Motorbloggen
Kategori. Okategoriserade

En (nästan) riktig endurodag

Min söndag blev en riktig endurodag – eller åtminstone kändes det så. Det enda som saknades var hojarna…

~

Att motorsporten fungerar lite som en drog, det är det ingen tvekan om vid det här laget. Min höst har varit väldigt motorsportfattig och visst känns det rätt trist.
Uppenbarligen såpass att jag har börjat föreställa mig motorsport…

Som igår till exempel. Min söndag blev en härlig sådan som bland annat innefattade en promenad på berget tillsammans med familjen.
Innan avfart plockades det ner kaffe, muggar och sittunderlag. Raggsockorna drogs på och vantarna likaså. Väl på berget valdes en stig som kanske inte var den mest optimala för tygskor (men nu stod mina älskade isfiskestövlar kvar hemma, och jag hade blott tygskor och finskor att välja mellan).
Såväl jag som brorsan dumpade upp till anklarna. Brallorna fylldes av leriga stänk hela vägen upp till knäna och svordomarna var ett faktum.
Men att sedan sitta i skogen och dricka kaffe, med en fantastisk utsikt och med solen i ansiktet – det vägde upp både blöta fötter, leriga brallor och fult språk.

Det härligaste i hela situationen, det skulle jag säga var känslan. Det kändes som en riktig endurodag.
Nerpackat fika, skog och lera, bästa sällskapet och den allmänt härligt känslan som spred sig i hela kroppen! Men som sagt, motorcyklarna saknades…

~

Nu börjar det ändå ljusna – motorsportsmässigt alltså.
Till helgen körs Säterkåsan på Donkelo, sedan avslutas året med Nyårsstafetten och därefter är det inte många dagar innan Vintercupen drar igång (och AMA!).
Men för att vara helt ärligt så är jag (åtminstone i tanken) redan framme i slutet av mars då crossäsongen drar igång – och det med en rivstart som jag tidigare aldrig varit med på. Längtar! Men mer om det längre fram.

Over and out ~ Erica Augustsson

Nu vet vi vart 2018 spenderas

Det är onekligen mycket spänning i luften när Svemo släpper nästa säsongs SM-kalender. Så även i år.

21-22 april: Landskrona MK
5-6 maj: Vissefjärda CK
26-27 maj: Linköpings MK
28-29 juli: AMF Årsunda
25-26 augusti: Västerås MK
8-9 september: Uppsala MK
22 september: Varbergs MK

Vi kan väl börja med att prata om det geografiska.
Vilka banor det ska avgöras på helt enkelt.

Inga nyheter för min del. Dock var det ett gäng år sedan jag var i såväl Vissefjärda som Linköping, så det ska bli kul att komma tillbaka dit. Över lag tycker jag att det är en helt okej bunt med banor, även om jag gärna hade önskat något lite mer oväntad.

Rent geografiskt så har jag mer än ett stenkast till samtliga. Mitt snittavstånd till 2018 års SM-deltävlingar är 28 mil. Närmast är Linköping (17 mil bort) och som längst har jag till Årsunda (37 mil).
Liiiite tråkigt kan man väl ändå få tycka. Jag hade gärna haft nästgårds till någon deltävling i alla fall.

Men så kan ska vi också prata lite om datumen. Och där är glädjen stor inför nästa år vill jag lova.

Bortsett från några få veckors semester på sommaren så jobbar jag varannan helg. Det innebär alltså att jag har 50 procents risk att missa helgaktiviteter (i know, jag är ett riktigt mattesnille!).
Men när jag skrev in nästa års sju SM-deltävlingar i kalendern upptäckte jag alltså något fantastiskt ->

När det är premiär i Landskrona är jag ledig, så även när det körs i Vissefjärda. Den tredje deltävlingen i Linköping missar jag däremot på grund av just jobb. Men sedan är jag ledig när det körs i Årsunda, Västerås, Uppsala och Varberg.
Jag är alltså ledig vid sex av årets sju deltävlingar(!!!).
Sjukt kul att veta på förhand att jag faktiskt har möjlighet att vara på nästan samtliga deltävlingar i år. Och samtidigt lite skönt(?) att jag knappast kommer behöva fundera över vad jag ska göra under mina lediga helger nästa år. (Svaret är alltså att jag kommer att sitta otaliga timmar i bil/buss/husbil och sedan ha det illgött i diverse depåer lång hemifrån.)

~

Och så till bonusen när det gäller SM-crossen: lag-SM kommer att köras i Tibro den första helgen i september 2018!

