just detta, att nästa veckas långa tävling blir av ändå, att hojar har fixats och att folk engagerar sig 100 procent, som gör att man blir stolt över att ingå i den här fina motorfamiljen. Engagemanget som jag har sett i sociala medier och vart väldigt stort, och då hoppas jag att det bara är en liten del av det som svenskarna i Frankrike förhoppningsvis upplever.

Håller nu alla svenska tummar för att killarna ska kunna skaka av sig detta och fokusera på nästa veckas race. För en ny svensk Six days-medalj hade ju minsann varit rätt trevligt att få skriva om nästa helg!

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop