Motorbloggen

”Gör som på crossen bara”

”Gör som på crossen bara, kör fortare så är det enklare..!”
Visst, men lättare sagt än gjort tänkte jag – och sedan låg jag där på marken med blödande knän.

Men jag fattar grejen. Att små hinder bli enklare att ta sig över om man kommer med högre fart. Men att min brorsa (elitförare i motocross) säger det till mig (som inte ens kör cross), det är för mig inte lika förståeligt.
Nu handlade det visserligen inte ens om motocross – utan om mountainbike.

Hur många timmar min bror har suttit på en mtb, och hur många mil han har trampat, det är omöjligt att säga. Antagligen kan jag inte ens räkna så långt. Motsvarande siffror i mitt fall däremot, de kan man nog nästan räkna på två händer

Så när brorsan frågar ifall jag vill hänga med honom ut på en tur, och jag svarar ja, så kan man börja fundera på om han faktiskt menar det han frågar, eller om man frågar bara för att vara snäll.
Hur som helst så var vi ute tillsammans i förra veckan. Vi cyklade på berget, och började därmed med en riktigt helvetesbacke för att komma upp. Själv plågade jag livet ur mig för att inte välta på vägen upp på grund av för låg fart. Brorsan däremot cyklade åttor runt mig (förstås!).

Brorsan fick (eller tog själv på sig?) uppdraget att välja slinga. Tanken var att svänga in på stig nummer 2 efter backen. Men när Erica hade synat marken och skaffat sig blåslagna skinkor och blödande knän och armbågar så kom brorsan fram till att ”nja, jag tror att vi tar den första stigen i stället så blir det inte lika långt…..”.

Stig och stig förresten? I min värld kanske jag inte skulle kalla det för en cykelvänlig stig direkt, men för en bror som har spenderat större delen av livet på en motorcykel var det förstås piece of cake. Onekligen orättvist.
(I och för sig har ju jag också haft en karriär som förare. Även om den var blott några minuter lång (dvs kort!). Och även om den fick ett abrupt avslut när jag lade den rosa pw50-hojen i diket bredvid grusvägen vid sommarstugan efter att ha vridit gashandtaget åt fel håll – för att sedan springa därifrån gråtandes i mina gummistövlar. Men det är en annan historia…)

När jag sedan skickade ett sms efter cykelturen till pappa om att ”jag känner mig mycket duktigare på att cykla när Matte inte är med”, så fick jag till svar att ”det kommer du att känna dig om jag är med istället”.

Vilka slutsatser kan jag då dra av det här?
Jag vet inte egentligen. Kanske att jag borde införskaffa knäskydd? Eller att jag borde byta ut min cykelpartner? Men jag får ju motvilligt erkänna att det ändå är rätt kul att vara ute med brorsan – även om jag antar att han mest tycker att det är en långdragen pina att släpa runt på mig… Men vad skulle han annars ha en storasyster till liksom?

Over and out ~ Erica Augustsson


Bloggat på sla.se.
Desktop