Väldigt trevligt må jag säga. I fjol var första gången på många år som Tibro MK inte fanns med som SM-arrangör.
Men 2018 blir det alltså mästerskap i Tibro igen, och det i form av lag-SM – en tävling som jag tror har potential att bli riktigt poppis om man tittar framåt i den omtalade spåkulan.

~

Men innan det är dags för SM och allt härligt som det innebär, så ska vi ta oss igenom en annan klassisk serie.
Jag pratar förstås om Vintercupen.

Kalendern är presenterad och lyder som följer:
7 januari: Falköping
13 januari: Töreboda
27 januari: Skövde
4 februari: Karlsborg
24 februari: Tidaholm
10 mars: Tibro

Visserligen är jag allt annat än kompis med vintern, men det här ser jag fram emot.
Att packa äggmackor och varm saft, att dra på sig vinterstövlarna och dra mössan långt ner i pannan – och att få känna gemenskapen och atmosfären som man inte kan hitta någon annanstans än i en depå. Längtar till och med lite.
~

Och om vi nu ändå snackar om kommande tävlingar som vi längtar till: AMA Supercross Anaheim 1 körs den 6 januari(!!!), dvs om 43 dagar (japp, jag har räknat!).

Over and out ~ Erica Augustsson

Sjukt – sjukare – Novemerkåsan

NOVEMBERKÅSAN.
Om denna tävling, eller snarare detta fenomen, finns så sinnessjukt mycket att båda säga och tycka, så jag vet knappt vart jag ska börja.

~

Själv upplevde jag Novemberkåsan första gången 2007 när SMK Trollhättan arrangerade. På den tiden hade jag fortfarande inte funnit glädjen i varken motorsporten eller fotograferandet, vilket gjorde att dygnet som parkeringsvakt utanför Hedeäng i Trollhättan var allt annat än roligt. (För övrigt tog Joakim Ljunggren då sin första av hittills åtta Kåsa-segrar – men det hade jag knappast någon aning om då.)

~

Desto roligare måste jag ju säga att de senare Kåsa-besöken har varit.
2014 var jag på plats när det kördes i Vimmerby (Ljunggren vann då för sjätte gången).
Året därpå, 2015 kördes Kåsan i mina hemtrakter kring Uddevalla och Trollhättan och då var jag givetvis också på plats (och Ljunggren vann för sjunde gången).

I år var det Enköping som gällde, men jag var kvar hemma i Skövde. Lika trött som Kåsa-besökarna antagligen(!), men troligtvis väldigt mycket renare…

Och det är onekligen med skräckblandad förtjusning som man med spänning och förfäran följer Novemberkåsan genom sociala mediers många kanaler.

Att Kåsan är något utöver det vanliga, och att det är helt sjukt hur så många motornördar kan samlas i samman skog under ett dygn, det är knappast något nytt. Det är väl känt även av många som inte har motorsporten i blodet.
Det som däremot slog mig under helgen, det var hur accepterat allting är på Kåsan. Att vuxna människor dricker diverse starka drycker i skogarna och sedan dyker med huvudet först ner i största surhålet som går att hitta – det är långt ifrån en ovanlig företeelse när det handlar om Novemberkåsan. Och just att det är Novemberkåsan gör att det är okej. Vilket i sin tur gör Novemberkåsan så speciell och värd att besöka skulle jag säga!

Årets upplaga blev tuff. 18 förare av 150 startande tog sig i mål inom respittiden. Snabbast var FMCK Skövdes Albin Elowson, som vann sin första Kåsa med över 44 minuters marginal före klubbkollegan Anton Nordh. Onekligen häftigt!

~

Nästa år är det Vimmerby som gäller igen.
Även om jag inombords gråter av lycka över att slippa ta hand om kläder och prylar efter helgens grisiga natt i Enköping, så skulle jag ljuga om jag sa att det inte lockar att ta sig till Vimmerby nästa november.
För som sagt: Novemberkåsan är något utöver det vanliga som måste upplevas på plats för att man ska förstå värdet i det (men samtidigt krävs nog att man också har några skruvar lösa för att faktiskt uppskatta cirkusen).

Over and out ~ Erica Augustsson

Överlevnadsrace från kontoret

Albin Elowson kallade det för ”ett riktigt överlevnadsracet”. Och det var han nog inte ensam om.
Helgens Gotland Grand National blev det blötaste och tuffaste på många år.

