Motorbloggen
Författare. ericaaugustsson

Mejl i tjock ram av gyllene guld

Junior-SM i Rödeby den 19 maj. Det var länge sedan. Och det var senast jag var ute på motorsportstävling. Frågan är hur man överlevde så länge?
I lördags fick jag åtminstone äntligen lugna min abstinens något. Jag hade ställt in mig på en jobbdag på redaktionen där det bland annat skulle direktrapporteras från en fotbollsmatch via webb-tv på eftermiddagen.
Men när jag kom till jobbet på morgonen, så låg där ett mejl i inkorgen som likväl kunde ha levererats i en tjock ram av gyllene guld.
”Tibro MK har ungdomsläger den här helgen. Om ni vill bevaka detta är ni välkomna.”
Jag hann knappt läsa klart mejlet innan jag hade snörat på mig skorna och var på väg till Tibro!

Och sedan fick jag alltså, till min stora glädje, spendera en timme på Tibro motorstadion med grus i skorna, solsken i nacken och med motorsport framför kameralinsen.
Artikeln från mitt besök i Tibro kan ni läsa i SLA senare i veckan.

~

Och med dessa ord har jag nu gått på semester! Fyra lediga veckor som kommer att innefatta både de ena och det andra (hoppas jag).

Till helgen blir det i alla fall motocross-SM i Årsunda (yeey!) och helgen därpå är det mycket möjligt att jag hänger på brorsan till någon träning (yeeey!). Ytterligare en vecka senare väntar ju enduro-EM i Skövde (yeeeeey!)!
Så ja, det blir nog en bra semester där här (för hur skulle det kunna bli något annat med så mycket motorsport inplanerad?).

~

Tills vi hörs igen: full gas och fortsatt trevlig sommar på er!

Over and out ~ Erica Augustsson

Det här med röriga garage

”Åhnej, inte i garaget. Det ser fruktansvärt ut..!”

Jag vet inte hur många gånger jag har fått hör just de orden när jag har föreslagit en intervju + fotografering i den aktuelle förarens garage.
Och sällan kan jag väl i och för sig säga emot. Det brukar onekligen se ut som ett bombnedslag.
Men vem skulle jag vara att klaga över det? Faktum är att jag älskar röriga garage (om jag själv slipper leta efter något där vill säga). Miljön kring en person kan säga så mycket – och det blir något annat än att i vanlig ordning träffa personen i en depå…

Ordning och reda i all ära, men när jag senast var inne i ett 100 procent strukturerat garage? Det har nog ärligt talat aldrig hänt tror jag (om man bortser till hur det såg ut hos Pro circuit i Kalifornien – men det räknas ju knappast till garage).

~

Att motorer av något slag är ett återkommande tema hos mig, det lär ju knappast någon ha missat. Och extra mycket gillar jag att göra garagereportagen.
Där det stås och hängs över sadeln samtidigt som det pratas om den härliga sport som vi lägger orimligt mycket tid på. När jag sedan ber föraren i fråga att meka med något, så jag kan ta lite bilder – så får jag alltid samma blick… ”Va? Vad ska jag meka med då..?”
Och den frågan är för mig helt obegriplig. För det är ju ingen nyhet att både enduro- och crossfolk spenderar typ 95 procent av sina liv(?), mekandes i ett garage. Så hur svårt ska det egentligen vara att komma på något att pilla med i sisådär en och en halv minut? Av någon anledning så blir det nästan alltid sadeln som tas loss, tittas lite på, för att sedan sättas tillbaka. Enough is enough…

Ett av många garagereportage jag har gjort var hemma hos Anders Eriksson. Vi hängde i garaget och pratade om det kommande I huvudet på Gunde Svan. Anders grämde sig då lite över hur det såg ut i garaget och att han ”måste städa ordentligt och få ordning på det” innan TV4 skulle komma och filma. Men till min glädje såg sedan garaget precis likadant ut i TV4:s bilder från programmet några månader senare.

~

Till dig som sitter där hemma och läser detta och tänker ”vad yrar hon om, stökiga garage? inte hos mig i alla” – så har jag bara en sak att säga: kör mer hoj! (Då kommer ordningen i garaget med största sannolikhet ändra sig utan att du ens behöver anstränga dig!)

