Vägen till Paris
Team Rynkeby cyklar till Paris
Författare. slawebbredaktion

Jag vill ha revansch

 

I mitt tidigare inlägg från den 6 mars skriver jag att en av anledningarna till att jag gör den här resen igen är att jag vill ha revansch i Mur de Huy. Vad innebär då detta?

 

Alla 48 team cyklar lite olika vägar till Paris, men det finns en ort som i princip samtliga passerar, Huy i Belgien. Här finns en uppförsbacke på 1300 meter som ska passeras, Mur de Huy, eller ”Huys mur”. Längre backar än så har vi klarat av, men med en genomsnittslutning på 9,3 procent och en maximal lutning på 26 procent så liknar Mur de Huy inte många andra backar.

 

Någon sa att bästa sättet att förbereda sig för Mur de Huy antingen är genom backträning eller förnekelse. Och det kan ligga något i det. I göteborgsteamet 2017 hade vi under våren spenderat många timmar i göteborgsområdets brantaste backar, just med Huy i åtanke.

 

Den femte dagen under Tour de Paris var det dags. En bit innan backen stannade vi klungan och gick igenom ”strategin”. Jag hade kollat klipp på youtube innan och sett både armcyklister och en hjälte med ett ben som tagit sig upp för backen.

”Detta har jag koll på!” tänkte jag kaxigt. ”För mig som bestigit Kilimanjaro kan ju inte den här lilla kullen vara några problem”. (Jag kan för övrigt rekommendera er att bestiga just Kilimanjaro, för efter det tror man nämligen att man klarar av ALLT! *asg*)

 

Början av backen går bra. Det är lite trångt då flera lag kör samtidigt, men jag känner mig stark och stabil. I en kurva står några av våra supportrar och hejar. Det ger extra energi och jag trampar vidare. Strax därefter går det åt skogen. I ögonvrån ser jag en cyklist komma närmre och närmre på min vänstersida vilket leder till att hen tränger ut mig i vägrenen.

Lyckas parera och ta mig ut på vägen igen, men nu är mitt flow som bortblåst och när nästa cyklist (som utövar ”serpentinkörning” uppför backen) cyklar rakt in i sidan på mig har jag inte en chans utan går i marken.

Vad f-n! Borstar av mig, torkar bort blodet från armbågen och sitter upp på cykeln igen, men att komma igång igen i en backe med den lutningen är inte det lättaste. Jag gör några tappra försök, men backens sista meter avverkas gående. Med tårarna rinnande av besvikelse.

 

I sommar får jag alltså en chans till revansch: att cykla hela vägen uppför muren. Men vad gör det då om jag inte klarar det denna gång heller? Egentligen ingenting.

Mur de Huy är inte det viktigaste med den här resan. Det viktigaste är det vi gör för barnen som varje dag kämpar sig upp för backar både brantare och längre än denna. Och det är DEN kampen som ärret på armbågen alltid kommer påminna mig om.

 

/Hanna

Att hämta en cykel

Att som 41-åring känna sig som fem bast är kanske inte en känsla som drabbar allt för många svenskar, men jag är ett undantag. I måndags satt jag, som mitt betydligt yngre jag gjorde i början på 80-talet inför mötet med tomten. Den stora skillnaden är, förutom skäggväxten hos undertecknad, att tomten i dag heter Janne och finns på Racerdepån i Falköping samt att jag vet vad han har i säcken.

 

Jag tog med mig teamkompisen Mikael och for iväg för att hämta våra gula Bianchicyklar, dessa kolfiberhästar som snart skall bära oss hela vägen till Paris och därmed knyta ihop säcken på 2018 års manifestation mot cancer.

 

Nu är det ju inte bara veckan genom Europa som jag och min cykel skall klara av tillsammans, utan även träningen inför äventyret. Träning som har pågått i spinningsal under vintern, men annandag påsk körde vi de första sex milen av cirka 250 utomhus, härligt!

 

Frågan är ju då, hur vi lyckades ta oss sex mil innan cykelhämtningen? Enkelt, vi var två i teamet som fick skämmas genom landskapet på våra gamla cyklar. Men så kan det gå när man inte planerar sin tid och lyckas få till det. Men nu skulle det ske!

 

Jag lämnade jobbet i god tid för att kunna få till min cykelinställning, en så kallad bikefit snabbt och snärtigt. Och snabbt och snärtigt blev det. Janne på Racerdepån mötte upp mig och Mikael med ett glatt leende och förberedda cyklar.

 

 

Detta var min andra bikefit i livet och jag måste säga att den var den bästa hittills. Janne var allt igenom professionell och hade en bra kommunikation med oss under hela sejouren. Resonerade kring för- och nackdelar med kort/lång styrstam, bred/smal sadel och hög/låg sadel samt hur det kändes.

 

Parallellt med detta filmades allt och vinklar och längder kunde mätas i den binära världen. Efter sköna 30 minuter på min nya cykel lämnade jag Racerdepån, inte bara en cykel rikare utan även med en skön känsla. Är glad över den leverantör som vi fått. Här ska trampas!

 

Så sist ut i Team Skaraborg kan nu jag och Mikael stoltsera med våra gula raketer och slippa vara de svarta fåren. För nu kör vi träning ute måndag, onsdag och lördag, oavsett väder och vind.

 

Det enda som eventuellt kan hejda oss nu är en och annan västgötsk isfläck som ligger kvar och lura i skuggan.

 

 

Per Magnusson

Små bäckar små gör skillnad!

 

Dagen D närmar sig. Förväntan hos eleverna är stor inför Skolloppet på fredag i denna vecka.

På vår skola genomförde vi Skolloppet första gången förra året. För eleverna är loppet förknippat med att få streck på sin hand för att veta hur många varv man sprungit, äta grillade hamburgare ute även om det är lite kallt och att få ägna eftermiddagen åt att påskpyssla innan man går hem på påsklov.

 

Dagen när de här raderna skrivs är väldigt speciell.

Cykeln ligger i bilen, cykelskorna i väskan, hoodyn är på och Ipaden laddad med filmen och kartan över Team Rynkeby – God Morgons resa till Paris. Jag ska, som rektor för skolan, men även som deltagare i teamet i Skaraborg inspirera alla våra elever till att vilja hjälpa barn som inte är lika friska som dem.

Det är tyst i skolan, alla jobbar koncentrerat och jag har fått ett ”körschema” av lärarna vilken tid som passar i varje klass. Åk 3 är först!

”God morgon! Hur mår ni? Vet ni vad vi ska göra på fredag?”, säger jag.

”Ja, vi ska springa Skolloppet”, svarar barnen.

Skönt, eleverna har koll.

Snabbt på med projektorn, koppla in Ipaden och starta filmen. Jag vet att eleverna inte alltid tycker om att sitta stilla så det gäller att snabbt fånga deras intresse. Samtidigt som de första bilderna visas undrar jag om eleverna kommer vara intresserade.

Tystnad följer under den tre minuter långa filmen och igenkänningsfaktorn från Skolloppet förra året är hög. När filmen är slut kommer en storm av frågor och filmen byts mot kartan över Europa och den inritade vägen för Team Rynkebys resa till Paris. Nu kommer ännu mer frågor!

Går cykeln på el? Var sover ni? Ska ni cykla hem också? Är cykeln tung? Har du den i ditt rum på natten? Hur samlar ni in pengar när ni cyklar?

Många viktiga frågor som kräver bra svar och möjlighet till diskussion.

 

Vid besöket i åk 1 kom en liten skolskenshistoria. I fredags fick jag ett mail från en elev i åk 1. Han hade under rasten hittat 15 kronor på skolgården och undrade om han kunde behålla dem. Han fick ett mail tillbaka från mig med svaret att han skulle lämna pengarna till mig och få tillbaka dem i fall ingen saknade dem.

Efter att vi under måndagen haft information i hans klass om Skolloppet smyger han fram till mig och pekar på swishnumret jag har på min hoody och säger: ”Maria, du kan swisha pengarna jag hittade till Barncancerfonden istället”. En fin känsla sprider sig, en känsla av att vårt budskap har nått fram!

 

Ni har tidigare i inlägget kunnat läsa om Skolloppet, men vad är det egentligen?

Skolloppet genomfördes under 2017 på ungefär 165 skolor i Sverige. Det inbringade 4,6 miljoner kronor, pengar som eleverna samlar in genom att familj och vänner sponsrar med en liten summa för varje varv de springer i loppet.

Nu, till Skolloppet på fredag, har vi ungefär 310 skolor anmälda, nästan det dubbla mot förra året och vi spänner detta år bågen och tror på att vi kan samla in åtta miljoner kronor till Barncancerfonden.

Loppet är ett trevligt arrangemang där skolorna bestämmer över upplägget men datumet är detsamma över hela landet, 23 mars, och avsatt tid för genomförande är 60 minuter.

 

På vår skola gör vi denna dag till en happening för att fira alla skoldagar vi gått och att det nu snart är påsklov. Nu laddar vi och håller tummarna för att vädret är med oss!

 

Maria Westberg/Team Rynkeby – God Morgon Skaraborg och rektor

 

Skolloppet Kickoff-film from Team Rynkeby on Vimeo.

 

 

 

Hur tränar vi?

 

Hur förbereder man sig för en cykeltur till Paris?

Den frågan ställde jag mig på väg till första träningen med teamet i september förra året.

Jag är spinningledare sedan 2008 och entrade första träningstillfället med stor förväntan och lite skräck. Förväntan på att få reda på hur våra träningspass skulle se ut och en skräck då man som hyfsat erfaren spinningledare har relativt höga krav.

Tänk om det skulle vara träningspass och musik som jag inte skulle kunna stå ut med? Vi som skulle träna i spinningsalen tre gånger i veckan hela vintern…

 

Efter vårt första träningstillfälle blev det tydligt att jag och min tidigare spinningkollega, Maria Westberg, kunde få ta över cykelträningen.

Vi fick tillgång till ett träningsupplägg som använts i ett tidigare cykellag och som tagits fram av ett företag som jobbar med försäsongsträning. Det blev genast bråda tider för att sätta sig in i träningsupplägget som skiljer sig något från det vi var vana vid från spinningen.

Vi var vana vid att räkna BPM och nu var det kadens som gällde. Det visade sig vara samma sak – bara olika sätt att se på takt och tempo. Kadens är detsamma som trampfrekvens, alltså antalet varv tramporna drivs runt varje minut.

 

Det träningsupplägg vi fått byggde på fyra delar. Jag och Maria delade snabbt upp passen så att vi skulle leta musik och mixa ihop två pass var.

Att göra ett vanlig spinningpass tar normal kanske 40 timmar. Här fick vi skippa att leta nya låtar och fokusera på att leta bland de låtar vi redan hade. Annars kulle vi aldrig få passen klara i tid.

Det var ju inte så att vi hade planerat in tid för att göra cykelpass. Vi bor i Lidköping och hade från början tänkt att det gott och väl skulle räcka med att ta oss till Skövde tre tillfällen i veckan för att träna.

 

Första veckan i oktober drog vi igång med den första delen i träningsupplägget, “extensiva intervaller”. Var fjärde vecka bytte vi upplägg i träningen. Vi körde trappor där intensiteten i passen ökade likt trappsteg man kliver uppför, pyramider som på samma sätt gick uppåt i intensitet och sedan fortsatte nedåt efter att vi nått toppen, och avrundade träningsvarvet med “intensiva intervaller”.

Nu i vår har vi börjat om och kört igenom passen en vända till.

 

Det är fantastiskt att få leda denna underbara samling av människor som alla har samma mål. Att bidra med pengar till Barncancerfonden och att i klara av att cykla hela vägen ner till Paris i sommar.

Jag som inte tidigare cyklat på riktig landsvägscykel ser verkligen fram emot att få komma ut och prova hur det ska bli på riktigt. Håller tummarna att jag klarar hela vägen ner till Paris.

 

Ann-Charlotte Hjertberg

Tycker jag att det är så roligt med träsmak i rumpan?

 

Trots att Skaraborg är ett nytt lag i Team Rynkeby – God Morgon-familjen så är vi några i laget som gjort den här resan förut, närmare bestämt åtta cyklister och tre deltagare i serviceteamet.

 

Själv stod jag i Paris den 15 juli i fjol med min gula cykel som heter Plankton bredvid mig. Detta efter att ha avverkat totalt 125 mil på sju dagar. Och innan dess oräkneliga timmar i spinningsalen och runt 300 mil på vägarna i västra och södra Sverige. Då som deltagare i Team Rynkeby Göteborg 2017.

 

Varför har jag då valt att göra detta igen? Tycker jag verkligen att det är så roligt med träsmak i rumpan och att bli nedstänk med grus och lera från cykeln framför när det regnar? Att behöva gå upp i ottan och innan det ens blivit ljust ute huttrande sätta mig på cykeln och börja trampa?

 

Nja, just DE bitarna är kanske inte de som lockar mest, men tack och lov överväger de härliga bitarna. För det ÄR ett fantastiskt äventyr att vara med i det här projektet. Allt vi får se och uppleva och den fysiska utmaning vi får utsätta oss för. Och det är underbart att dela detta med en grupp drivna, öppna, varma och storhjärtade människor som alla kämpar för samma sak: att bekämpa barncancern!

 

För mig är det verkligen ett privilegium att åter igen få vara med och bidra till det viktiga arbete Barncancerfonden gör. Och det är det vi påminner oss om när det är som tuffast, hur de drabbade små, och deras familjer, kämpar. Då blir vår kamp lätt.

 

Sen vill jag dessutom ha revansch i Muy de Huy. Den fruktade backen i Belgien. Men det får bli ett eget inlägg framöver. Stay tuned.

 

Hanna

Därför cyklar jag med Team Rynkeby-God Morgon Skaraborg

Team Rynkeby – God Morgon är ett välgörenhetsprojekt som samlar in pengar till Barncancerfonden genom olika evenemang och genom att cykla till Paris i sommar. Vår lagkapten Björn har redan skrivit om bakgrunden i ett inlägg den 22 januari, och nu har turen kommit till mig att berätta varför jag valt att vara med och vad jag har för förväntningar på projektet.

 

Jag heter Towe Johansson och jag har cyklat mycket ända sedan jag var liten – till skolan, till kompisar och till bussen som gick in till stan. Det var något självklart i min familj som bestod av en sportig mamma, två skidåkande bröder och en pappa som vunnit OS-guld i landsvägscykling för många år sedan, och som fortfarande var ute och trampade varje dag året runt. Så att få skjuts med bil så länge det var plusgrader och målet låg inom en mils avstånd kunde man bara drömma om.

 

Men cykling som träningsform testade jag först när jag var 16 år och följde med på en av pappas cykelresor till Riolo Terme i Italien. Innan dess hade jag knappt suttit på en racercykel, men den veckan var jag med ut på långa turer varje dag, och tyckte att det gick så bra att jag mot slutet av resan anmälde mig till den cykeltävling som resten av resenärerna skulle delta i.

 

Banan var 20 mil lång och gick över nio berg. Redan vid starten tappade jag bort alla jag kände, vid första berget började det regna, halvvägs upp på berg två började det åska och jag började tappa sugen på cykling. Efter berg fyra fanns möjligheten att vika av på den kortare varianten av tävlingen som innebar 13 mil och fyra berg, vilket jag gjorde med glädje. Efter sju timmar på cykeln rullade jag i mål, blöt och trött och ganska sur tror jag, och tänkte att jag aldrig skulle göra något liknande igen.

 

2014 var första gången jag hörde talas om Team Rynkeby eftersom pappa då cyklade med Helsingborgslaget till Paris. De hade haft det värsta sommarvädret på flera år i Tyskland och Frankrike, han berättade efteråt om hur kallt och blött det varit och jag minns att jag tänkte att det var ren galenskap att ge sig ut och cykla så långt, att det var något bara gamla cykelrävar som min pappa ägnade sig åt.

 

Under de följande åren började jag trots allt cykla mer och mer, följde med på pappas cykelresor till Italien varje vår och körde till och med Vätternrundan 2017. Just Vätternrundan var en väldigt positiv upplevelse, så soligt och vackert, och jag kände att jag faktiskt började uppskatta racercyklingen. I somras började det återigen pratas om Team Rynkeby hemma hos mina föräldrar, denna gång av mamma som berättade att det skulle startas ett lag i Skaraborg och att hon var sugen på att vara med. Nu tyckte jag att det lät som en intressant utmaning.

 

Min man Daniel tvekade inte en sekund på att detta vore något för oss, cyklingen hade blivit vår gemensamma hobby och vi såg detta som ett bra sätt att träna mera tillsammans.

 

Samma kväll som vi satt på informationsmötet på Scandic och fick veta mer om projektet fick Daniel ett sms från sin barndomsvän Emil. Daniel såg bara de första raderna i sms:et och sa till mig att det kändes som att det hänt något allvarligt. Senare på kvällen fick vi veta att Emils treårige son drabbats av leukemi – blodcancer.

 

Under det halvår som gått sedan dess har vi fått skymta glimtar av det helvete det innebär att leva med cancer genom deras meddelanden. Sedan jag kom med i teamet har jag fått höra många andra berättelser också, vilket har gett mig en betydligt större förståelse än jag hade innan för sjukdomens konsekvenser och hur den drabbar även de anhöriga.

 

Jag kan ärligt säga att när jag ansökte om att få vara med i Team Rynkeby handlade det om att få en utmaning, upptäcka Europa på ett nytt sätt – från cykeln – och om att bli en del i ett team och lära känna nya människor. Allt det där är fortfarande en del av min motivation men jag känner samtidigt att det vi gör är verkligt betydelsefullt. Barn drabbas av cancer och det borde inte få vara så.

 

Det som kan stoppa cancern är forskning och det är därför vi samlar in pengar. Nu handlar resan lika mycket om det; att kämpa för barn med cancer genom att samla in så mycket pengar som det bara är möjligt till Barncancerfonden.

 

Vad det kommer vara för väder när vi i Team Rynkeby – God Morgon Skaraborg cyklar till Paris i sommar kan vi såklart inte veta. Kanske kommer det blåsa storm och hagla på oss men jag vet att även om det blir så kommer det kännas bra eftersom vi drar in stora pengar till något så viktigt. Fastän självklart hoppas jag ju på sol och medvind!

 

/Towe Johansson

1250km på cykel genom Europa

 

Lördagen den 30:e juni i år börjar vi trampa oss ner mot Paris på våra gula stålhästar.
Sju dagars cykling genom Tyskland, Nederländerna, Belgien och slutligen Frankrike för att nå vårt mål, Paris.

 

125 dividerat med 7 ger oss dagsetapper på närmare 18 mil, inga dåliga avstånd för vår grupp som innefattar nybörjare, som aldrig suttit på en landsvägscykel till de som cyklat närmare 70.000mil totalt i sitt liv (Bernt Johansson).

 

Vad är det som får oss att ge oss ut på detta äventyr?

Vi alla i teamet har ett gemensamt mål, att bidra till Barncancerfonden med så mycket pengar vi kan.

 

Team Rynkeby – God Morgon som vi numera heter är ett välgörenhetsprojekt för Barncancerfonden.
Vi är denstörsta bidragsgivare/donatorn i Sverige, förra årets samlade man in hela 26,7miljoner kronor.
Jag skulle säga nordens om inte världens största välgörenhetsprojekt för barncancer.

 

En lös idé blev verklighet

Allt började hösten 2001 när Knud Vilstrup som jobbade på mejeriet i Ringe, Danmark hade diagnostiserats med rökarlunga.
Han klura på en idé som gick ut på att både komma i bättre form och få en riktig upplevelse på köpet.
Att sluta röka sågs inte som ett alternativ.

 

Under mejeriets julfrukost samma år släppte han sin idé för sina kollegor, han frågade Rynkebys dåvarande tekniska chef Torben Møller Larsen om han kunde tänka sig att sponsra med lite juice till en cykeltur Knud hade funderat på.
Han ville cykla de 1250 km ner till Paris för att se avslutningen av Tour de France på Champs Elysées.
Torben tacka oväntat snabbt ja, på ett villkor, om han fick följa med.

 

Efter flera samtal herrarna emellan under våren kom klartecknet att resan blir av!
Han sponsrades med juice och 50.000 DKK för att kunna genomföra resan, ett krav var att minst 10 personer skulle följa med.

 

Team Rynkeby var inget välgörenhetsprojekt när de 11 cyklisterna tillsammans med en funktionär tig sig ner genom Europa, när cyklisterna kom hem efter många om och men som jag ska berätta en annan gång hade man 38.000 DKK i överskott som man beslöt skulle doneras till barncanceravdelningen på Odense Universitetshospital.
Efter den lyckade turen övertalade Knud återigen direktörerna om att investera pengar i en cykelresa ner.

 

1900 Cyklister från sex länder

Idag är projektet större än någonsin, 48 lag totalt i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island och Färöarna, där ett är vårt nystartade lag i Skaraborg.
Vi är ett 30-tal cyklister med 9 stycken som hjälper oss på vägen ner i serviceteamet.

 

Nu har vi fått möjligheten att visa och beskriva vår resa fram till avresan och inte minst under veckan ner till Paris tillsammans med er.
Jag hoppas ni kommer få en bra läsning och en inblick vad som händer under de knappa 170 dagarna det är kvar här hemma innan vi ger oss av.
Kom fram till oss på våra event, tuta och ropa hej under våren när vi kommer cyklandes på våra gula cyklar genom Skaraborg.

 

Vi hörs och syns på bloggen!

 

Over & Out

 

/Björn Karlsson Lindström
Kapten, Team Rynkeby – God Morgon Skaraborg 2018


Senaste inläggen.
Ny blogg 18 Dec
Bloggat på sla.se.
Desktop