Efter att ha sett racen på nära håll de senaste tre åren blev det ingen resa till ön för mig i år. Istället satt jag bekvämt uppkrupen hemma i soffan när motionärernas spektakulära start släpptes på Tofta skjutfält på lördagsmorgonen.
Lagom till elitstarten hade jag bytt soffan mot skrivbordet på jobbet, och med hjälp av information från diverse olika kanaler fixades en liverapportering genom SLA från loppet på Gotland – och då trivdes jag faktiskt ganska bra med att sitta vid ett skrivbord, varken kall, blöt eller lerig.

Visserligen finns det inget bättre än att vara på plats och uppleva en tävling från nära håll.
– Att känna lukten av bensin och olja.
– Att bli nerstänkt av grus och lera.
– Att höra svordomarna i depån.
– Att höra glädjeropen vid målgången.
Att få tillfredsställa samtliga sinnen är utan tvekan att föredra – för hemifrån soffan (eller skrivbordet för den delen) blir det ju bara det visuella.

Men så finns det ju vissa bitar som ofta ingår i ”köpet”, men som man gärna hade varit utan.
Som jag sade till en kollegas förtjusning i lördags: ”Det finns ju inte en enda människa som jag känner som inte är på Gotland” (vilket kanske i och för sig var att överdriva liiite). Hur som helst så fanns det en mängd material att gotta sig i genom diverse sociala medier tack vare detta.
Och det som levererades via dessa kanaler (inte minst kampen mot kylan/regnet/blåsten och leran) var nästan lika spännande att följa som SVT:s sändning från själva racet.

~

Hur som helst så blev det norrmannen Kjetil Gundersen som tog hem årets seger för Albin Elowson och Mats ”Lappen” Nilsson.

~

Lite tacksam var jag onekligen över att jag inte stod där på Allhage myr med lera upp till midjan i lördags. Men inför nästa år kan jag definitivt tänka mig ett lerbad för att få vara på plats och se GGN igen. För det går inte att komma ifrån att det är något utöver det vanliga som inte går att jämföra med någon annat.

Over and out ~ Erica Augustsson

Nu går vi i ide (eller?)

Motorfolket börjar så smått att krypa in i grottorna (läs: garagen) i väntan på nästa säsong. Åtminstone crossförarna – endurofolket är onekligen lite mer härdade och stannar (mer eller mindre) ute året om. Det är lite så det känns i alla fall.

Personligen har min dagliga dos med motorsport minskat radikalt sedan i slutet av sommaren på grund av diverse förändringar i livet.
Kvällarna i garaget och söndagsförmiddagarna i endurospåren är trist nog som bortblåsta (och därav blir dagarna mellan inläggen här betydligt fler, som ni med säkerhet har lagt märke till – sorry!). Den dagliga dosen består nu istället av lite streamad supercross någon kväll då och då, samt en del artiklar till SLA. Sedan har jag förstås hängt med brorsan på en del också!

~

Hur som helst så känns det lite som att vi är på väg att gå i ide över vintern nu.

SM-crossen är slut, och när nu även lag-VM (där Sverige för övrigt tog en grym tiondeplats) har passerat så känns säsongen liksom officiellt över.

Även enduron lider mot sitt slut på sina håll, även om det visserligen finns endurotävlingar att välja mellan året om.
SM-serien är över. Avslutningen i EM kördes under den gångna helgen och snart är även VM slut för i år.
Men kvar har vi ju en hel del. Inte minst Gotland Grand National och Novemberkåsan, och om vi ska prata Skaraborg så väntar ju Säterkåsan och Klevanatta – och innan vi vet ordet av så är ju Vintercupen igång!

Min egen kalender gapar tyvärr tom när det gäller motorsport framöver. Det närmaste som finns skrivet på mina annars tomma sidor (japp, jag har alltså en kalender i pappersform, är 90-talist men litar inte fullt ut på tekniken) är Nyårsstafetten(!) den 31 december(!!!).
Men låt oss alla hoppas att jag kommer ut på lite leriga tillställningar innan dess!!

Over and out ~ Erica Augustsson

Klassiskt KM med dubbla sidor

Vilken helg det blev!
Som förväntat så var det avslappnat på ett sätt, men samtligt med extra spänning i luften när det kördes KM hos Sotenäs MCC.
Det skojades och skämtades, men det var också på blodigaste allvar.

Som ett klassiskt klubbmästerskap helt enkelt.

Utöver de vanliga crossheaten kördes det också sidovagn.
Kul, speciellt med tanke på hur sällan jag faktiskt ser sidovagnsrace. (Mindre kul att jag hade glömt hur mycket grus det sprutar – men snabbt blev påmind om när jag sedan försökte tömma båda jacka och hår på sand och sten.)

