Vägen till Paris
Team Rynkeby cyklar till Paris

Välgörenhet – och tutande bilister

Tidigare i veckan blev vi tydligt påminda om att arbete i vårt projekt gör skillnad. Vi var och hälsade på hos Josef som är två och ett halvt år och går på behandling för leukemi. Hans pappa Gustav uttryckte starkt vad vårt engagemang gör för hans egen familj att hitta drivkraft i vardagen. Det var så att man fick gåshud.

Det är väldigt kluvet att vara med i ett välgörenhetsprojekt. Å ena sidan finns det en enorm drivkraft i gruppen. Å andra sidan önskar man att projektet aldrig existerade, för det hade inneburit att gåtan om varför barn får cancer var löst.

Nu har vi bara några få dagar kvar innan vår egen fysiska kraftansträngning – Tour de Paris, vår cykelresa till Frankrike som görs för att sätta fokus på vår insamling till Barncancerfonden.

Förra året samlades in 26,7 miljoner kronor till Barncancerfonden i Sverige, och även om insamlingsåret fortsätter till 31 augusti har vi redan förstått att det kommer slås nytt insamlingsrekord. Det är bra, för pengarna behövs.

Josef och alla andra barn som är sjuka ska inte behöva vara det. Deras liv är för värdefulla.

Vi var tacksamma över att få sprida lite glädje hos Josef, hans syster Kajsa och deras föräldrar. Vi gav barnen var sin nalle – en Rynke och en Rynka, för så heter våra egna nallar. Sedan gav vi oss ut på en kort träningsrunda på våra gula racercyklar.

Kort efter att vi lämnat Josef väcktes min ilska. En hotfull signal från en brunmetallic kombi av en svensk bilmodell gjorde mig vansinnig.

Det går definitivt sortera bilisters tutande från glada hälsningar till rena mordvapen.

Jag begriper inte hur man kan sitta bakom ratten på en bil och vilja skrämma en oskyddad individ utanför bilen så mycket att man riskerar någons hälsa. Varför..? Och med vilken rätt?

Den här bilisten lade sig på signalhornet när han eller hon var mitt för vår cykelgrupp. Det är inte alls tufft att bete sig så vansinnigt omdömeslöst.

Långt ifrån alla bilister är lika omdömeslösa som den jag beskriver här ovan, och visst finns det cyklister som också bär sig illa åt, men oavsett finns det aldrig motiv att försöka skrämma någon till en olycka som skulle kunna innebära skador för livet eller få ännu värre följder.

Det är ingen överdrift att påstå att den här bilisten lekte med våra liv. Jag är övertygad om att bilistens liv också hade förstörts om någon av oss fått sätta livet till under den här träningsrundan. Så sluta lek med andras liv när du sitter bakom ratten.

 

När vi cyklar i grupp kör vi nästan alltid två cyklister i bredd, och det är inte för att vi ska ha det mysigt och kunna prata med varandra under träning utan för vår och andras säkerhet.

Den här träningsdagen var vi 21 cyklister. För att underlätta för trafiken cyklade vi i dubbla led och i två grupper med några hundra meter mellan grupperna. Att cykla på det viset gör att bilistens omkörningssträcka bara blir en fjärdedel så lång som om vi kört i samlad grupp i ett led.

21 cyklister tar nästan tre långtradares längd på vägbanan, och kan bilister inte mötas när vi kör i ett led är det oerhört mycket bättre och säkrare att köra i dubbla led och göra omkörningssträckan för bilister så kort som möjligt.

Det tycker jag att du – ja, inte enbart du i bilen som körde om oss på träningen nyligen – som bilist ska tänka på.

För övrigt gillar vi tutande bilister om avsikten är vänligt sinnad.

/Mikael


Senaste inläggen.
Bloggat på sla.se.
Desktop