Motorbloggen

”Sömn är överskattat(!)”

”Sömn är överskattat.”
Det brukar det ju skämtas om ibland. Den här helgen ligger det mycket sanning i detta. För det blir minsann inte många timmar av den varan just nu.

Natten mellan fredag-lördag följde jag ishockeyns JVM-final mellan Sverige-Kanada där det till slut blev ett svensk silver efter en bra match som lika gärna kunde ha slutat med guld.

Ögonen fick sedan vila några få timmar innan det var morgon och dags för jobb.

I natt återstår att se om det blir så många timmar då heller. Detta när det nu äntligen är dags för supercrossen i USA att inledas. I vanlig ordningen genom A1Angel Stadium, Anaheim.

För egen del är det nu fem år sedan(!) som jag bevittnade A1 på plats i Kalifornien. Efter många månader med enormt slit hemifrån Sverige stod jag till slut där med mitt mediapass. Lycklig som aldrig förr!
Fem år senare så kan jag säga att dagen i Anaheim är en av livets hittills topp 3 (i topp finns även studenten och Håkan Hellströms första spelning på Ullevi – men nog om det).

Med lite distans (närmare bestämt fem år) så måste jag ju faktiskt få lov att skryta lite (mycket?).
För tanken på att stå där, på innerplan på Angel Stadium, som enda tjej bland alla amerikaner, och dessutom blott 18 år gammal – det ger mig gåshud än i dag! Hur många gånger jag har återupplevt den dagen i minnet är omöjligt att säga…

Davi Millsaps tog hem segern i 450-klassen då (och det bara några dagar efter att jag fotat Rockstar-teamet på deras bana i Milestone – där såväl Millsaps som Jason Anderson hade stannat till vid mig och frågat var de kunde få se bilderna).

Som ett Trey Canard-fan så höll jag (partiskt) tummarna för att #41 skulle ta hem A1-segern. Men Millsaps var snabbast och förtjänade segern, absolut. Ändå var det utanför Hondatrailern jag stod sent på kvällen för att kliva ur min roll som fotograf och istället vara ett hängivet fan.
”Sorry you didn’t win…”
”Don’t worry. There will be new races.”
Och så en bild till det innan bilen lämnade Anaheim (med en lyckligare Erica än vad som någonsin tidigare skådats).

~

Men det var fem år sedan. Mycket har hänt sedan dess och många race har körts.
I natt är det dags för 2018:s första SX-race.
Ken Roczen är tillbaka och det är just vad jag ser fram emot att se mest.
Sedan att Ryan Dungey har lagt hjälmen på hyllan öppnar ju förstås för spänning…

Vem tar hem det hela i år?
Jag har faktiskt ingen klar gissning där. Och det känns kul!

~

Och på tal om kul: imorgon drar Vintercupen igång med premiär i Falköping!
Så med detta sagt: sömn är överskattat!

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop