Motorbloggen

Sjukt – sjukare – Novemerkåsan

NOVEMBERKÅSAN.
Om denna tävling, eller snarare detta fenomen, finns så sinnessjukt mycket att båda säga och tycka, så jag vet knappt vart jag ska börja.

~

Själv upplevde jag Novemberkåsan första gången 2007 när SMK Trollhättan arrangerade. På den tiden hade jag fortfarande inte funnit glädjen i varken motorsporten eller fotograferandet, vilket gjorde att dygnet som parkeringsvakt utanför Hedeäng i Trollhättan var allt annat än roligt. (För övrigt tog Joakim Ljunggren då sin första av hittills åtta Kåsa-segrar – men det hade jag knappast någon aning om då.)

~

Desto roligare måste jag ju säga att de senare Kåsa-besöken har varit.
2014 var jag på plats när det kördes i Vimmerby (Ljunggren vann då för sjätte gången).
Året därpå, 2015 kördes Kåsan i mina hemtrakter kring Uddevalla och Trollhättan och då var jag givetvis också på plats (och Ljunggren vann för sjunde gången).

I år var det Enköping som gällde, men jag var kvar hemma i Skövde. Lika trött som Kåsa-besökarna antagligen(!), men troligtvis väldigt mycket renare…

Och det är onekligen med skräckblandad förtjusning som man med spänning och förfäran följer Novemberkåsan genom sociala mediers många kanaler.

Att Kåsan är något utöver det vanliga, och att det är helt sjukt hur så många motornördar kan samlas i samman skog under ett dygn, det är knappast något nytt. Det är väl känt även av många som inte har motorsporten i blodet.
Det som däremot slog mig under helgen, det var hur accepterat allting är på Kåsan. Att vuxna människor dricker diverse starka drycker i skogarna och sedan dyker med huvudet först ner i största surhålet som går att hitta – det är långt ifrån en ovanlig företeelse när det handlar om Novemberkåsan. Och just att det är Novemberkåsan gör att det är okej. Vilket i sin tur gör Novemberkåsan så speciell och värd att besöka skulle jag säga!

Årets upplaga blev tuff. 18 förare av 150 startande tog sig i mål inom respittiden. Snabbast var FMCK Skövdes Albin Elowson, som vann sin första Kåsa med över 44 minuters marginal före klubbkollegan Anton Nordh. Onekligen häftigt!

~

Nästa år är det Vimmerby som gäller igen.
Även om jag inombords gråter av lycka över att slippa ta hand om kläder och prylar efter helgens grisiga natt i Enköping, så skulle jag ljuga om jag sa att det inte lockar att ta sig till Vimmerby nästa november.
För som sagt: Novemberkåsan är något utöver det vanliga som måste upplevas på plats för att man ska förstå värdet i det (men samtidigt krävs nog att man också har några skruvar lösa för att faktiskt uppskatta cirkusen).

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop