Nyårslöftet

Annika: Var tvungen att ta ett kort så att ni ser resultatet

Nyårslöftet 2017 Annika Holmqvist

369 349 steg har jag gått under mars månad. Tänk vad många steg man går på en månad. Undrar hur många steg man hinner med på ett år eller ett helt liv? Inte så konstigt  att man är trött i både fötter och ben ibland.

 

Efter 8 veckor hade jag gått ner 10.5 cm i midjan. Tittar man på måttbandet så känns det inte så jättemycket men då plockade jag fram måttbandet och satte det i midjan (den så kallade midjan). Drog ut måttbandet till det antal cm som jag hade när vi startade. OJ oj oj vad mycket det hade hänt. Helt otroligt. Var tvungen att ta ett kort så att ni får se detta resultat. Plocka fram måttbandet och mät er när ni påbörjar eran resa. Fick en riktig kick av att se resultatet.

IMG_5294[1]

 

 

Nu börjar min resa med Nyårslöftet att gå mot sitt slut. När jag skriver denna blogg så har vi bara 2.5 veckor kvar. Känns lite tråkigt att lämna denna trevliga ”bubbla”. Det känns faktiskt som en ”bubbla” man har varit i. Utan detta fantastiska stöd av gruppen och coacherna hade jag aldrig klarat av denna resa. Undrar  hur jag kommer att klara mig när jag ska stå på egna ben. Känns nästan som att flytta hemifrån. Ha ha.

 

I tisdags var jag på easyline. Detta sätt att träna på passar mig bra. På en station skulle vi veva runt med ett långt, tungt rep. Kändes i armarna. Men det var väl det som var meningen. Skickar med ett bildbevis. Om jag skulle ta och köpa sig ett rep och slänga runt ett träd? Men då kanske grannarna börjar undra vad jag håller på med. Jag får kanske nöja mig med hopprep runt trädet i stället. Ha ha.

jag

 

 

Innan jag ska avsluta min blogg måste jag ju berätta att jag sprang på löpbandet i 5 minuter i onsdags, eller kanske joggade. Detta har ALDRIG hänt i hela mitt liv. Vi hade gruppträning med Beda och denna gång skulle vi ha uppvärmning på löpbandet. Hon sa att vi skulle springa. Ha ha vad rolig hon är, tänkte jag. Jag går sa jag men efter ett tag kom Beda uppsmygandes vid mitt löpband och sa att jag skulle höja hastigheten och prova att springa. Tänkte att det är väl bäst att göra som fröken säger. Tänk om jag far av löpbandet, snubblar, trasslar in mig med mina fötter. Men yes jag klarade det. Dom som känner mig vet att detta är en stor happening i mitt liv. Nästa gång kan jag kanske springa i 8minuter. Ser ni någon liggandes bakom ett löpband någon dag så är det bara jag som har trasslat in mig i mig själv.

 

Vi hörs snart igen

Kramar Annika

Bloggat på sla.se.
Desktop