Och så en liten uppmaning till samtliga: innan ni släpper in en journalist och fotograf i garaget, så kanske ni åtminstone skulle ta en liiiten snabbtitt runtom i garaget. Plocka gärna bort vrängda kalsonger som hänger på styret, intima(!) almanackor och tallriken med möglig kvällsmat från förra veckan. Av erfarenhet kan jag nämligen säga att inget av det gör sig så bra på bild i en lokaltidning (men det är en annan historia)

Over and out ~ Erica Augustsson

En (nästan) motorfri midsommar

”Minns du midsommar 201x?”
Haha nej, tänker jag rent spontant då. Och det beror inte på dryck!

Till skillnad från till exempel jul, så firas ju ofta midsommar med olika människor, men i övrigt brukar firandet se i stort sett likadant ut från år till år. Dans, sill, lekar och blommor i håret.
Visst minns jag fjolårets firande, men tidigare firanden skulle kunna passa in på flera olika årtal. Jag tror ni fattar grejen…

Men ett firande minns jag extra väl: 2006(?) när midsommarhelgens spenderades på Nisseringen i Danmark. Motocrosstävling (förstås) och i övrigt klassiskt midsommarfirande med långbord och hela köret. Fantastiskt!

Årets midsommar spenderade jag på västkusten. Helgen bjöd inte på någon motorsport, men likväl en del snack om ämnen (och gaffelrenoveringar!).

Snacka om lyx att få kaffe i finporslinet efter finkäket!

~

Kvällen hade jag tänkt mig i soffan med en öl i handen och en bok i knät. Men så blir ju midsommarfiranden sällan som man har tänkt sig

Bilen rullade istället till Ramsvik där det firades midsommar i större skala än vad jag hade tänkt mig i soffan.
Men att hänga med som en +1 till ett party där man känner i princip ingen, gör ju att man (åtminstone jag) tvekar en smula. Löjligt av mig att tänka så visade det sig – och det borde jag ju ha förstått när det är motorfolk man har att göra med.
”TJENA PHOTOFREAK1!!” – mötte mig nämligen innan jag knappt hade hunnit ur bilen.
Resten av den midsommarkvällen låter vi förbli, som det så fint heter, historia.

Over and out ~ Erica Augustsson

Vad gör andra människor?

Senast jag hade glädjen att vara ute på motorsport var förrförra lördagen, när det kördes junior-SM i motocross i Rödeby.
Sedan dess har jag ägnat mig åt andra grejer (tro det eller ej).

Jag har jobbat.
Jag har cyklat (vilket ni ju redan vet sedan tidigare).
Jag har umgåtts med icke-motorsportsintresserade-människor.
Jag har tittat på fotboll(!).
Jag har varit på Ikea.
Och jag har käkat en himla massa glass.
Kort och gott.

Inget fel i något av det (förutom lite i fotbollen kanske?) men om jag ska vara helt ärligt så är det ju lite av en transportsträcka. En väntan på nästa race liksom.
Men nästa inbokade motorhelg jag har, det är inte förrän 28-29 juli(!) när det är motocross-SM i Årsunda. Dit känns det ju som en hel evighet (eller flera evigheter till och med!). Med all sannolikhet lär det förstås bli något tidigare än så, men det är vad som finns inbokat i dagsläget.

Och just att det känns som flera evigheter att gå och vänta på nästa motorhelg, det får mig att fundera på hur andra människor har det. De där människorna som inte har motorsporten i sitt liv.
Vad gör sådana människor egentligen? De kan väl inte bara göra sådant som jag har gjort i två veckor nu (jobbat, cyklat, umgåtts, tittat på fotboll, varit på Ikea och ätit glass)?
Räcker det verkligen för att fylla ett liv tänker jag då?

Jag gissar visserligen att de flesta som inte lägger 24 timmar om dygnet på motorsport antagligen har någon annan typ av hobby eller sysselsättning. Frågan är vad man själv hade gjort om man inte hade snubblat över motorsporten för ett gäng år sedan..?
Tankarna kring den frågan brukar i och för sig sällan bli speciellt djupa, men tanke på att tankarna snart brukar glida in på motorsportsspåret ändå…

~

Som det ser ut nu så lär jag ju hur som helst få klara mig ett tag utan motorsport framför linsen. Men jag kan ju åtminstone glädjas åt att familjen kommer på besök till Skaraborg idag, och då är det ju ingen tvekan om vilket samtalsämne som kommer ta upp hundra procent att vår fredagskväll i alla fall!

Over and out ~ Erica Augustsson

”Gör som på crossen bara”

”Gör som på crossen bara, kör fortare så är det enklare..!”
Visst, men lättare sagt än gjort tänkte jag – och sedan låg jag där på marken med blödande knän.

Men jag fattar grejen. Att små hinder bli enklare att ta sig över om man kommer med högre fart. Men att min brorsa (elitförare i motocross) säger det till mig (som inte ens kör cross), det är för mig inte lika förståeligt.
Nu handlade det visserligen inte ens om motocross – utan om mountainbike.

Hur många timmar min bror har suttit på en mtb, och hur många mil han har trampat, det är omöjligt att säga. Antagligen kan jag inte ens räkna så långt. Motsvarande siffror i mitt fall däremot, de kan man nog nästan räkna på två händer

Så när brorsan frågar ifall jag vill hänga med honom ut på en tur, och jag svarar ja, så kan man börja fundera på om han faktiskt menar det han frågar, eller om man frågar bara för att vara snäll.
Hur som helst så var vi ute tillsammans i förra veckan. Vi cyklade på berget, och började därmed med en riktigt helvetesbacke för att komma upp. Själv plågade jag livet ur mig för att inte välta på vägen upp på grund av för låg fart. Brorsan däremot cyklade åttor runt mig (förstås!).

Brorsan fick (eller tog själv på sig?) uppdraget att välja slinga. Tanken var att svänga in på stig nummer 2 efter backen. Men när Erica hade synat marken och skaffat sig blåslagna skinkor och blödande knän och armbågar så kom brorsan fram till att ”nja, jag tror att vi tar den första stigen i stället så blir det inte lika långt…..”.

Stig och stig förresten? I min värld kanske jag inte skulle kalla det för en cykelvänlig stig direkt, men för en bror som har spenderat större delen av livet på en motorcykel var det förstås piece of cake. Onekligen orättvist.
(I och för sig har ju jag också haft en karriär som förare. Även om den var blott några minuter lång (dvs kort!). Och även om den fick ett abrupt avslut när jag lade den rosa pw50-hojen i diket bredvid grusvägen vid sommarstugan efter att ha vridit gashandtaget åt fel håll – för att sedan springa därifrån gråtandes i mina gummistövlar. Men det är en annan historia…)

När jag sedan skickade ett sms efter cykelturen till pappa om att ”jag känner mig mycket duktigare på att cykla när Matte inte är med”, så fick jag till svar att ”det kommer du att känna dig om jag är med istället”.

Vilka slutsatser kan jag då dra av det här?
Jag vet inte egentligen. Kanske att jag borde införskaffa knäskydd? Eller att jag borde byta ut min cykelpartner? Men jag får ju motvilligt erkänna att det ändå är rätt kul att vara ute med brorsan – även om jag antar att han mest tycker att det är en långdragen pina att släpa runt på mig… Men vad skulle han annars ha en storasyster till liksom?

Over and out ~ Erica Augustsson

Kontrasternas helg

Vilken helg! Och vilka kontraster!

En ledig helg spenderar jag nästan garanterat i en depå någonstans i vårt avlånga land. Det är förstås spännande! Men en jobbhelg på hemmaplan i Skaraborg kan ta spännande till en helt annan dimension. Som den här helgen….

För det finns nog ingen helg som lika bra som denna beskriver kontrasterna i att arbeta på sporten på en lokaltidning.

Jag började lördagen med att bevaka softboll. Därefter besökte jag en folkracetävling på Skövde motorstadion. Raka vägen därifrån åkte jag sedan till dans-SM.
Och den dagen mina vänner, den bjöd på rejäla kontraster vill jag lova.

Innan avfärd försökte jag komma fram till vad en rimlig klädsel borde vara för att passa in på samtliga ställen…
Jag kom fram till jeans, skinnjacka och Vans (nya och rena sådana).

Väl framme på motorstadion förstod jag vilken tabbe jag hade gjort. Det fanns ingen hejd på leran och snart hade jag kört fast på det som kallades för parkering. Sedan stapplade jag omkring där i depån, i min skinnjacka och mina (dittills) rena sneakers.
”Haha, du har aldrig varit på motorsport förut va?!” fick jag höra av någon som inte känner mig. Ja jisses, vad skulle jag ha svarat på det egentligen..?

Med lera upp till axlarna (typ) begav jag mig sedan till dans-SM. Där var det precis så flashigt som man kan förvänta sig – klackar, håruppsättningar, ljuskronor och allt glittrigt man kan föreställa sig. Och där stod leriga jag….

Som sagt: lokaljournalistikens starka kontraster.

~

Tack och lov fick jag tillbaka en del av min värdighet på söndagen. Då var det enduro-SM i Tibro som gällde hela dagen. Och trots att jag hade långa jeans i det soliga 26-gradersvädret (det var faktiskt mulet och 14 grader när jag åkte hemifrån) så kände jag mig i alla fall bekväm där. Och jag kände mig hemma.

SM-helgen (visserligen bara en dag för mig) bjöd på mycket.
För min del var jag sjukt lycklig över att få träffa allt härligt folk. Där och då insåg jag dessutom att söndagen i Tibro var min första endurotävling i år, bortsett från vinterns Vintercupar. Hur som helst var det fantastiskt roligt att träffa alla igen!
Människorna är förstås en stor del i en bra helg. Men vädret gjorde inte tillställningen sämre direkt – och inte racingen heller.

Tibro hade verkligen lyckats med att få ihop ett SM som bjöd på allt när det gällde specialproven. Klassisk och typisk svenskenduro, fina sandspår i Hålan, crossbanan, gräsprov och något som liknade Novemberkåsan på pricken!
På söndagen var det stora delar av täten som tillsammans protesterade för att de inte ville köra det sista specialprovet som var av tydlig Kåsakaraktär. Men tävlingsledaren stod på sig och klargjorde något i stil med: ”bryt då, annars kör!”.
Heja tävlingsledaren säger jag!

Over and out ~ Erica Augustsson

En typisk härlig helg

Förra helgen fick jag hålla mig på hemmaplan och istället följa junior-SM i Katrineholm via diverse liveresultat, brusiga ljuduppkopplingar och välmatade sms-konversationer.
Mest pålitlig var (som alltid) flödet med sms från mamma.

Nu ska det i alla fall bli himlans härligt att snart få packa in sig i bilen och ta sikte på Vissefjärda där säsongens andra SM-deltävling körs.

Själv har jag varit där en gång tidigare, för sex år sedan(?) men jag minns inte speciellt mycket därifrån. Prisutdelningarna i MX-Girls och MX2 minns jag, men i övrigt – not so much… Så tack och lov för gps.

Hur som helst. Jag ser verkligen fram emot helgen. Verkligen otroligt mycket. Känslan var den samma inför premiären på Saxtorp för två veckor sedan, men då trodde jag att det berodde på att det var just premiär. Men jag kan inte vara annat än glad över att känns precis lika kul att sätta sig fyra timmar i bil även i eftermiddag för en ny helhelg i en depå.

~

”Men vad gör du där då? Alltså på riktigt. Vad GÖR du där??”
Frågan fick jag av en icke-motormänniska häromdagen (och jo, jag känner faktiskt några stycken sådana, även om det är svårt att föreställa sig). För denne var det helt obegripligt vad man faktiskt gör en sådan helg, om man själv inte tävlar.

”Jag har det härligt!” svarade jag, men det svaret räckte inte och då fick jag försöka utveckla det ”härliga”.

Fredagskvällen innefattar förstås en ban-promenad, även om det för mig inte är speciellt viktigt att reflektera över spårval och liknande. Sedan fortsätter kvällen med käk (grillat i 9 fall av 10).

Lördagen brukar i mitt fall starta i mer eller mindre panik. Jag har tänkt kolla på träningarna, men vaknar tre minuter innan det är dags och får kasta mig ur sängen och kasta på mig kläderna. Prion därefter lyder håret i hästsvanskaffetandborstning mascara – och sedan får man bara innerligt hoppas att man redan på fredagskvällen var smart nog att göra i ordning kameran (vilket sällan inträffar).
Därefter brukar lördagen vara desto lugnare. Kika på/fota träningar, sedan gärna slappa i solen, tjata skit, käka lunch och tjata mer skit innan det vankas sista chansen-heat och finaler. Kvällen bjuder (i typ 11 fall av 10) på grillat och sedan ännu mera tjat om skit och eventuellt redigeras lite bilder.

Söndagen brukar börja lite lugnare än lördagen. Där orkar jag sällan ta mig upp till träningarna, och istället blir det finaler först framåt lunchtid.
Strax innan helgens sista MX1-final på söndagseftermiddagen ska det redan börja packas ihop. Knappt får man behålla en stol att sitta på eller ett bord att ställa kaffekoppen på (om man nu ens får behålla koppen med kaffe i vill säga). Efter avslutat heat blir det mer eller mindre panikkänslor när man måste iväg med en gång (efter som det gör så stor skillnad att vara hemma en kvart tidigare eller senare??). Men hur mycket man ändå stressar för att komma iväg så brukar man alltid få sitta (på marken då, eftersom stolarna är inpackade för länge sedan!) och vänta en halvtimme på att brorsan ska komma tillbaka från duschen…
Väl samlade och redo att åka hemåt kan man sedan räkna med att hunden plötsligt är borta och inte alls är speciellt sugen på att komma tillbaka för 35(?) mil i husbil.

Så ja, det är onekligen lättare att svara ”jag har det härligt” när någon frågar vad man gör under en SM-helg. För det är ju faktiskt den enkla sanningen: att man just har det allmänt härligt.
Även om det hade varit ännu bättre ifall man hade haft en stol att sitta i de sista timmarna…?

Over and out ~ Erica Augustsson

Nu är vi igång!

Motocross-SM har äntligen startat och livet har åter fått en mening.

~

Först ut var Saxtorp i Landskrona. När husbilen baxades in på sin avsedda plats i depån på fredagskvällen kändes det som att komma hem igen.
Alla som man inte hade sett sedan i höstas stod plötsligt där, precis som om det vore förra helgen vi avslutade fjolårssäsongen.

Det enda som i vanlig ordning vittnade om att det är en ny säsong som har startat, var förstås att det tog en stund innan man kände igen alla… Förare har bytt team, bytt märke, bytt startnummer och bytt klass. Själv stod jag och kliade mig i huvudet i flera varv i en av MX1-finalerna innan jag hittade brorsan i startfältet…

Det blir nog inte så värst mycket bilder i år. Så har jag i alla fall tänkt. Fortfarande är det fantastiskt kul att fota, men den massproduktion av bilder som jag hade förr, den har avtagit avsevärt.
Numera har jag ”lite lagom” att sikta på. Brorsan (förstås!), återigen Team Speed Equipment Racing Sports, lokala förare för SLA och sedan ytterligare några förare.
Så det blir väl lite lagom i år har jag tänkt. Ändå visade det sig att det var fyrsiffrigt antal bilder som fastnade på minneskortet i helgen. Så uppenbarligen måste jag ju tycka att det är rätt kul att fota alltså…

Fast det bästa ändå, det är helt klart att bara få vara med.

Att vara på plats och att vara delaktig. Att slippa sitta på jobbet och svettas framför liveresultaten på datorskärmen – för det skulle aldrig inträffa att jag skulle missa ett SM en ledig helg – vilket i sin tur gör att belåtenheten i år är stor med tanke på att jag är ledig vid sex av årets sju deltävlingar(!).

Over and out ~ Erica Augustsson

Motocross-i-Europa-resan

”Vi ser fram emot att läsa det kommande blogginlägget!” sa mamma med glimten i ögat när familjen vinkade av mig efter två och en halv veckas motocrossemester i Belgien.
”Nej, det gör vi verkligen inte!” kontrade pappa.

~

Men hur summerar man egentligen två och en halv vecka i en husbil, i fyra olika länder tillsammans med hela familjen?
Inte ens såhär nästan två veckor efter hemkomsten vet jag hur jag ska kunna bjuda er på någon typ av rättvis sammanfattning.

För familjen var motocross-i-Europa-resan långt ifrån den första. För mig var det däremot premiär.

Det finns många grejer som jag skulle kunna bjuda er på, till exempel följande:
– hur man (jag!) drog sönder sina (mina!) brallor första(!) dagen av totalt 18 dagar på resande fot.
– hur man varje kväll svalt panikkänslorna över att sängen varit lika fylld med sand och grus som självaste Lommel.
– hur man blivit expert på Tetris (inte minst tack vare hjärngympan som krävs för att alla ska nå sina tandborstar på kvällen…).
– hur man tvingats välja godis utifrån vad resterande familjemedlemmar inte tycker om – för att själv kunna få ha något i fred.
– hur man för 18:e dagen i rad svor över papperstallrikar och plastbestick.
– hur man utan bekymmer drog på sig samma fleecetröja för typ åttonde dagen i rad.

~

Men istället för att nämna allt det (som jag förstås nu redan har nämnt) så vill jag hellre framhäva något annat:
Att det faktiskt är rätt härligt (men också emellanåt något påfrestande) att hänga ihop med familjen 24 timmar om dygnet i 18 dagar!

I min värld innefattar en semester sol, värme, hav eller åtminstone pool, avkoppling och gärna någon typ av lyx.
Så den här resan passade inte direkt in i mitt semester-fack. Innan vi gav oss iväg tänkte jag absolut tanken att jag borde ta två veckor på Mallorca eller i Portugal istället – och nog hade det blivit en helt annan typ av resa. Men jag är glad och tacksam över att jag hängde med till Belgien. Även fast familjemedlemmarna må ha gått mig på nerverna då och då – men å andra sidan är jag helt övertygad om att de känslorna är ömsesidiga.

Jag hann faktiskt även med en födelsedag medan vi var borta.
05.05 en lördagsmorgon vaknade jag av att mammas stämma inledde dagen med lite födelsedagssång på färjan strax innan vi nådde Tyskland. Därefter väntade 80(?) mil i husbil innan vi på kvällen slutligen nådde Belgien och Lommel.
Kanske inte den festligaste födelsedagen jag upplevt, men 10 timmar i husbil är ju också en upplevelse…

Veckorna bjöd på en hel del träsmak i baken, men i övrigt var det himlans bra!

~

Just nu, i skrivande stund såhär på fredagseftermiddagen sitter jag återigen i husbilen. Den här gången är siktet inställt på Saxtorp, där säsongen äntligen drar igång på allvar imorgon när det är dags för årets första SM-deltävling!
Angående det: fortsättning följer…

Over and out ~ Erica Augustsson

Brillor och godis – behövs mer?

”Belgien? Jaha. Vad gör man där?”
”Va? Varför måste du följa med på det?”

Frågorna har varit många, och de flesta har försökt att visa med medlidande(?!) inför det som väntar.
Själv ser jag fram emot de kommande veckorna och tycker att det ska bli härligt!

~

Sent imorgon sätter jag mig i bilen i några timmar för att bege mig mot ett första depåstopp innan tåget går morgonen därpå. Efter en halv dag på diverse tåg ska jag (förhoppningsvis) anlända till Kristianstad där jag (förhoppningsvis) blir hämtad. Efter några dagar med crossläger på Ripa bär det sedan av söderut mot Belgien för ännu mer cross.

Då står väskorna packade och klara hemma i hallen nu då? – kanske någon av er tänker.
Haha nej! – skrattar jag då till svar.

Kameraväskan befinner sig visserligen redan i husbilen (hoppas jag!). Utöver den så är solbrillorna och en godispåse framlagt. I övrigt….tja, jag antar att det precis som vanligt blir en panik-packning strax innan avfärd.

~

Det ser ju inte så illa ut (om man bortser från allt regn som är utlovat i början av nästa vecka – men låt oss hoppas att meteorologerna har fel – det vore ju trots allt inte första gången i så fall).

Med det sagt…
Nästa gång jag visar några livstecken här, gör jag förhoppningsvis det från självaste Lommel i Belgien. Hej så länge!

Over and out ~ Erica Augustsson


Bloggat på sla.se.
Desktop