~

Helgen fortsatte sedan på västkusten, även om det inte blev så mycket mer motorsport.
Istället blev det en kväll med gott sällskap, bubbel och en himlans massa skaldjur. Och dessutom (årets sista?) havsbad i 13 friska plusgrader (i vattnet alltså – luften var desto kyligare).

~

I övrigt:
– så har jag förstått att Hard race enduro blev en bra tävling (tråkigt dock att flera toppförare inte kom till start).
– så tycker jag att det är grymt kul att VM-finalen i superenduro ska köras på Sparbanken Arena i Lidköping under påskhelgen 2018.
– så har jag faktiskt inga direkta planer framöver vad gäller motorsport. Men någonting hoppas jag att det blir om inte allt för länge!

Over and out ~ Erica Augustsson

Mycket prestige på spel

SM må vara på allvar. Viktiga placeringar som innebär värdefulla poäng och det gäller att visa framfötterna.
Men helt ärligt, vi vet väl alla att det ändå finns en tävling per år som är viktigare.
Jag pratar inte om EM eller VM. Jag pratar om KM.

Klubbmästerskap.

Några SM-poäng står knappast på spel, så inte heller några titlar som innebär att man kan kalla sig för Sveriges bäste motocrossförare.
I ett KM handlar det om något mycket mer värdefullt.

Prestige.

Det handlar om att tvåla dit kompisarna som man annars dunkar i ryggen och hejar på. Och extra prestige ligger förstås i potten i de klubbar där det tillsammans har körts seriecross under året.

Hur ett VM ser ut. Vid Sotenäs MCC:s klubbmästerskap i helgen tvivlar jag på att det blir lika mycket publik, men nog lär racen tas på (minst!) lika stort allvar.

~

Men faktum är att hela världen inte kretsar kring Sotenäs i helgen. Hade det inte varit för att Sotenäs var inbokat sedan tidigare för min del, så hade jag nog varit i Lidköping på lördag. Där körs nämligen Hard race enduro. Så på Hovby flygfält lär det bli åka av.

Borås MK och Bergmans T står som arrangör, och sedan tidigare vet vi ju att Bergmans kan sina grejer (inte minst med tanke på sx-arrangemangen på både Ullevi och Tele2 Arena).
Nu blir det alltså enduro för hela slanten där grundidén är att ”ta motorsporten närmare folket”. (Och hörrni – entrén är gratis – så ÅK DIT!) Hur grymt som helst tycker jag!
Dessutom väldigt kul att det finns hög klass i startfältet.
Joakim Ljunggren, Robert Friberg, Adam Andersson och Rikard Hansson är några av de anmälda förarna – men ännu är det inte för sent. Anmälan är nämligen öppen fram till första start på lördagsförmiddagen.

Lite surt alltså, att jag missar detta. Men jag kan bara hålla tummarna för att det blir lyckat, och att jag därmed kan vara på plats när det (förhoppningsvis) återkommer nästa år.

~

Så, oavsett vart ni ska köra under helgen – kör hårt!

Over and out ~ Erica Augustsson

Livet är ett race

Ett klockrent race utan någon som helst missar är få förunnat.
Personligen har jag varit nere efter en vurpa som jag själv inte kunde undvika. Ganska snabbt var jag uppe igen, men allt såg inte ut som innan jag blev nerkörd i leran. Det fanns helt enkelt en del att greja med, för att få ordning på allting igen.

Jag pratar förstås inte om något riktigt race. Snarare livet (men visst kan man alltid dra paralleller till motorvärlden om man så vill och önskar).
Hur som helst så har det varit lite slirigt i kurvorna på sistone. Nu känns det dock som att jag har hittat mina rätta spårval igen och jag har återigen ställt in siktet på framåt. Och det med full gas.

Motormässigt har det dock inte hänt så värst mycket den senaste tiden för min del faktiskt.
Jag följde visserligen Sotenäs MCC:s serietävling i Getinge för två veckor sedan, men utöver det så har dagarna bestått av mycket annat – som faktiskt inte har varit lerigt eller luktat bensin.

~

Imorgon är det dags för motocrossens SM-final i Finspång. Visst hade det varit väldigt roligt att vara där, inte minst för att se fighten som troligen kommer att utspela sig i MX-Girls.
Nästa helg avslutas enduro-SM i Bollnäs och även där hade jag gärna varit. För att inte tala om hur mycket jag hade varit villig att offra för att få se motocrossens lag-VM i England nästa helg.

Men som sagt, livet är ett race och det är sällan spikrakt.
Den här helgen väntar flyttstädning (och besök av min grymma familj!).
Nästa helg sitter jag framför datorn på jobbet (och då får jag väl glädjas över att jag åtminstone får skriva om endurons SM-final).

Over and out ~ Erica Augustsson

Förbannad (men också stolt)

Det är inte för inte som många motorfantaster talar om ”vår sort” som en enda stor familj.

Nu är det på nytt bevisat att vi är just det. Att vi ställer upp för varandra, bryr oss och engagerar oss i varandra.
Men det är rent ut sagt förjävligt att det ska behöva bevisas på grund av att andra inte kan uppföra sig!

Jag tvivlar starkt på att en enda enduromänniska har missat det som drabbade de svenska förarna i Frankrike igår.
Summeringen av det hela följer i alla fall här (text av Team West Sweden, printad från facebook) ->

~

Helt sjukt. Men tyvärr inte 100 procent överraskande.
Det är ju knappast någon hemlighet att om det finns något som motorfolk kan vara lite nojiga över, så är det ju stölder. Men sen kan man ju å andra sidan överraskas över hur fräcka människor faktiskt kan vara…

~

Jag kan inte nog uttrycka hur mycket framgång jag önskar de svenska killarna (och tjejerna förstås, även fast de inte drabbades av detta) i årets Six days.
På måndag är det dags för start, och otroligt nog så kommer Sverige till start med planerade landslag, samt två klubblag från Team West. (Dock omåttligt tråkigt för Anton Sandstedt som valt att avstå efter det inträffade, men imponerande att Max Ahlin kastar sig in och tar över hans plats med så kort varsel.)

Och det är just detta, att nästa veckas långa tävling blir av ändå, att hojar har fixats och att folk engagerar sig 100 procent, som gör att man blir stolt över att ingå i den här fina motorfamiljen. Engagemanget som jag har sett i sociala medier och vart väldigt stort, och då hoppas jag att det bara är en liten del av det som svenskarna i Frankrike förhoppningsvis upplever.

Håller nu alla svenska tummar för att killarna ska kunna skaka av sig detta och fokusera på nästa veckas race. För en ny svensk Six days-medalj hade ju minsann varit rätt trevligt att få skriva om nästa helg!

Over and out ~ Erica Augustsson

Tillbaka till MXGP-cirkusen

Motocross Grand Prix of Sweden!

Efter fjolårets frånvaro är MXGP-cirkusen äntligen tillbaka i Sverige och Uddevalla igen. De flesta andra jag känner (och inte känner för den delen) har varit på Glimmingen sedan igår (minst). Själv åker jag raka vägen dit när jag slutar jobbet klockan 20.00 ikväll!

Motocross-VM är onekligen något extra, och i fjol kändes det verkligen att MX-säsongen saknade något.
När det gäller den tävlingsmässiga delen så ska jag erkänna att jag i år har oförskämt dålig koll, både på tabeller och förare.
Det som ändå står på min ser-fram-emot-lista är fighten (hoppas jag) mellan Herlings/Cairoli, samt svenska framgångar (hoppas jag också!) av framförallt Alvin Östlund.

~

Genom att tänka tillbaka på VM kan jag verkligen se hur mitt intresse för motocrossen har utvecklats med åren.
Jag minns något av de första åren som jag var med. Då parkerade jag mig i en brassestol i berget, sov mig igenom större delen av helgen och längtade mest hem.
Därefter blev det desto roligare när kameran började få följa med. För att inte tala om den obeskrivliga lyckan när jag för första gången fick hänga på mig fotovästen och se tävlingen från banans innerplan.
Åren därpå missade jag inte en sekund av helgen. Äta kunde jag ju göra veckan efter, och sova likaså…

Personligen skulle jag säga att VM i Uddevalla från år till år har innefattat mer eller mindre allting. Att så mycket har upplevts under julis första helg, år på år, är egentligen helt otroligt.
I år blev det inte den första helgen i juli – men så länge cirkusen är tillbaka i Sverige och Uddevalla så är jag nöjd.

På den tiden då man hade lyckan att ha sommarlov så flyttades det in på Glimmingen tidigt i VM-veckan. Fem-sex dagar på området var då inga konstigheter. I år blir min vistelse desto kortare. Sent ikväll åker jag dit (och håller då tummarna att jag och bilen kan ta oss förbi öltältet oskadda!). Morgondagen ska sedan ägnas åt finaler, fotografering, köande till churrosvagnen, glassande i solen(?) och allmänt gott mående.

Trevlig MXGP-helg på er – vi ses på Glimmingen!

Over and out ~ Erica Augustsson

Bloggat på sla.se.
Desktop